Malmö FF-Örgryte IS 2-1
4-3-3 blev ingen succé men tjänade kanske som en injektion till det fyrverkeri vi ljusblå fick se i andra halvlek. Sista halvtimmen då Johansson och Elanga bytes in var magnifik från MFF:s sida.
Vid samlingen på Skolgatans Ölcafé var det pessimistiska tongångar, ingen trodde på någon större match och förlusten sågs som oundviklig. Mest på skämt utbrast någon att det endast kunde bli vinst med så många negativa tecken inför en match. Micke Andersson hade aviserat en ny sifferkombination (4-3-3) och det var vällovligt men de spelare som fick förtroendet var absolut felaktiga enligt den samlade ”expertisen”. Ett mittfält bestående av Mattisson-Ohlsson-Brian kändes inte direkt konstruktivt. Strax innan avgång möttes vi också av beskedet att Skoog inte kunde medverka på grund av skada. Vandringen mot Stadion förmörkades av onda aningar trots strålande sensommarväder.
Den utryckliga anledningen till att MFF ändrade uppställningen var att få Brian Steen mer in i spelet men i första halvlek fick vi ändå se ett infernaliskt långbollande. Förvisso fick tremannaanfallet fler chansbollar att jobba på och en del chanser skapades men på det hela taget gav förändringen inga större injektioner. ÖIS däremot visade upp fina intentioner med Aubynn som dirigent men kortpassningsspelet gav mycket lite utdelning vad beträffar farligheter.
Matchen blixtrade till lite då och då bland annat med fräsande skott från Tamandi och Mattisson men Dick Last var föredömligt med vid båda tillfällena. I 32:a minuten fick de i Malmöpubliken som missade bortamötet mot ÖIS se en repris av Lilienbergs 4-0-mål fast detta var ännu något snyggare. En höjdboll slagen av en ÖIS:are (!) dalade ned mot Mats och med ryggen mot mål slog han in ett av årets snyggaste Malmömål. Jublet visste inga gränser, Lilienberg hyllades av publiken och backlinjen såg ut att jubla i takt med publiken när ÖIS anföll. Direkt efter avspark frispelades Aubynn och ingen i Malmös backlinje verkade vara med i matchen. Jeffrey kunde enkelt dra sig inåt banan och skjuta ett perfekt skott bakom Fedel.
I pausen var det irritation hos Malmöpubliken över det skrala spelet där långbollandet aldrig tycks ta slut. Förslag om en 5-0-5 eller 6-0-4 konstellation lanserades för att om möjligt utnyttja laget samtliga spelare. Förslagsställaren menade att mittfältet ändå inte fick några bollar så det var meningslöst att befolka mittenregionen. När domaren blåste till spel i andra halvlek var stora delar av publiken fylld av oro för vad som skulle ske i andra.
Tyvärr verkade publiken få rätt då ÖIS trummade på och skapade ett hyfsat tryck mot Malmömålet men de absoluta farligheterna uteblev. I den 62:a minuten kom då det genidrag som vi nästan inte trodde Micke var mäktig. Erik Johansson byttes in på Mattissons bekostnad och Jörgen Ohlsson fick nya instruktioner. Erik tog tag i anfallet och skapade tillsammans med Ijeh en hårt tryck mot ÖIS-målet samtidigt som Jörgen Ohlsson punktmarkerade Aubynn. ÖIS anfall föll samman som ett korthus och MFF började, hör och häpna, ”trilla boll”. Anfallen blev genom Erik genomtänkta och hyperfarliga där Ijeh vände ut och in på ÖIS-försvaret.
I den 70 minuten kom så nådastöten för ÖIS, ut gick Rosenberg och in kom en hungrig Elanga. Erik, Brian och Elanga tog ett förkrossande grepp om mittfältet och motståndarna kunde helt enkelt inte stå emot. Om straffen var rätt- eller feldömd är omtvistat men för oss ljusblå på läktarna var straffen bara ett naturligt resultat av en enorm Malmöpress. Erik fick den stora äran att skjuta sina forna lagkamrater i sank och vi på läktarna kunde andas ut, bottenstriden ser just nu avlägsen ut.
Micke Andersson har fått mycket kritik på Himmelriket och vi backar inte från den men han skall ha en stor eloge för att han verkligen försökte skapa förutsättningar i dagens match. 4-3-3 modellen kanske inte var helt lyckad i sitt eldop men den bör få en chans till men då med konstellationen Erik-Brian-Elanga på mittfältet och Ijeh-Skoog-Rosenberg i anfallet. En vid första anblicken huvudlöst offensiv uppställning men om motståndarna inte får låna bollen så sker inga farligheter och framåt kommer det att bli många mål.
I en match där MFF vinner vill man gärna nämna alla spelarna och utdela toppbetyg men även solen har sina mörka fläckar. Försvaret fungerar fortfarande inte klockrent, tex Majstorovic har ännu inte kommit upp i den standard han visade i våras. Han slår alldeles för många långbollar utan adress. Tamandi och Kjellin var mycket bättre i dag än de var mot TFF men måste våga ta steget upp i banan. Mittfältet har jag redan nämnt och där finns möjligheter och jag vill återigen lyfta fram Ohlssons neutraliserande av Aubynn i andra halvlek. Framåt var Ijeh mästerlig och han kan bli en joker i höstens jakt på en Europaplats. Lilienberg gör ett ursnyggt mål men hans betyg dras ned avsevärt av de många offsidelöpningarna. Rosenberg fick inte mycket ut av sitt slit idag men vi vet vilken kapacitet han besitter.
I ÖIS var det framför allt Aubynn som utmärkte sig men även Dick Last förtjänar ett omnämnande efter kanonräddningarna i första halvlek.
