Måndag morgon: Borg eller Bjärred?
Igår trumpetade Sydsvenskan ut att Hasse Borg avgår som sportchef och att MFF-legenden Patrik "Bjärred" Andersson tar över.
Jag väcktes på söndagsmorgonen av ett sms. Så här stod det:
Vår nye sportchef: PATRIK ANDERSSON! God jul vänner!
Ingen avsändare, inget bekant nummer, bara en upprymd himmelsblå själ som ville dela med sig av den goda nyheten antagligen.
Själv kände jag mig lite kluven, men kanske framför allt förvånad.
Förstå mig rätt.
Visst känns det häftigt med Patrik Andersson som sportchef i Malmö FF. Han är ju Mr MFF. Han är en "vinnare," han har pondus, meriter i mängder, för att inte tala om hans värdefulla kontakter ute i Europa. Och han har definitivt ett sportsligt öga, ett översiktligt tänk som är nödvändigt i den här rollen.
Men har han erfarenheten?
Jag ska inte påstå att jag har järnkoll på exakt hur en sportchef arbetar, hur hans arbetesdagar ser ut, men jag är ganska säker på att det krävs något mer än ett sportsligt kunnande, och kvalitéerna ovan.
Jag tror att man behöver ha en räv bakom örat. Jag tror att man måste vara slug som satan, ha en särskild erfarenhet vid förhandlingsbordet som inte är helt lätt att lära ut.
Och man bör definitivt vara riktigt vass och slipad i sin kontakt med människor. Att föra en kontinuerlig dialog med spelarna i truppen, att kunna ta hand om jobbiga agenter, och prata med envisa påstridiga journalister, ska vara vardagsmat, detta ska fungera utan minsta besvär.
Jag säger inte att Patrik inte har dessa kvalifikationer. Jag säger bara att jag inte vet om han har dem redan.
Lite oväntat och rumphugget kändes beslutet också.
Jag menar, Hasse Borg var ändå personen som stod vid rodret och vände på skutan när det såg som mörkast ut - från superettan till SM-guld, från ansträngd ekonomi till 100 miljoner på banken och delägare i ett nytt fotbollsstadion.
Skulle klubben bara sparka ut honom bakvägen nu när nya Stadion står klar, organisationen har vässats, och de nya målsättningarna har spikats? Nu när det ska bli åka av?
Det känns inte riktigt MFF, tycker jag.
Sydsvenskan menar emellertid att de har kött på benen. Max Wiman, tidningens sportchef som var den som gick ut med nyheten på förstasidan, förklarade i en artikel senare på kvällen, att Sydsvenskan naturligtvis inte skulle gå ut med detta om inte nyheten var väl underbyggd med trovädiga källor.
Jag har ingen anledning att ifrågasätta honom.
Klubben dementerade i sin tur det hela. Pelle kommenterade både till Fotbollskanalen, Himmelriket och senare även Sydsvenskan att "allting är taget ur luften."
Jag har ingen anledning att ifrågasätta honom heller.
Ord står mot ord.
Och kanske finns det ingen anledning att spekulera ytterligare i hur det egentligen ligger till. Time will tell, som Bob Marley sa.
Men vad hoppas man på? Vem vill man se som sportchef i Malmö FF?
I min (kanske naiva) värld finns det plats för både Patrik och Hasse i föreningen. Dessa två bör definitivt kunna arbeta ihop och dra nytta av varandra. Självklart ska de ha olika arbetsuppgfiter, och kanske även olika titlar. Men jag kan verkligen se dem komplettera varandra.
Det naturliga hade kanske varit att Patrik blev så kallad Scoutingansvarig - en tjänst som det ju pratats om under en längre tid. Men jag hade å andra sidan inte tyckt det var konstigt om båda fick samma titel. Att båda var ansvariga för det sportsliga helt enkelt, men med olika huvudområden såklart.
Kanske är jag naiv? Kanske ligger det alldeles för mycket prestige och spelar in bakom kulisserna? Kanske går det inte att dela upp en så betydelsefull roll som sportchefsrollen? Kanske är det för dyrt? Vad vet jag?
Vad jag vet är att Patriks sportsliga kunnande, hans nätverk och karaktär hade varit ovärdelig för en klubb som MFF. Men Hasses rutin som sportchef, hans briljans vid förhandlingsbordet och lyckade försäjningar finns det ingen skandinavisk klubb som kan mäta sig med.
Så varför inte?
