Jag längtar redan nu till nästa säsong
Efter gårdagens urusla MFF-spel börjar Himmelrikets krönikör känna en viss uppgivenhet vilket resulterar i en dyster krönika om en säsong som i praktiken redan är över.
Målet är uppnått. MFF verkar spela i allsvenskan nästa säsong också. Mer blir det tyvärr inte den här säsongen. De tio poängen ner till kvalstrecket känns betryggande många och de fem poängen upp till Europacuplats känns nästan som ännu fler.
MFF spelar en värdelös fotboll men på något outgrundligt vis har laget lyckats ta de nödvändiga poängen. Micke Andersson har tydligen en spelidé men han lyckas inte få fram den till spelarna som i sin tur har tappat förtroende för Andersson. Nu väntar sju matcher i mittens rike. Jag längtar till nästa säsong.
Nu kanske någon läsare protesterar och säger att chansen att ta en tredjeplats visst existerar. Jovisst existerar den, på papperet och kanske i den mest optimistiske supporterns färgade hjärna. OM det blir vinst mot DIF och OM vi skräller på bortaplan mot Hammarby eller IFK Göteborg och OM de och de resultaten går vår väg så....nej, det är bara att ställa sig in på att hösten kommer bli en enda lång transportsträcka mot det evighetslånga vinteruppehållet.
Det låter tråkigt. Visst gör det det, men det är bättre att ställa sig in på det så får allt annat bli en positiv överraskning. Men hur optimistisk man som supporter än är så räcker det med att titta på hur MFF spelar för tillfället för att förstå att chansen till överraskningar är väldigt små.
Misförstå mig inte. Jag vill inget hellre än att landskampsuppehållets träningar har en enda stor "Aha-stämpel" över sig. Helt plötsligt förstår hela truppen hur Micke Andersson vill att de ska spela och i ren glädje över detta så vinner man resten av matcherna i allsvenskan. Det hade varit förbannat underbart! Men det kommer tyvärr inte att ske.
En anledning till mina dystra framtidsutsikter är säkert att man under gårdagen tillbringade 12-13 timmar i en trång och svettig buss och för det fick man 91 minuters miserabelt fotbollspel och en vältajmad nick. Det var allt. Ett tecken på att säsongen på något underligt sätt redan är över är att det knappt pratades något om matchen i bussen hem. Har man sex timmar på sig att diskutera spelsystem, kommande matcher och virriga ytterbackar så borde man väl gjort det om det nu funnits någon mening. Nu fanns det inte det. Jag tror hela bussen längtade till nästa säsong.
Vad är det då jag längtar efter? Är det Tom Prahl, ett spelsystem eller nyförvärv? Jo det kan man väl säga att det är fast egentligen är det bara delar av något som gör att jag inför nästa säsong kommer vara fylld med känslan av att i år ska det jävlar i mig hända! Känslan över att vara med i racet om SM-guld igen. Det är den jag längtar efter. Det enda jag nu har är en from förhoppning om att komma före HIF i tabellen. Men inte ens det kommer väl hända. Nej, jag längtar till nästa säsong.
