Vi tycker om MFF: Skoog kan bli bryggan mellan senaste guldlaget och kommande

I veckan kunde nyfikna träningsbesökare för första gången se Malmö FF:s nyförvärv Daniel Larsson och David Durmaz i aktion. Himmelriket vill inte vara sämre och presenterar två nya paneldeltagare i form av Åsa Lind och Henrik Zackrisson. Tillsammans med panelräven Micke Möller svarar de på aktuella frågor kring laget.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.

I veckan blev det klart att 21-årige anfallsspelaren Daniel Larsson kommer spela i MFF:s tröja kommande säsong. Enligt uppgift valde den tidigare Häckenspelaren, med snabbheten som främsta vapen, bort Bajen till förmån för MFF. Hur ser du på värvningen av Daniel?

Micke: Att MFF lyckats lägga vantarna på en så pass eftertraktad talang är naturligtvis spännande och förbannat kul. Nu hoppas jag att han snabbt kommer in i laget och finner sig tillrätta i sin nya miljö, så att han redan den här säsongen kan skänka glädje till oss på läktarna. Men jag är full av tillförsikt. Bara det faktum att han valde bort Bajen för Malmö FF talar ju till hans fördel.

Åsa: Jag får erkänna att jag inte har någon vidare koll på Daniel Larsson förutom det jag läst mig till de senaste dagarna i samband med värvningen. Han lär vara en spelare som gärna springer på djupet och det är ju en spelartyp vi behöver där framme i nuläget, att han dessutom är snabb är såklart en stor fördel. Spontant kände jag att han kanske är lite i yngsta laget för att bli en startspelare att förlita sig på om (när) Ola försvinner, men å andra sidan har han ju spelat (och målat) flitigt i superettan så förhoppningsvis är han inte bara en framtidman utan även för en tillgång för laget redan nu.

Henrik: Jag tycker att man bör se positivt på alla nyförvärv. Vår grundtes, vår förutfattade mening, måste vara att en nykomling kommer att tillföra något till laget. Standardfrasen ”jag har alltid gillat (nyförvärvets namn)” ser jag som ett lämpligt förhållningssätt till nya spelare. Vad Daniel Larsson anbelangar har, efter vad jag förstår, även andra klubbar ryckt i honom. Att han då valt MFF visar ju att han är en moraliskt högtstående person. En hedersman, helt enkelt.
Jag såg honom förresten i matchen mellan Häcken och Landskrona i höstas. Förvisso var väl BoIS-försvaret inte någon värdemätare tillverkad av catenaccio-betong, men hursomhelst skapade Daniel mycket med sin snabbhet. På minussidan kan man nämna att det kändes som om han också brände en del, men helhetsintrycket var gott. Han såg giftig ut. Så, alltså: jag har alltid gillat Daniel Larsson. Härligt köp.

När Malmö FF i måndags drog igång träningen fanns förutom de nya spelarna Daniel Larsson och David Durmaz även ett nytt ansikte i tränarstaben i form av engelske fystränaren John Philips. Till skillnad från sin föregångare Agne Bergvall kommer Philips att verka i MFF på heltid. Hur ser du på anställningen av Philips och det faktum att man nu kommer ha fystränare anställd på heltid?

Micke: Överlag är svenska fotbollsspelare vältränade och har en god fysik, men med en professionell fystränare bör chansen vara större att de blir vältränade på ”rätt sätt”. Jag pratar om en träning som konsekvent är anpassad till varje individs speciella förutsättningar. Det bör leda till att skadefrekvensen sjunker, och att spelarna står pall. Allt annat skulle förvåna mig.

Åsa: Jag kan inte se att det kan vara annat än en fördel att fystränaren finns på plats på heltid hela säsongen. På så sätt kan han dagligen följa spelarnas utveckling, han ser om något i träningen behöver individanpassas på grund av småskador, att någon är sliten osv. Vissa skador kan såklart aldrig undvikas men det borde kunna ha en positiv inverkan på spelarnas fysiska status och därmed minska skadorna. Skönt att se att man från MFF:s sida försöker göra förändringar inom områden som inte fungerat tidigare. Ännu viktigare än att man har heltids fystränare tycker jag är att man äntligen tar tag i även den mentala biten och har knutit till sig en idrottspsykologisk rådgivare.

Henrik: Rent prinicipiellt borde det rimligen vara bra för laget att ha en heltidsanställd fystränare istället för en som inte alltid finns på plats. John Phillips vet jag inte mer om än vad som stått att läsa i media och på mff.se, men jag hade givetvis aldrig hört talas om honom innan han anställdes. Och jag har egentligen inget ont att säga om Agne Bergwall heller, även om jag aldrig kände mig helt komfortabel med Carolina Klüft-kopplingen (kanske kan hon inte rå för att hon porträtteras som hon gör, men hennes präktiga helylle-framtoning gör mig illa till mods).
Möjligt att Phillips kommer ha en positiv effekt på förslitnings- och felbelastningsskador och sånt, men jag är tveksam till om hans arbete verkligen kommer att innebära en radikalt minskad skadefrekvens. Snarare hoppas jag att han ska se till att vi ska orka springa ännu mer – och därför få den där lilla psykiska boosten som får spelare att liksom tänka saker i stil med ”sådärja, dags för slutkvart – då ökar vi tempot och trumlar sönder våra tröttkörda motståndare”.

I skrivande stund har Malmö FF 30 spelare som ingår i A-lagstruppen. Klart är att truppen måste bantas och att en del spelare kommer lånas ut eller säljas. En spelare det surras om i detta sammanhang är veteranen Niklas Skoog som under en del av fjoråret var utlånad till Mjällby. Medan en del supportrar inte längre tycker att han håller måttet och bör säljas anser andra att han tillför värdefull rutin och bör behållas. Var står du i fallet Skoog?

Micke: Jag vill behålla Skoog. Han har rutinen och kan dessutom lära ungtupparna en hel del nyttiga tricks. Sen envisas jag med att tro att han fortfarande har en del kvar att ge. Eller, ja… Jag vill tro att det är så. Det är Niklas Skoog vi snackar om. Den siste bland guldhjältarna! Den siste från Prahls kompani! Nostalgiskt trams? Ja, kanske. Men jag tror att Skoog kan bli bryggan mellan vårt senaste guldlag och det kommande. Därför måste han få stanna.

Åsa: Det är såklart svårt att säga vilka som borde få vara kvar i truppen innan man sett nyförvärven och har sett lite träningar och matcher på försäsongen. Min känsla just nu är dock att man bör hålla hårt i Niklas. Vi har många unga lovande spelare i truppen, men gamla rävar med rutin och rejäl vinnarskalle som driver på de andra i alla väder är det mer ont om i och med att JJ försvann och man valde att inte förlänga med Anders. Niklas är väl kanske den störste vinnarskallen av dem alla - minns tex att han sa till oss i en intervju att han inte kan acceptera att man låter en övning på en träning sluta i oavgjort - och jag tror det är viktigt att ha en sådan spelare kvar, även om han kanske inte kommer att ingå i startelvan alltför ofta. Så jag tycker nog inte man ska räkna bort Niklas riktigt än...

Henrik: Kalla mig en nostalgisk och konflikträdd bakåtsträvare (alltihop stämmer), men jag tycker att Skoog ska finnas i truppen även 2009. Han har såklart passerat krönet, lär väl inte sprinta ifrån alltför många försvar och allt vad man nu kan invända. Men jag vill tro att han kan bidra. För jag kan inte bortse från hur känslomässigt jobbigt det är att se gamla spelare avpolletteras – jag tyckte exempelvis det var fasansfullt ledsamt och helt fel att Anders Andersson inte fick förlängt kontrakt. För även om de äldre kanske inte är givna i startelvan förkroppsligar de för mig även andra saker - rutin, tradition, koppling till historien, hjärta, jargong - än endast ren fotbollsmässig spetskunskap.
Om nu MFF skulle vilja behålla Skoog ser jag det som att det till stor del är upp till honom själv. Han lär ju knappast vara ordinarie anfallare, så det vill till att han kan hålla motivation och humör uppe även när han nöter bänk eller läktarstol.