Slut på ångest
Varför ska man egentligen rättfärdiga söndagsångest? Varför ska man acceptera den? Från och med idag ska Kaveh celebrera varje söndag istället.
Nyårslöften är löjliga. Vem håller egentligen sitt nyårslöfte i mer än en vecka förutom Ehud Olmert som höll sitt löfte (han kom antagligen på det löftet i ett drogrus) i nästan tre veckor.
Var det för tidigt för Palestina-skämt?
Kaveh kommer inte ens ihåg sitt nyårslöfte. Antingen så var det att han skulle dammsuga oftare eller så var det att han skulle sluta hitta på ursäkter för att skita i föreläsningar från sin kurs. Nu när han börjar en ny kurs imorgon så är det meningen att han ska vara skitduktig.
Men idag när Kaveh sitter här framför tangentbordet så inser han att det han ska sluta med är att tycka synd om sig själv varje söndag. Varför ska man egentligen rättfärdiga söndagsångest? Varför ska man acceptera det? Från och med idag ska Kaveh celebrera varje söndag istället. Det är ju ändå slutet på en vecka. Kaveh ska skåla för veckan som gått.
Nu riskerar kanske nästa års nyårslöfte bli att han måste sluta supa sig full varje söndag, men det spelar ingen roll. Söndagar är bra dagar, tror ni att Gud hade ångest efter att skapat jorden de föregående sex dagarna?
Den här veckan ska Kaveh fira att MFF värvat den mest meriterande brassen som allsvenska lag någonsin lyckats få hit. Vi snackar mer än etthundra äkta matcher i den brasilianska högstaligan. Han har nämnts som en av de bästa vänsterbackarna i den ligan. Så skippa jämförelserna med Quirre som lyckats spela ett par arrangerade U20-matcher. Det har nästan varenda tjugoåring i Brasilien ändå gjort. Det är lite samma sak i Nigeria där Eddie Ofere faktiskt ska ha gjort tre stycken "A-landskamper". I så fall lär han ju vara given på topp i Nigerias landslag efter höstens utblomning.
Över lag är MFF (Kaveh kunde inte riktigt lista ut en fin övergång från Ofere och agentlandskamper till MFF och deras mediastrategi) lite som det här Saddam Hussein citatet när det gäller deras framträdanden i media: "Politics is when you say you are going to do one thing while intending to do another. Then you do neither what you said nor what you intended."
Tänk nu på den. Låt orden nudda din själ.
Vad har nu detta att göra med att Kaveh ska börja fira sina söndagar istället för att ha ångest? Just det, meriterade brassen.
Förutom det så sålde MFF Ola Toivonen i veckan, hur bra som helst. Nu har man en massa miljoner man kan bada i. Sedan kan man ge smutsiga (hehe...) pengar till en annan klubb och köpa en riktigt bra ersättare. En attraktiv och spännande spelare som gör bra ifrån sig under försäsongen och sedan lockar ett par tusen åskådare extra varje hemmamatch under säsongen.
Nu när Ola är borta så saknar Kaveh inte honom så mycket längre. Han var så 2008. Vad är 2009 och 2010? En argentinare som är tre gånger bättre än Obolo, en brasse som vi snuvar United på eller kanske bara Ailton och Sharbel Touma?
Förövrigt, ni vet väl att om Sharbel skulle komma till MFF så skulle han på ett eller annat sätt konkurrera med sin systerson? Visserligen kan man flytta över Jimmy Touma till högerkanten (något Kaveh förespråkar mucho mycket) och låta morbror spela på andra kanten, men det blir ändå en form av konkurrenssituation.
Kaveh undrar hur det skulle låta på släktmiddagar om Jimmy petat dyra morbrorn.
Sedan undrar Kaveh om MFF:s ekonomi var så pass ansträngd innan Ola-försäljningen att man inte kunde köpa en ersättare till honom redan innan Ola såldes? Nu står vi här med 35 miljoner mer på bankkontot och med varenda klubb i Europa medveten om att vi är rika som honhundar. Kunde vi möjligen ha sparat ett par miljoner på att ha försökt värva ersättaren redan innan Ola såldes? Eller fanns inte pengarna? Kanske ville man först värva Ricardo och visa att man satsar rejält inför nästa år? För det gör man väl ändå? Det är ovanligt att värva en så meriterad och (lön och sign-on) dyr vänsterback. Förhoppningsvis satsar man så mycket på varenda position i framtiden.
Kaveh vet inte. Det Kaveh vet att det är söndag, det är en ny vecka på gång, MFF känns bra och en ny kurs börjar som ändå ger Kaveh tillräckligt mycket tid för att han från och med imorgon starta en "träningsspecial" här på Himmelriket.
Det här är av olika anledningar Kavehs sista söndagskrönika. Och om något så ger det Kaveh lite, bara väldigt, väldigt lite... söndagsångest.
