Måndag morgon: Vad ser tränarna egentligen?
"Roland Nilsson uttryckte i tisdags, efter förlustmatchen mot FCK, inget större missnöje med insatsen. Tvärtom var det en del saker som gladde honom."
Utanför hotellfönstret är solen på väg upp. Röken från de otaliga skorstenarna klättrar spikrakt mot en allt ljusare himmel, som tycks kunna bli himmelsblå idag. På taken och innergården ligger någon decimeter snö, på de isiga trottoarerna halkar folk omkring. Det är minus 16 grader i detta nu och staden är Tallinn. Om någon timme måste jag ge mig ut igen; det är bara att dra på sig tredubbla lager kläder, hålla andan och hoppas på det bästa.
Jag tror inte att jag har upplevt samma fullständigt vidriga kyla sen den tjugoandra februari 2004. Det var en lördag och vi var rätt många, kanske till och med några tusen, som hade tagit oss till Anderslöv. Malmö FF skulle möta Elfsborg och långt innan matchen började var jag genomfrusen, i min tvådubbla lager av kläder, mössa och vantar. Den kalla skånska blåsten hade tagit ett järngrepp över det lilla samhället.
Matchen började och höll på och i pausen drack vi upp det sista kaffet. Sen frös vi oss igenom andra halvlek också. MFF hade Afonso i laget, liksom Höiland, Olof Persson, Asper, Elanga, Safari, bland andra, och i andra halvlek fick jag se Igor Sypniewski spela i himmelsblått för första gången. Jag minns att jag tyckte matchen var en tämligen tam historia som Elfsborg vann rättvist, men jag minns också att Tom Prahl var nöjd med spelet. Och jag förstod verkligen ingenting. MFF hade förlorat, förvisso med några tongivande spelare borta, mot ett på den tiden föga skräckinjagande boråslag, och vi hade alltså en tränare som var nöjd med spelet.
Det var lite drygt en månad kvar till den allsvenska seriestarten och träningsmatchandet dittills hade gått sådär, minst sagt. Inte mycket i matchen mot Elfsborg talade för att det skulle gå så värst mycket bättre framöver.
Roland Nilsson uttryckte i tisdags, efter förlustmatchen mot FCK, inget större missnöje med insatsen. Tvärtom var det en del saker som gladde honom. För detta har han fått mycket kritik från folk som såg matchen via web-teve. Det är tydligen bara att konstatera att vi inte alltid ser samma saker, tränare och vi andra.
2004 hade säkerligen Tom Prahl en plan som följdes. Inte var det meningen att matchen mot Elfsborg skulle förloras, men spelet stämde tydligen utifrån vad Magistern hade hoppats på. Om spelet stämde utifrån vad Roland hade hoppas på i tisdags vet jag inte, även om en förlust inte heller här ingick i masterplanen. Men det är tidigt på säsongen och personligen har jag rätt svårt att hetsa upp mig över hur det går i träningsmatcher.
Tom Prahls lag inledde 2004 på ett rätt bedrövligt vis, men det betydde ingenting alls när vi den näst sista oktoberdagen sjöng och dansade och samlade grästuvor på Malmö Stadion. Så jag väntar nog ett tag till att döma ut vad Roland och Hans håller på med i år.
***
Ola Toivonen!
