Camp Tapas: Första träningen
Himmelriket rapporterar från lagets första träning i Marbella.
Klockan har precis passerat 11 när Rickard Dahan drar igång uppvärmningen på det första träningspasset på lagets träningsläger i Marbella. På grund av flygförseningar anlände planet sent inatt så det är ett gäng trötta spelare som börjar jogga runt planen. I täten ser vi Labinot Harbuzi och Jeffrey Aubynn.
Vädret är underbart. Sol och uppskattningsvis runt 20 grader i luften. Ungefär som svensk vår när den är som bäst. Leif Engqvist minns när man var på Kanarieöarna för två år sedan och stormvindar drog förbi.
Träningsanläggningen är magnifik. Gräsmattorna ser härligt gröna och inbjudande ut. Innan träningen gick Edward Ofere in på planen och kände med handen på mattan. Som om han tänkte; “Är det verkligen riktigt gräs?!“.
På planen bredvid tränar West Ham. Efter deras avslutade träningspass tar Ulf “Raulolle” Nilsson med sig blocket till legendaren Zola och tar en autograf som en liten skolpojke. På en annan plan tränar Zenit. Man kan dock inte undgå att se vilket som är det STORA LAGET på plats. Ska man döma av antalet supportrar och journalister på plats så vinner MFF med hästlängder.
Efter jogging och stretching försvinner halva gänget inomhus för styrketräning, andra halvan stannar kvar utomhus. Fortfarande under Dahans ledning går de ihop två och två och kör diverse olika övningar. Det är sit-ups, brottning, benlyft och mycket annat. Jag står en bit ifrån men hör att det är många glada skratt under övningarna.
Kring planen joggar Kenneth Folkesson och Engqvist. Det går i jämn, men rätt långsam takt! På en annan plan klipps gräset. Det doftar oerhört gott!
Efter cirka en halvtimme är det skifte. Spelarna som kört styrketräning går ut på planen till Dahan och tvärtom. Jag förflyttar mig lite närmare gruppen. Jag noterar att Sankan kör ihop med Labbe, Eddie tillsammans med Gabriel och Agon med Guille. I samma storlek är parhästarna Alex Nilsson och Richardo.
Dahan avslutar övningarna med tävlingar. Den första tävlingen sker parvis. När Rickard skriker upp, ner, rygg och andra saker gäller det att utföra dessa saker så fort som möjligt. Den som kommer sist åker ut. Som någon säger så känns det lite som en gymnastiklektion från lågstadiet. Spelarna verkar dock uppskatta det och hörs skratta mycket under passet.
Ärligt talat så minns jag inte vem som vann första tävlingen. Förmodligen för att den andra var så rolig att jag tappade fokus helt. Tävlingen kallas plankan! Det är svårt att beskriva med ord men jag ska göra ett tappert besök. Spelarna skulle lägga sig ner på marken, armbågarna och tåspetsarna får röra marken, resten av kroppen ska vara i luften. Längst kvar vinner! Vi åskådare tippade att antingen Ulrich eller Danne skulle stå som slutlig segrare. Det går några minuter och en efter en faller de till marken. I final står mycket riktigt tippade Ulrich mot den desto mer otippade Labbe. Ulrich ben börjar darraa och Labbe ser ut att kunna gå segrande ur striden. Men så börjar han skrika till Ulrich på sin egen variant av danska, han skriker och försöker få det danske dunderpaketet ur fokus på alla sätt han kommer på. Alla spelare och vi som står omkring asgarvar. Jag förstår inte för min värld hur Ulrich kunde hålla masken, men han står pall och vinner till slut den ärofyllda kampen. Om Labinot inte lagt så mycket av sin energi på att få sin motståndare ur balans är jag dock inte säker på att utgången blivit densamma.
Efter cirka en timme var det första träningspasset på spansk mark till ända. I eftermiddag har jag hört ryktas om att de ska få röra en boll…
