Lagbanner
V&auml;gen till München: <br>En osannolik v&auml;ndning
Anders "Puskas" Ljungberg - Matchhjälte mot Wisla Kraków

Vägen till München:
En osannolik vändning

Förlust i första kvartsfinalen på grund av ett felaktigt domslut och 0-1 underläge med bara en dryg halvtimme kvar att spela i returen. Att börja hänga åtminstone lite med huvet vore i det läget ganska naturligt för de flesta lag. Men inte för Malmö FF 1979! Här berättar matchhjälten "Puskas" om den osannolika vändningen.

Anders "Puskas" Ljungberg spelade 371 matcher i Malmö FF och hann under dessa matcher göra 75 mål. Utan att ha koll på alla dessa mål, vågar jag nog lova att ett par av de allra viktigaste kom i den andra kvartsfinalmatchen på Malmö Stadion för precis 30 år sedan. "Puskas" hjärta klappar fortfarande väldigt hårt för Malmö FF och att höra honom berätta om matchen mot Wisla Kraków och om det fantastiska lag Malmö FF hade 1979 är verkligen inspirerande och man önskar att man kunde få återuppleva den tiden.

Första kvartsfinalmatchen slutade som bekant med en 2-1 förlust för Malmö FF. Wisla Krakóws andra mål kom till efter ett feldomslut av vilket domaren också erkände och bad om ursäkt för till laget. Jag undrar hur känslan var i laget inför returen efter en sådan förlust.

   - Ja, det var väl att vi var väldigt revanschsugna för att kunna rätta upp det felet som domaren gjorde där nere på nåt sätt. För det var ju inte rättvist så att säga, så jag tror att vi var väldigt revanschsugna allihopa. Vi tittade alltid framåt och tog en match i taget. Den matchen var  över så nu tog vi och laddade upp inför nästa match.

Med det utgångsläge man hade var det självklart viktigt för MFF att inte släppa in ett tidigt mål. Wisla Kraków däremot behövde ju inte satsa alltför mycket framåt med segern från sin hemmamatch i ryggen. Spelet i inledningen av matchen blev därefter, försiktigt och inte så mycket chanser åt något håll och första halvlek blev mållös. Jag frågar "Puskas" hur snacket gick i pausen – om man började känna av pressen – för det var ju trots allt Malmö FF som var tvungna att göra mål.

   - Nej, nej. Vi hade ju, tycker jag, rätt så bra kontroll. Det var en jämn match. Tyvärr var det ju så att vi fick Bo Larsson skadad i ett tidigt skede, han blev skadad efter bara en kvart och det är klart, det gjorde väl att vi andra fick lyfta oss ännu mer. Vi visste ju att ju längre tiden led ju bättre låg det till för oss, för en seger. Vi var ju väldigt starka, vi hade en otrolig fysik och kondition och vi hade ett lagspel där alla jobbade för varandra.

Men det måste ju ändå ha blivit lite av en chock där tidigt i andra när de tog ledningen? När jag läste om matchen stod det att folk på läktaren till och med började gå hem. 
   - Ja, men jag vill inte säga ändå att det var en chock, det var nog mer chock för publiken än det var för oss. För att vi visste ju det att man kan vända matchen igen. Jag tror det var så att vi blev ännu mer taggade när dom gjorde 0-1 och vi visste att det var en bra bit kvar. Och jag menar - med den moralen vi hade i laget och med den attityden så tror jag inte att det infann sig någon nervositet precis.

Och du kände heller ingen nervositet när ni sen blev tilldömda en straff där i 67:e minuten och ansvaret vilade på dig? 
   - Man ska väl inte säga utan att det alltid är lite pirrande att gå fram och slå en straff när dom leder med 1-0 och man har avgörandet i händerna där. För det är ju så, gör man mål i det läget så svänger matchen. Så det är klart att det är en viss press. Men lite nervös ska man ju vara, och det tror jag nog att jag var också, men jag var inte så nervös att jag skulle behöva vara rädd för att jag skulle slå den fel. Det var inte många straffar jag bommade under min tid i Malmö FF och jag var ju förste straffläggare.

Genom ”Puskas” straffmål har Malmö FF kvitterat i matchen men är fortfarande i underläge totalt och Wisla Kraków är fortfarande i semifinal. Men det skulle komma mer från himmelsblått. Mycket mer…Bara fem minuter efter kvitteringen får MFF en frispark som slås av Staffan Tapper och matchhjälten "Puskas" tar återigen plats i händelsernas centrum.

   - Ja, det var ett inlägg som kom och jag förlängde med huvet, med en touchning. Det var så att planen var ganska blöt, även om Stadions plan tål mycket vatten så kände man ju av att det var fuktigt. I och med att planen var blöt och hal så fick bollen extra skjuts och på så vis så var målvakten totalt chanslös.

Med bara 18 minuter kvar att spela hade Malmö FF nu 2-1 i matchen och många började säkert ställa in sig på en gastkramande förlängning. Men MFF fortsatte satsa framåt och precis som "Puskas" sa så verkade Malmö bara bli starkare och starkare ju längre matchen led. Och även fortsättningsvis var det fasta situationer som gav utdelning. Med knappt tio minuter kvar gör Tore Cervin 3-1 på en frisparksretur och i matchens sista minut får MFF ännu en straff som givetvis slås av Puskas och som givetvis resulterar i mål. Efter en fullkomligt makalös vändning var Malmö FF klart för seminfinal. Den store matchhjälten var utan tvekan "Puskas" efter sitt hattrick.

    - Ja, det var väl så att säga min tur den gången att få göra tre mål - som mittfältare så är det ju inte så vanligt att man gör det. Nu var det i och för sig två straffar och sen en nicktouch, så... Men det är ju alltid kul oavsett vem som gör det. Men framför allt det att vi kunde svänga matchen där på 23 minuter, det tycker jag är fantastiskt, från 0-1 till 4-1. Det bevisar att det var en enorm styrka i laget!

Ingenting verkade kunna få er att hänga med huvudet. Ni hade ju, egentligen hela vägen fram till finalen, motgångar av olika slag som tidiga underlägen, feldomslutet som ledde till mål, men framför allt kanske skadorna på nyckelspelare, men ni lyckades hela tiden resa er. 
   - Nej det är som jag säger, vi hade ett enormt bra självförtroende. Vi visste att vi var enormt bra tränade, vi var starka, vi hade en bra organisation i laget som gjorde att man kunde plocka in folk och dom smälte in på ett bra sätt oavsett vem det var. Bob Houghton hade såklart stor del i just organisationen av laget. Och sen kan man ju säga att alla i laget hade den där vinnarinstinkten i sig, vinnarskallar hade vi allihopa! Vi ville vinna, vi ville uträtta ett bra jobb på planen, vi ville spela bra fotboll och vi ville visa att vi är starka och vad vi kunde.

I och med segern mot Wisla Kraków var Malmö FF första svenska lag i semifinal i Europacupen. Med tanke på att fotbolls-Sverige inte alltid var så välvilligt inställda till Malmö FF på den här tiden undrar jag hur detta togs emot.

   - Just vid det tillfället så tror jag ändå att…särskilt när vi spelade finalen i München så tror jag nog att många svenska hjärtan, även oppifrån Norrland, klappade nog en del för oss. Just vid det tillfället alltså.

Även om detta samtal främst skulle handla om kvartsfinalreturen så är det, när man pratar med en av 79-hjältarna, svårt att undvika att komma in även på att prata lite om resten av slutspelet och hur stort det faktiskt var att MFF tog sig ända till finalen.

   - Vi spelade ändå i det som idag kallas Champions League och det är ju helt andra lag man spelar mot än vad man spelar mot i UEFA Cupen. Visserligen ska man inte ta bort prestationen från Göteborg och det dom gjorde på sin tid, men lite skillnad är det. Det enda som man funderar på ibland när man får frågor om den här tiden och har facit i hand är: Tänk om vi hade varit ordinarie lag i finalen. Jag vill säga det, utan att låta skrytsam, att hade vi varit ordinarie lag så hade vi varit Europacupmästare också. Ja, jag tror det i alla fall. Vi hade ju lite otur med skador, det började ju med Bosse, och sen Roy och det var inget som på nåt sätt berodde på att dom var dåligt tränade utan det var ren otur att vi drabbades just då vid det tillfället.

Åsa "Iffifftös"2009-03-21 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF