Patrik Andersson: "Vi har lagt väldiga summor på bredd"
När Himmelriket traditionsenligt träffar Patrik Andersson inför den stundande allsvenska säsongen blev det ett långt samtal om nyförvärv, spelsystem, tränarparet och hur han ser på en framtid i Malmö FF.
Första gången som jag pratade trupp, förväntningar och spelsystem med Patrik Andersson inför en allsvensk säsong var 2005. Resultaten sedan dess: 5, 7, 9 och 6. Inte alls i paritet med förväntningar och rimliga förhoppningar för ett lag som Malmö FF. Kanske borde Himmelriket bryta traditionen och prata om säsongen 2009 med någon annan i stället?
När jag för det på tal, att om man är vidskeplig så… tycks han inte förstå vad jag menar. I stället säger han spontant att han hoppas på ett offensivt nyförvärv.
– Vi har till och med tisdag på oss, och det är bara att hoppas att det dyker upp ett riktigt bra namn. I så fall blir det spännande att se hur tränarna kommer att formera laget.
Vi ska komma tillbaka till det.
Trender inom fotbollen ska inte underskattas. När några klubbar anställde unga och häftiga tränare följde snart andra efter. När IFK Göteborg visat att det går att satsa på femåringar i startelvan är det många klubbar som ser chansen till succé för en billigare peng än vad som är fallet med dyrare utländska nyförvärv. Att Elfsborg praktiserat 4-2-3-1 ett tag med god framgång vore då av samma skäl dumt nog att inte testa. Eller är det en nödlösning som gör att MFF:s tränarduo Roland Nilsson och Hans Gren väljer att spela så?
– Nämen, så är det ju att man tar efter vad som ger framgångar. Sen är det förstås så att man måste anpassa sig efter vilka spelare som står till förfogande. Det är ju också viktigt att ett lag behärskar olika formationer. Det man kan läsa in i det här systemet är att det är back to basics, täppa igen bakåt alltså, som gäller. Historiskt sett vet vi att man kommer långt i Allsvenskan genom att släppa in lite mål.
Skulle han själv välja den formationen, undrar jag.
– Främst handlar det om att spela en vägvinnande fotboll. Vi behöver inte skruva tillbaka klockan så långt. 2005, när vi hade en fantastisk trupp, trodde vi att vi skulle kunna spela ut alla lag, men så stor är inte skillnaden mellan lagen i Allsvenskan att man kan göra det. Det gäller att anpassa sig till verkligheten. Självfallet ska man ha ett bra passningsspel också men att gå ut och tro, som vi gjorde då, att man ska kunna gå ut och rulla ut en intakt elva med ett samlat försvar, som bara väntar på misstagen - det fungerar inte i Sverige.
Så MFF har anpassat sig till den bistra verkligheten i och med 4-2-3-1? Att man ska bli ett lag som väljer att vänta ut motståndarnas misstag i stället för att själva vara det spelförande laget?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga. Men jag tror säkert att man väljer att ha fler spelare bakom bollen. Det är också otroligt viktigt att vila med boll. Men att vila med boll innebär ju inte att man går ner i tempo utan att man bedriver ett eget högt passningsspel. Det gör man tills det är dags att ta fram bollen.
Därav ”possession, possession” som man hör Hans Gren ropa på varenda träning?
– Exakt. Det är väldigt viktigt att skapa en bekvämlighet med bollen i träningsmoment.
Tittar vi ett år bakåt i backspegeln ser vi ett Malmö FF som började säsongen bra, för att dippa rejält efter EM-slutspelet och därefter avsluta 2008 med sex matcher utan förlust. Ola Toivonen, med allt vad han betydde, har efter det lämnat MFF för PSV Eindhoven.
– Tar vi bort de målen och de assisten som han stod för hade vi inte spelat i Allsvenskan i år. Det måste förstås ersättas. Sen om det fördelas på flera spelare eller en anfallare som kommer in i truppen det återstår att se. Men Olas betydelse måste helt klart ersättas.
Patrik tycker det är väldigt svårt att säga vad laget står i nuläget.
– Tittar man på träningsmatcherna har vi inte mött något riktigt kvalifikativt ännu, bortsett från FC Köpenhamn, men den matchen låg väldigt tidigt. Vi har ju inte direkt övertygat i matcherna, eller hur?
Elfsborg borta tycker jag att MFF presterade en riktigt bra första halvlek. Andra var usel, men de första 45 visade att det finns potential i laget mot ett minst sagt bra motstånd.
– I och för sig. Fast jag såg inte den matchen så den kan jag inte kommentera.
Jag frågar honom om det i skenet av träningsmatchandet går att spekulera i vad som är en realistisk målsättning för MFF i år.
– Det är svårt att sätta en målsättning när man inte riktigt vet hur produkten ser ut. Men det är klart att det måste finnas där att bli bättre än ifjor. När Allsvenskan drar igång är det lättare att sätta en målsättning när man fått vissa svar. Jag skulle vilja se en tydlighet, en kompakthet, att alla spelarna är införstådda med vad som förväntas av var och en av dem. Att alla drar åt samma håll.
För ett år sedan uttryckte Patrik en förhoppning om att Roland och Hans skulle sätta sin prägel på laget och komma med en tydlig spelidé. Idag säger han att detta har tränarparet misslyckats med.
– Jag tycker att man frångick det man påbörjade förra våren. Då såg man en tydlighet i spelet, men efter EM var det som bortblåst. På hösten hittade man tillbaka genom ett rakare och lite mer vägvinnande spel. Detta i kombination med att Toivonen blommade och att även Ofere levererade gjorde att resultaten kom. Fast vi ska samtidigt komma ihåg att vi inte mötte de bästa lagen på slutet.
Tränarnas förklaring till de usla resultaten förra sommaren var de många skadorna som gjorde att de var tvungna att rulla runt i laget, vilket var så långt ifrån kontinuitet man kan komma.
– Men tittar man på andra allsvenska lag som haft framgångar, invänder Patrik, så har de hållit fast vid sin spelidé oavsett vilka som stått på banan. De har följt sin manual konsekvent.
Han förklarar att han inte hyser några tvivel om att Roland och Hans besitter en otrolig fotbollskunskap.
– Men det gäller också att läsa in truppen, komma fram till vad man kan få ut av detta. MFF har bara förstärkt på bredden, anser jag. Vi har lagt väldiga summor på bredd, och jag vet inte…
David Durmaz får väl betraktas som en sådan breddvärvning. Men tre andra spelare som tillkommit i år förväntas få mycket speltid. Jag ber honom kommentera dem.
Ricardinho är ett nyförvärv som Patrik Andersson tror mycket på.
– Det jag har sett av honom så håller jag honom som ett bra nyförvärv. Han är en modern ytterback, som är trygg med bollen, med ett vårdat passningsspel och kommer med speed.
Miljan Mutavdzic har han sett för lite av för att uttala sig om.
– Spontant undrar jag ändå varför man valt att hämta en spelare till just den positionen där vi har vår enda A-landslagsspelare.
Daniel Larsson ser han som ett hot för motståndarlagen med sin snabbhet.
– Jag tror man får ut mest av honom i ett två-manna anfall, där han kan röra sig fritt runt targetspelaren.
Ett namnkunnigt offensivt nyförvärv behövs ändå, menar du?
– Jag hoppas verkligen att ledningen knyter ihop säcken och presenterar ett etablerat namn innan den 31 mars.
Att köpa nytt behöver inte gå stick i stäv med den uttalade satsningen på yngre spelare?
– Ofta är det så i svensk fotboll att när vi pratar om att satsa på ungdomar är det oftast när vi inte har pengar att handla för. Det finns väldigt många duktiga ungdomsspelare i Sverige, men det som har saknats är kompetens att förädla dem. Jag tycker att man måste kunna få fram bra allsvenska spelare av våra ungdomar och upptill kombinera detta med att köpa in klasspelare, som bryter det vanliga mönstret.
Är det några yngre spelare som du tror och hoppas på ska kliva fram i år?
– Jag tycker att Jasmin Sudic är i den åldern där han behöver få speltid. Ett problem inom svensk fotboll är att vi talar om talanger som är uppemot 22-23 år gamla. I min drömvärld skall man vara färdig när man är 17-18 år. Därefter har man kontraktet på sig att visa att man duger, annars är det dags att gå vidare. Risken är ju att om du är kvar i en klubb när du är 23 år och inte tagit steget fullt ut så bromsar du nästa generation som är 17 år. Vad händer då med de 17-åringarna? Jo, då ruttnar de och söker sig vidare i stället. De här några år äldre spelarna stannar upp utvecklingen och då utvecklas inte produkten.
– Tittar vi sen på våra anfallare, som Agon och Alex, måste de ha matcher för att bibehålla sina utvecklingskurvor, fortsätter han. Det är en stor utmaning nu för tränarna att se till att de får matcher.
Avslutningsvis, och den här frågan känns oundviklig: Låg det någon sanning i vad Sydsvenskan skrev att du skulle ta över Hasse Borgs roll som sportchef i MFF?
– Jag har valt att inte kommentera det, och jag fortsätter att inte göra det.
Ser du då en roll i MFF framöver för din del?
– Låt mig säga så här: Jag har många åtaganden i dagsläget. Om jag ska välja bort dessa, ska det vara för en roll där jag får förverkliga hela mig. Där jag verkligen kan påverka mycket.
