Måndag morgon: Var står MFF?
Nu pågår nedräkningen mot den allsvenska starten där vi möter Häcken på lördag. Malmö känns som ett osäkert kort och frågan är var vi står?
På ett våra många årsmöten ringde man upp de dåvarande tränarna. Roland Andersson meddelade glatt i telefon från Spanien att Malmö FF hade vunnit träningsturneringen i La Manga. Nöjda applåder ven i salongen. MFF-ordningen återställd och allt var som det skulle.
Visst hade man varit nära att ramla ur allsvenskan året innan men tack vare en formidabel slutspurt under hösten hade det gått bra. Visserligen med en enklare och rakare fotboll, primitiv skulle en del ha sagt.
Tillförsikten på årsmötet var ändå stor. Känslan var att det var dags att visa var skåpet skulle stå och i det skåpet skulle vi självklart ställa Von Rosens pokal. Med tanke på stämningen på årsmötet efter vinsten i La Manga och med malmöitisk självklarhet var det bara en formalitet.
Året efter spelade vi i Superettan…
Därmed inte sagt att jag tror att det kommer att hända igen. Men det finns likheter med året som föregick säsongen när vi degraderades. Något som en kollega, med erfarenhet av Malmö FF från 50-talet och framåt, påpekade under en diskussion i fjor höstas. Då när det såg som dystrast ut och vi alla var upphetsade av oro. Jag hävdade att spelet påminde om det år vi åkte ut medan han menade att det snarare var som året innan vi degraderades.
Då liksom förra året gjorde vi också en stark avslutning, vi spelade ett rakare spel, vi hade en väldig svacka och många av oss trodde då, liksom nu, att vi kommer att tillhöra toppen.
Själv är jag mer osäker. Träningsmatcherna har inte visat det man vill att de ska visa, dessutom är ju frågan om de inte spelats mot för enkelt motstånd. Lördagens match visade inget annat än att Malmö Stadions gräsmatta var i kanonskick. Överdrivet så klart men mot ett lag med högre tempo, hårdare press och tuffare närkampsspel hade det sett annorlunda ut.
Kan vår förstärkning av defensiven göra att vi ändå kommer att bli bättre placerade än i fjol? I allsvenskan har det många gånger visat sig att de lag som klarar av att släppa in lite mål går långt. Och det räcker ju att vinna matcherna med 1-0, där målet tofflats in efter en snedspark på övertid.
Men alldeles för mycket känns suddigt, otydligt och oklart. Vi har ännu inte ersatt vår bäste offensiva kraft på annat sätt än att man pratat om att hans förmåga ska fördelas på fler fötter. Låt oss hoppas att det blir så. Tränarparet verkar inte heller ha bestämt sig för om man ska spela klassiska 4-4-2 eller gå över till 4-2-3-1. Man verkar inte heller veta vem av Ofere eller Daniel Larsson som ska spela i anfallet, eller om båda ska göra det.
Min bedömning är just nu att det vi har räcker till en plats mellan 5-8, en placering som Malmö FF inte kan vara nöjda med i så fall. Målsättningen är som det sades på ett medlemsmöte att vara topp 4 och att vinna cupen. Något jag tyvärr inte tror är möjligt i nuläget.
Men det viktiga är inte vad som verkar troligt nu utan vad som är verkligt när sista matchen spelats.
Det mest verkliga just nu är ändå de tre obehagliga orden - Var står vi????