Vi tycker om MFF:
Vi har inte vunnit en premiär sedan 2003
Dagen före den allsvenska premiären pratar Himmelriket-panelen förväntningar, minnen och Wilton Figueiredo. Åsa Lind, Ole Törner och Henrik Zackrisson står för tyckandet den här veckan.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
På lördag är det allsvensk premiär och Malmö FF ska möta Häcken på bortaplan. Ska du se matchen och vad är dina förväntningar på den ?
Åsa: Jajamensan, på lördag bär det av med Supports tåg till Göteborg! (Hoppas verkligen jag får åka med Thern-tåget!). Premiärer är rätt läskiga egentligen, i synnerhet när det gått dåligt säsongen innan. Man har längtat så länge efter att det ska dra igång, man hoppas, önskar, ber om att få se bättre resultat detta året. Allra helst ska detta ju visa sig redan i premiären och det är en ruskig besvikelse om det inte går bra - då kommer oron för resten av säsongen smygande direkt, hur mycket man än försöker intala sig att det inte är logiskt. Och så här känner jag alltså trots att jag är hyfsat optimistiskt lagd och alltid hoppas och tror på MFF-vinst, har svårt att föreställa mig annat vilket läge vi än befinner oss i. Men ska man bara se helt realistiskt vet jag faktiskt inte vad jag ska ha för förväntningar på Malmö FF i premiären iår. Allsvenska nykomlingar brukar vara otäckt inspirerade och fräscha i inledningen av säsongen, och att möta MFF verkar också ofta fungera som extra tändvätska. Var MFF står just nu är också svårt att veta med tanke på att vårt genrep gick mot ett lag som är långt ifrån allsvensk standard. Men nog fasen ska vi vinna den här matchen! Jo, jag tror och hoppas kunna få resa hem med 3 poäng i bagaget!
Ole: De som känner mig vet att det är en onödig fråga. Jag ser alla allsvenska matcher med MFF, antingen på plats eller i tv och jag förväntar mig alltid seger.
Henrik: Nej, jag ska inte åka upp. Och om jag förstått saken rätt går matchen inte på nån vanlig TV-kanal, utan det är Pay-Per-View som gäller. Men även om TV4 eller nåt sånt visat den är det ytterst tveksamt om jag hade sett den, eftersom jag finner det snudd på outhärdligt att kolla på MFF på TV. Det är för nervöst. Så det blir nog den vanliga text-TV-ritualen. Viktigt här är att inte låta text-TV stå på; detta innebär EXTREM otur. Snabba kollar av resultatet är det som gäller, sen bort igen. Givetvis kan inte heller nån annan fotbollsmatch gå på TV:n då detta skulle innebära att eventuella mål i Malmös match plingar upp. Blotta tanken gör mig skräckslagen.
Förväntningar vet jag inte om jag har några. Mer förhoppningar. Men att ta sig an en nykomling på en med största sannolikhet usel gräsmatta i första omgången, det känns ruggigt. Fast på nåt vis stinker det kryss om matchen.
Allsvenska premiärer är alltid något speciellt. Kan du berätta om något premiärminne du minns?
Åsa: Jag är helt värdelös på att komma ihåg matcher och sekvenser av matcher - är fascinerad av folk som kommer ihåg varenda mål o målchans från hela säsonger. Men rannsakar minnet och tror mig faktiskt ha ett vilket dock inte är så positivt men i all fall... Det var premiären -05 mot Göteborg. Säsongen efter SM-guldet när vi fortfarande levde i ett rus och kände att vi var på topp som sig bör. Det var uppladdning med konserter och intervjuer med en massa MFF profiler på Möllevångstorget. Det var feststämning inför ett väntat toppmöte direkt i premiären vilket ju inte gjorde det hela sämre. Efter matchen var det för min egen del inbokat releasefest för Skyblues bok "Himmelsblått - Världens vackraste färg". Tyvärr drog ju resultatet i matchen ner stämningen - förväntan vändes till besvikelse. Inget upplyftande minne, men det enda som direkt poppar upp. Men nu ser jag fram emot att få ett härligt premiärminne vid hemmapremiären på Swedbank Stadion. Och det har jag en känsla av att jag inte kommer att glömma i första taget!
Ole: Premiär är alltid något extra, en kittling i kroppen, en förväntan, en iver och en doft av den kommande sommaren. En premiär som bitit sig fast lite extra i minnet är dock gratismatchen mot Mjällby. Kommunal strejkade, vilket gjorde att det inte gick att ta entré. Istället ställde sig dåvarande ordföranden Hans Cavalli-Björkman och andra ledare vid de öppna vändkorsen och samlade in mynt och sedlar i spannar, plus att det fanns mjölktunnor att lägga degen i. Det kom en bra bit över 20 000 åskådare.
Henrik: Det finns såklart en hel del festliga. 7-0 mot Brage 1993 var roligt, och jag gillade också premiären året efter. Där vann vi en ytterst torftig match mot Degerfors med 1-0 efter en tveksam straff som Robert Prytz satte. Zlatans två mål mot AIK återkomståret är ju också svåra att glömma.
Men när jag nu vandrar nerför minnenas allé slår mig två saker: Faktiskt är det ju så att vi inte vunnit en premiär sedan 2003. Och det premiärminne som hakar fast hårdast i mig är från 2005. Hösten innan hade vi vunnit allsvenskan, glädjetårar på Stadion och sång på Stortorget och vad ni vill, och jag hade i min enfald inbillat mig att om segern äntligen kom skulle jag känna mig renad och fullkomlig. Botad. Att jag framöver skulle kunna följa MFF med ett mera lättsamt anslag - alltså, glädjas över segrar och hantera förluster med en axelryckning. Och så stod vi då på Stadion i april 2005 för att, som regerande mästare, ta oss an IFK Göteborg. Matchen hann knappt börja innan Selakovic snubblade in en boll. Afonso kvitterade på en av de få frisparkar vi förärades (Göteborg var i vanlig ordning fruktansvärt favoriserade av domaren) och en bit in i andra halvlek knoppade Håkan Mild in det som visade sig bli segermålet.
Jag var förkrossad. Seriesegern från några månader tidigare var, i ett nafs, glömd. Guldet kändes nu som en liten drickapaus under Golgatavandringen; en liten plastmugg med blåbärsdricka innan det nu var dags att åter plocka upp korset och stappla vidare uppför kullen. Orättviseklon hade oss åter i ett järngrepp. Jag försökte frammana minnena från höstens segerrus, men kände ingen glädje. Bara saknad.
Hoppas förresten vi vinner imorgon.
Efter en längre tids skriverier blev Wilton Figueiredo i veckan äntligen klar för Malmö FF. veckan blev Wilton äntligen klar för MFF. Vad är dina tankar kring Malmö FF:s senaste nyförvärv?
Åsa: MFF:s trupp har definitivt varit i starkt behov av ytterligare en bra forward så visst känns det jätteskönt att det, i sista sekunden, blev klart med Wilton och jag välkomnar honom definitivt till himmelsblått. Som jag skrev senast vi diskuterade Wilton frågan i panelen så har jag inte så bra koll på hans status idag och vad han presterat på senaste tiden. Men med tanke på att MFF har jobbat hårt och länge för att få hit honom så får man ju utgå från att han är värd det. Och visst är det skönt att allt spekulerande är över så att man kan fokusera på det som är och inte det som kanske kommer. Det som gör mig lite orolig är att ju längre affären dragit ut på tiden desto bättre har Wilton på något sätt blivit i folks ögon. Det har byggts upp enorma förväntningar på honom, han framställs nästan som lagets frälsare. En sån roll är inte helt enkel att hantera och det är inte alla som klarar av det. Han kommer dessutom in sent och det lär säkert ta ett tag för honom att komma in i laget och spelet i allsvenskan. Jag hoppas verkligen att folk kommer att ha tålamod med honom och inte sågar honom vid fotknölarna om han inte lyckas i första matcherna. Hur som helst är jag i alla fall väldigt spänd på att se honom!
Ole: Wilton var sista pusselbiten. Han är ett kanonnyförvärv. Men det är Ricardinho och Miljan Mutavdzic också. Direkt efter bekräftelsen att Wilton var klar skrev jag i tidningen och på bloggen att Malmö FF gjort tre av allsvenskans fem bästa nyförvärv. Det skrev jag spontant, någon tyckte att det var kaxigt, men när jag sedan satte mig ner och gick genom listan över nyförvärv insåg jag att jag nog egentligen menade tre av de fyra bästa. Martin Ericsson är i samma klass. Fast det kan ju vara bra att kunna säga att det finns ett till. Kalle Svensson till IFK Göteborg, Kalmar FF:s nye brasse (som ingen vet så mycket om) kan vara kandidater.
Det har blivit någon slags jävla trend bland journalister och andra experttyckare att tippa MFF långt ner, typ sexa, sjua. I själva verket är MFF det lag som förbättrat sig mest från förra året. Men det måste man nog ha sett Ricardinhos och Mutavdzics insatser i träningsmatcherna för att begripa. Och det är inte bara nyförvärven som räknas. Jag tycker att även den övriga truppen, de som finns kvar, de som kommit till och de som lyfts upp, blivit bättre. Därför finns det inte på kartan att Malmö FF ska bli sämre placerat än förra året. Om det inte blir topp fyra är det ett misslyckande.
Henrik: Jag tycker det är lite märkligt att det här köpet fått så otroligt mycket plats i media och att det liksom låtit påskinas att Wiltons närvaro kommer att innebära skillnaden mellan fiasko och succé. Meritlistan imponerar ju i ärlighetens namn inte jättemycket - några allsvenska säsonger och så Qatar. Att vi alla sytt denna gigantiska frälsarmantel till honom känns inte riktigt rättvist, och jag är inte alls säker på att han kan fylla den fullt ut.
Men missförstå nu mig rätt: jag är helnöjd med att han kommer. Det är omöjligt för svenska klubbar att värva riktigt etablerade världsspelare - och med det i åtanke tror jag att Wilton Figueiredo är allt det låg inom rimlighetens gräns för oss att hoppas på. Så att han är en bra spelare tvivlar jag inte på, vad mig anbelangar är han hjärtligt välkommen - och härligt och iskallt att affären roddes i hamn just innan transferfönstret stängde.
