Matchrapport: AIK - MFF 0-1 (0-0)
Malmö FF åkte upp mot huvudstaden för tuff bortamatch mot AIK. När man åker hem är det med ytterligare tre poäng bärgade och därmed har säsongen startat på allra bästa sätt - med full pott än så länge!
Med två segrar redan inkasserade på kontot var det då dags för säsongens första riktiga värdemätare när ”di Himmelsblå” åkte upp till Solna Stad för bortamöte med AIK. En bortamatch mot ett stockholmslag är alltid en tuff nöt att knäcka, speciellt när det är dags att besöka Råsunda. Men matchen skulle komma att bli ett bevis på att årets upplaga av Malmö FF är starkare än vad i alla fall jag trott – vågar man till och med hoppas på en topplacering?
Malmö mönstrade en startelva nästintill identisk med den från i måndags då det som bekant blev en stabil 3-0 seger hemma på Stadion. Enda ändringen var att Aubynn fick ge plats för Daniel Larsson som var tillbaka efter sin lilla skavank som stoppade honom från spel i hemmapremiären.
Redan från start fick MFF bra kontroll över matchen och trots att AIK dominerade bollinnehavet kändes det som att det var MFF som förde matchen. Cirka kvarten in i första halvlek slängde mittfältet iväg en lång boll mot Eddie Ofere som tryckte till AIK-backen Per Karlsson i ryggen, erövrade bollen och tryckte in 1-0-målet. Jonas Eriksson, domare för dagen, ansåg att Ofere gruffade för mycket och dömde bort målet – högst tveksamt?
MFF fortsatte att kontrollera matchen och efter de första tjugo minuterna summerade jag läget. Noterbart var att Malmö vågade rulla runt bollen lugnt och sansat i backlinjen i trängda situationer istället för, som man brukar göra i svensk fotboll, att tjonga iväg den. Dessutom var Labbe på strålande spelhumör och levererade den ena crossbollen efter den andra mot, framför allt, pigge Daniel Larsson på vänsterkanten.
När Ofere 22 minuter in i matchen för tredje gången gruffade för mycket i närkamp med AIK-backlinjen viftade Jonas Eriksson med dagens första gula kort, åt en helt oförstående Eddie Ofere.
AIK såg uddlösa och tunna ut, men energiknippet Mutumba visade på både teknik och snabbhet i åtskilliga situationer ute på sin kant. Dock fortsatte backlinjen och för dagen stabila Daniel Andersson och Robert Åhman Persson att kontrollera det defensiva utan större bekymmer.
En halvtimme in i matchen smekte Labinot iväg en vacker djupledsboll mot Ofere som höll i, lät AIK-backen lägga sig, rullade sedan behärskat bak mot en fri Daniel Larsson som fick sneträff och bollen rullade retsamt utanför med flertalet meter. Daniel Larsson var för dagen, som redan nämnt, pigg och rapp men har fortsatta problem att få till ordentliga avslut – avslutsträning efterlyses!
Redan nämnde AIK:aren Mutumba fortsatte att imponera och i 39 minuten kom han runt på sin kant, slog ett vältajmat inlägg mot Óbolo som stod relativt fri i boxen men denne svarade för ett dåligt avslut och jag kunde lugnt pusta ut i soffan.
Endast någon minut senare slog samma Óbolo till när bollen, från ingenstans, damp ner framför fötterna på honom men skottet ännu en gång betryggande långt utanför målramen. En viss tendens till att MFF tappat kommandot syntes då AIK lyckades få iväg ytterligare ett skott bara någon minut senare – men ännu en gång ingen fara för Sandqvist i buren. Jonas Eriksson satte sedan pipan till munnen och blåste av den första halvleken.
___
En första halvlek som kan summeras som så att det var Malmö FF som kopplade greppet och behöll det under större delen av halvleken, AIKs stora bollinnehav till trots. Dessutom kan man konstatera att det rörde sig om en relativt chansfattig halvlek där det rättvisa resultatet också var det som gällde - nämligen 0-0. Fortfarande funderar jag dock på om det verkligen var frispark åt AIK-backen när Ofere tryckte in det sedan bortdömda 1-0-målet. Stora plus till kvicke Labinot Harbuzi och åt det trygga mittlåset med Dixon, Gabriel och till viss del Åhman samt Daniel Andersson.
___
Redan under pausvilan valde Rolle/Gren att sätta in Agon ”den rögade ålen” Mehmeti och byta ut varnade Ofere som visade tendenser på att vara något ur balans. AIK var det lag som inledde andra halvlek på bästa sätt och Mutumba fortsatte att imponera på mig. Daniel Larsson tilldelades ett gult kort då han, på nåt konstigt vänster, inte hann med Mutumba och var tvungen att kapa den just nämnde.
Fem minuter in i andra halvlek fick AIK en frispark en bra bit utanför staffområdet. Bollen slängdes iväg mot första stolpen och prickade just den. Efter diverse slarv i straffområdet lyckades MFF tillslut rensa bort bollen från farligt område. Frisparken gav mig för övrigt en flashback till Aurélios fräcka frisparksmål i CL-kvarten mot Chelsea tidigare i veckan.
MFF fortsatte att ha svårt i inledning av andra halvlek och när Óbolo (om jag minns rätt) väggspelar med Mutumba är det oerhört nära ett ledningsmål för hemmalaget. Men lyckligtvis hann Gabriel ner och emellan i allra sista stund.
En kvart in i halvleken började då åter MFF att få kontroll över tillställningen på Råsunda och man fortsatte dessutom med det kyliga bollrullandet i framför allt backlinjen. Istället för att slänga iväg bollen mot en ensam forward har vi nu lyckats komma underfund med en smartare lösning – nämligen att lugnt behålla bollen inom laget och spela runt den.
För att vara en rögad ål slingrade sig Agon uppseendeväckande lite igenom backlinjen under första hälften av andra halvlek, men när Dixon slängde iväg en tjongboll bakom AIKs backlinje fick då Agon första skottläget för matchen – men bollen seglade lååååångt över.
Den för dagen mycket osynlige Gische blev utbytt med cirka tjugo minuter kvar och in skuttade Jimmy Durmaz – en virvelvind som alltid glädjer mig.
När klockan närmade sig 80 minuter och Malmö hade ett bra frisparksläge en bit snett utanför straffområdet smällde då Agon till åter igen. Harbuzi la en fin frispark som nickades ut av AIK-backlinjen, men inte tillräckligt bra då Jimmy Durmaz snappade upp den, skottfintade och sköt ett stenhårt skott mitt på målvakten som boxade ut bollen i straffområdet. Där fanns Åhman Persson som passade/sneträffade bollen mot en fristående Agon Mehmeti och kan man annat än älska den killen? Bollen styrdes via en AIK-back och Örlund är totalt chanslös i AIK-målet.
Jag hoppade upp. Skrek. Började sjunga på min nya favoritlåt. Den handlar om en rögad ål.
Kort efter målet slängde Stahre, tränare för AIK, in två fräsha killar och AIK inledde ett offensivt tryck mot Malmös backlinje. MFF fortsatte dock att vara stabila bakåt och trots den höga pressen fortsatte man att lugnt och behärskat rulla runt bollen för att sedan slänga iväg svepande djupledsbollar mot hörnflaggorna för fräshe Jimmy Durmaz och mirakulöst snabbe Daniel Larsson att springa på. Dixon och Gabriel fortsatte att dominera i framför allt luftrummet och trots AIKs tryck lyckades man inte skapa något.
Agon snappade upp bollen med cirka 8 minuter kvar och serverade en djupledsspringande Daniel Andersson som ryckte in mot straffpunkten och lämnade över till inlöpande Daniel Larsson. Men ack ack, denne Larsson. Ännu ett taffligt avslut från den mannens sida.
AIK fortsatte att trycka på men lyckades inte skapa något värt att anteckna. Labbe tröttnade med 5 minuter kvar och då slängdes Aubynn in på den offensiva mittfältspositionen där han var duktig i måndags. Daniel Andersson drog även han på sig ett kort när han stämplade Daniel Tjernström, kapten i AIK, mitt i ansiktet – en brutal stämpling som kanske borde renderat i rött?
De tre övertidsminuterna spelade ingen större roll för Malmö lyckades hålla tätt och när Jonas Eriksson blåste av matchen inför en besviken hemmapublik kunde vi räkna in vår tredje seger av tre möjliga i årets allsvenska – kan man må bättre?
___
Jag tycker att Malmö FF fortsätter att visa att det är ett lag med potential. En ungdomlig entusiasm, iver och kämparglöd är tydlig. Och det märks att det är precis som Agon säger i intervjun efter matchen: Man har roligt tillsammans. Och med glädje kommer ofta framgångar.
Årets upplaga av ”di Himmelsblå” är en trupp i harmoni. Glädje och många skratt gör att stämningen ofta är på topp, det fick vi bland annat se när Himmelriket bevakade träningslägret.
När Wilton ansluter och ytterligare offensiv spets finns ser det ruskigt ljust ut – vågar man till och med hoppas på en topplacering?
___
TUNN SOM EN RÖGAD ÅL, ÄNDÅ SÅ GÖR HAN MÅL
AGON MEHMETI, AGON MEHMETI