Klackrader
Så här två dagar efter matchen när Piaf skrålar på datorn och jag hör trafiken runt Nobeltorget utanför mitt fönster känns det som man har många behållningar från matchen.
Vi har börjat bli ett spelande lag, i alla lägen. Jag stod och log i solen flera gånger över hur ett enkelt triangelpassande kan lösa många situationer som annars brukar vara tjångläge. Bilden av MFF:s mittbackar med boll på senare år har varit Olof Persson som tittar upp, tar ett steg, tittar igen, och skickar den så den aldrig landar igen. Istället jobbar någon av 2orna ner och blir ett alternativ, sen är den plötsligt på kanten och vi anfaller. Överstegsfinter av yttrarna, överlappningar av ytterbackar och Labbe som fintar av tre trelleborgare på samma gång är vi inte bortskämda med direkt; å sjutton vad skoj det är.
Trots allt de roliga så låg de en bakfull stämning över de mesta tyckte jag. Segstartat i klacken, felpassningar på plan och de sista tusen saknades för fullsatt. Någorlunda roligt är det faktiskt att sjungande sitt står 5 meter över oss och ser oss som fattiglappar ibland.
I övrigt var nog ljudtoppen när Thylle fick vad han förtjänade. Fram till sitt gula gör han inte många felpass, men sen rasar alltihop. Kapningen av Richardinho var grov. Sen stod i och för sig jag och applåderade Åhman-Perssons känga på mittplan. Är man uppväxt med engelsk fotboll och det är derby så får man göra så.
Jag tittade på Öis-matchen på tv dagarna efter den var spelad. Om klacken var osynkad nu så har vi en bra grund. Vilket ös! Om ett halvår när vi är insjungna och koordinerar stora delar av stå så kommer det bli ordentligt med drag. Men var är trumman, den underlättade takten i stället för klappande, tycker jag. Den gången ståplats var tyst och man hörde hela Trelleborg sjunga med sina 50 man kan man förstå vad vi på hela sidan kan uträtta på andra hållet.
Sen är såklart inte allt frid och fröjd. Vi kryssade som förbannelsen säger att vi ska göra mot dem. De två frisparkarna på straffområdeskanten skulle resulterat i något bättre än att ingen av dem gick på mål. Passningsspelet i andra var oroligt och ren repris på säsongerna för några år sen.
Jag räknade till tio passningar innan vi var över halva plan, som slutade med en för hård kantboll en gång, sånt håller inte. Speciellt inte när vi vet hur bra de funkar att passa kort och snabbt.
En sista rolig grej var ju att man får tillbaka sina pengar om man anser att man inte ser något på ståplats efter första kvarten. Gäller det på gamla Stadion med tar jag med ett gäng biljetter från förr, där såg man knappt planen.
Men men, topping the table. Nu tar vi Elfsborg!