Malmö var bäst!
Äntligen kan TV, tidningar, bloggare, förståsigpåare i allmänhet och alla vi andra sluta räkna mållösa minuter och sluta prata om ”Den stora måltorkan”, både vad gäller Wilton och Malmö FF. Efter två mål för laget mot Djurgården varav ett av Wilton är det nu annat ljud i skällan.
Sedan förlusten i derbyt senast har jag känt mig om inte orolig så i alla fall ganska olustig inför den här matchen. Att vi inte gjort mål på länge var egentligen inte det som kändes värst utan snarare det faktum att vi inte heller skapat speciellt mycket målchanser och att det sett trögt och plottrigt och stundtals stendött ut framåt. Men under förmiddagen idag började det infinna sig något slags behagligt lugn i mig som jag egentligen inte vet var det kom ifrån. Idag var nioårige Robin med oss på match, hans första MFF match live. Den stackars pojken hade blivit itutad att Malmö FF är dåliga just nu eftersom de bara låg åtta inför matchen och att chansen att de skulle vinna inte var särskilt stor eftersom Djurgården vann sin senaste match. När jag försökte lugna honom och förklara att MFF visst skulle ha en bra chans och motiverade varför så var det inte bara tomma ord för att få honom att inte oroa sig, jag trodde fullt och fast på det själv.
I MFF var Jimmy Dixon tillbaka på sin mittbacksposition och RÅP var tillbaks efter sin avstängning. På topp hade Eddie fått stiga åt sidan till förmån för Wilton. Men den intressantaste förändringen enligt min mening var att man låtit Daniel Larsson och Gische byta kant, vilket jag återkommer till längre fram. På presskonferensen efter matchen sa Roland Nilsson att laget sett mycket bra ut på träningarna sista tiden, att det fanns en glädje inför att spela den här matchen och man var rejält sugna. Det märktes!
MFF inledde strålande och kom fram i flera bra anfall redan i de inledande minuterna. Till skillnad mot de senaste matcherna lät man nu bollen gå snabbt genom laget, det var inte så mycket onödigt tråcklande med bollen, man varierade anfallsspelet bra, och Djurgårdarna hade mycket svårt att få grepp om oss. Och redan efter 6 minuter tog MFF ledningen, en läcker framspelning av Gische följdes av ett likaledes läckert mål av Labbe. Dessa båda herrar låg bakom mycket av MFF ibland mycket vackra spel, tillsammans med Daniel Larsson och till viss del också Wilton. I och med kantbytet Larsson / Gische blev det på något sätt en bättre balans i spelet. Tidigare, med både Ricardinho och Larsson på vänsterkanten, har de till stor del sökt samma löpningar framåt. När Gische däremot spelar på vänstern drar han sig oftare mer in mot mitten än vad Larsson gör och öppnar därmed upp för Ricardinho på ett annat sätt. Med Larsson på högerkanten få vi bättre snabbhet där, tidigare har spelet ofta stannat upp då Gische fastnat i sina försök att gå förbi på utsidan av sin spelare och Ulrich inte har alls samma speed framåt som Ricardinho. Att de dessutom växlade position en del under matchens gång gjorde det säkerligen än mer svårläst för motståndarna.
Efter målet fortsatte Malmö att dominera och Djurgården hade svårt att komma någon vart framåt. Även om MFF:s spel mattades något i slutet av andra halvlek kändes det därför fruktansvärt orättvist när kvitteringen kom i 39 minuten. På ett inlägg från vänsterkanten lämnades Rajalakso helt fri i vårt straffområde och kunde enkelt slå in 1-1. Under slutminuterna av första halvlek forcerade Djurgården rejält och hjärtat satt i halsgropen när det var dags att gå till pausvila.
I de första minuterna av andra halvlek såg det ut som om det skulle fortsätta på den vägen, Djurgården inledde med ett par bra anfall på sin vänsterkant. Men sen tog MFF över taktpinnen igen. Under en tiominuters period i början av andra skapade Malmö fler chanser än man gjort på totalt på de senaste matcherna kändes det som, men bollen ville inte hitta in i mål. Labbe gjorde ett urläckert dribblingsnummer men sköt sedan utanför och även Daniel Larsson, Gische och Wilton hade chanser men missade. Men så i 68 minuten slog han till och gjorde det som alla – och säkert allra mest han själv väntat på – nämligen mål. Jag hoppas att Wiltons första mål kan få en del av pressen på honom att släppa. Idag tycker jag att Wilton var bättre än han varit i tidigare matcher men han bör ha mycket mer att visa oss ännu. Efter 2-1 målet verkade det bli tuffare och hårdare på plan, Djurgården försökte forcera men Malmöspelarna kämpade om varje millimeter av planen. Jag tror att det som många med MFF hjärtan kände när slutsignalen gick var en kombination av glädje och lättnad, inte minst då såklart Wilton Figueiredo.
Jag har inte varit något större fan av Labinot Harbuzi, det erkänner jag utan omsvep. Under tidigare säsonger har jag hört till dem som klagat på att han sett lat ut på träningar, att han går sönder för lätt och att han ofta hållit i bollen för länge och därmed stoppat upp spelet. Men oj vad han har vuxit i mina ögon den här säsongen och oj, oj, oj vad bra han var idag! Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag har så gärna fel om spelare när det är på rätt håll, jag älskar när de knäpper mig på näsan genom att visa att de är så mycket bättre än jag trott att de ska vara. Idag kan det inte ha varit svårt för sponsorerna att utse matchens lirare! En annan, som jag inte nämnt hittills, men som också gör en mycket bra match är Dixon som gör en strålande comeback. Förresten har vi där ännu en spelare som knäpper mig på näsan idag, i veckans panelen sa jag ju efter Jasmin Sudic lysande insats mot HIF att Dixon kanske inte skulle känna sig alltför säker på sin plats. Jag kanske ska börja tvivla på fler spelare så att de kan börja göra stordåd…
Hur lyckliga och lättade än jag och många andra av de drygt 14000 på läktaren var efter matchen så tror jag inte att någon slår ”publik-debutanten” Robin. Han sken som en sol, pratade oavbrutet och tyckte att Daniel Larsson varit bäst på plan. ”När han sprang var det som blixten, nej, som ljudet!”. I den frågan höll jag som sagt inte med honom riktigt men när jag frågade honom vad han tyckte att jag skulle skriva om matchen sa han: ”Malmö var bäst!” På den punkten var vi rörande eniga!
