Möte med lag i uppförsbacke
Ibland kan tabeller om inte ljuga, så förvränga sanningen något. Ett lag med bara lite missflyt tappar lätt några enkla poäng och därmed också placeringar. Häromdagen frågade jag en bekant med stort Hammarby-hjärta om det verkligen är så illa ställt med dem som tabellen visar. Med lätt bedrövad min svarade han: "Ja, det är det".
På söndag beger sig alltså Malmö FF till 08-land för att möta Hammarby IF på Söderstadion, ett Hammarby som för att uttrycka det milt har det lite kämpigt just nu. På säsongens första åtta matcher har man bara lyckats skrapa ihop en seger och fem poäng och ligger med det näst sist i Allsvenskan. Som om inte det är nog med elände åkte man dessutom ur Svenska Cupen häromdagen. MFF däremot verkar vara på uppgång. Senast mot Djurgården visade man inte bara upp bra spel, utan satte dessutom stopp för måltorkan och vann matchen ganska komfortabelt.
Erik Dahlberg är en fotbollsälskare och Hammarbyare jag har lärt känna genom jobbet. Han skriver en hel del om fotboll (bland annat) på sin blogg: http://fotbollslivet.blogg.se/. Eftersom jag själv inte sett mer av Hammarby i år än snuttar på TV så bad jag Erik skriva några rader om hur det sett ur så här långt för Hammarby, var han tror problemet ligger och vad han tror om matchen mot oss. Han skrev bland annat: ”Förlusterna har gjort att självförtroendet sargats ganska rejält och det märks så tydligt att man inte känner sig komfortabel när man går ut till match. Ingen vill ha bollen och det där instinktiva spelet som kommer vid medgång finns inte”. När jag läste detta tänkte jag direkt på MFF förra säsongen och rös av obehag. Jag minns ju hur jobbigt det var att se laget man älskar må sådär. Den där ängsligheten, oron, och att rädslan för att misslyckas är större än viljan att lyckas. Det känns som om Malmö FF idag är sjumilakliv ifrån den situationen. Försvarsspelet har sett riktigt stabilt ut hela säsongen, RÅP är ett lysande komplement till Danne på innermittfältet och i backlinjen gör spelarna den ena lysande matchen efter den andra. Framåt får man hoppas att Labbe konserverar den lysande formen och att Gische och Daniel Larsson fortsätter göra livet obehagligt för försvararna på kanterna. Skadorna på Durmaz och Kruys är självklart olyckliga och minskar vår bredd i truppen något men det är absolut inget som oroar ännu.
Det finns dock fortfarande en del att jobba på i anfallsspelet för Malmö FF och på söndag gäller det verkligen att satsa framåt. Hammarby har släppt in hela 14 mål redan, näst flest i Allsvenskan. Det gäller att fortsätta med det varierade anfallsspel vi fick se prov på mot Djurgården, och gärna lyfta det ännu ett snäpp.
Även om man kan spekulera hur mycket man vill om favör av bra hemmapublik, svårigheten att möta lag som spelar med kniven mot strupen och så vidare så är det här enligt min åsikt en match som MFF absolut ska vinna. Fortsätter vi att göra ett lika gediget jobb i försvaret som hittills och tar ett ordentligt tag om taktpinnen framåt så ska det här gå vägen. Hammarbyaren är, kanske inte helt oväntat, inte lika optimistisk: ”Inför matchen mot er är jag mer än nöjd om vi kan få ett kryss, ni är i form och vi är det inte. Alltså får man vara glad för varje myrsteg som tas”. Nu kan jag väl inte hålla med om att det skulle vara ett myrsteg att ta en poäng mot oss men...
Det finns några lag som jag tycker hör hemma i Allsvenskan för mig, några lag som jag skulle sakna om de inte var där. Hammarby är ett av dem. Så för min del så får det mer än gärna vända för Hammarby. Men självklart inte förrän efter söndagens match.
