Stundtals bra spel av MFF, men till vilken nytta?
Onödigt många mål bakåt i en match där MFF stundtals gjorde allt rätt, fram till den sista fjärdedelen av planen. Har spelarna, liksom supportrarna nästa säsong i tankarna redan?
Tändningen verkade OK, spelet fungerade bra och Göteborgs attacker kändes inte så farliga. Ändå så visste man redan tidigt i matchen på något sätt att MFF inte skulle få med sig tre poäng från Gamla Ullevi. För ska MFF vinna på över IFK Göteborg på bortaplan så krävs det alltid något riktigt speciellt. Om jag inte minns fel så krävdes det en vändning från 0-3 i paus till en seger med 4-3 senast MFF vann över Göteborg i allsvenskan på Gamla Ullevi.
Planenligt gjorde då IFK Göteborg 1-0 efter en genomskärare som till och med målskytten Gustav Andersson ansåg att Fedel borde ha varit först på. Nu var han emellertid inte det och uppförsbacken var ett faktum. Viasat-problem gjorde att skribenten missade 25 minuter av halvleken men de höjdpunkter man fick se i halvtid visade att MFF inte hade varit alltför långt borta från att kvittera.
I andra halvlek tog MFF tag i matchen rejält och pressade tillbaka IFK Göteborg, men trots en massa tekniska finurligheter och vackra väggspel blev det aldrig mer än ett par hundra inlägg och hörnor som Göteborgare varje gång enkelt nickade bort och de heta chanserna uteblev. Det spelet som MFF visade upp under den perioden måste resultera i mål eller i varje fall ett par klara målchanser.
Som sig bör kontrade Göteborg och efter lite tumult i straffområde och ett försvarsspel av Elanga som säkert överträffas av samtliga MFF:s pojklagspelare kunde Thomas Rosenqvist prickskjuta in 2-0 bakom en chanslös Fedel. Därmed hade MFF förlorat matchen. Det var i alla fall den inställningen som visades av samtliga himmelsblå spelare resten av matchen. Göteborg kunde göra både 3- och 4-0 på ett tämligen enkelt sätt. Låt vara att bollen vid det tredje målet hade varit klart utanför linjen innan inlägget slogs, det spelade ingen roll.
I fortsättningen gäller det för MFF att ta med sig det spel som man stundtals visat upp mot både Djurgården och IFK Göteborg. Sedan bör Micke Andersson ägna en veckas träningar på att träna inspel, inlägg och annat som kan resultera i mål. För mål är det MFF behöver göra, annars vinner man som bekant inga matcher. Hade MFF fått in en boll halvvägs in i kvällens match hade troligen inte Göteborg lika lättvindigt fått med sig alla tre poäng hem till kamratgården.
Sammanfattningsvis kan man säga att Göteborg vann klart rättvist. Det märks att viljan och vanan att vinna finns i laget och trots bristande spelkvalitet kan man avfärda ett lag som MFF tämligen enkelt. Spelet guldkandidaten visar upp lämnar förvisso en del att önska. Efter att på kort tid mött Djurgården och Göteborg läggs min slant på att ett trevligt och effektivt spelande Djurgården står med Lennart Johanssons Pokal i famnen i slutet av oktober. Nästa år…då kanske MFF kan blanda sig.
Spelarbetygen är nerplitade av Göteborgsredaktionen
