Fem snabba efter mötet med Götet
Det är en trött och för kvällen lite uppgiven skribent som satt sig vid tangentbordet. Helst vill jag just nu undvika att fundera för mycket över själva matchen - orkar helt enkelt inte - vilket märks i de inledande punkterna...
1. Upplyftande självironi
Man fick i alla fall brista ut i ett stort leende ikväll: Hela läktare fulla av folk med IFK tröjor med namnet "Glenn" - lysande! Och inte blev det sämre av att Göteborgsklacken själva sjöng sången som bland annat klingade så högt här i Malmö -04: "Alla heter Glenn i Göteborg". I love it!
2. Kanariegult - fyfy!
Förutom det självklara faktum att gult är en färg som aldrig borde användas inom MFF - man har ju tex slutat med gula träningsvästar - så var Sandqvists nya målvaktsdräkt... hemsk! Hur hade man tänkt när man skapade denna outfit? Ville man låta honom leka påskkyckling? Testade man om det är möjligt att se en fotbollsmålvakt från månen? Eller hoppades man på att motståndarna skulle bli bländade och därmed missa mål? Funkade ju inte så bra i så fall....
3. Jens Fjellström
Sveriges bäste fotbollskommentator enligt min mening! Pratar inte bara för att höra sin egen röst utan kommer med många kloka ord och klockrena analyser. När vissa "expertkommentatorer" talar letar man febrilt efter mute-knappen på fjärrkontrollen, när Fjellström talar lyssnar man. Eftersom det nu handlar om TV gör det ju inte saken sämre att karln ser j-igt bra ut också. Nej, det har inte ett förbannat dugg med hans kompetens som kommentator att göra men är i alla fall nåt litet för en stackars flicka glädjas åt när resultaten går åt skogen!
4. Impotens
Fram till idag har jag känt mig ganska trygg i att: "Skapar vi bara så här mycket chanser så kommer målen". Men efter den här matchen tvingas jag inse att MFF för tillfället lider av sjukdomen "målimpotens". Tror tyvärr inte det finns någon form av Viagra som löser detta... Det börjar bli lite för många matcher utan mål nu men:
5. Ingen panik!
Även om jag direkt efter matchen kände mig ganska uppgiven så tycker jag, efter en smula återhämtning, fortfarande inte att det finns anledning till panik. Däremot måste det finnas gott om plats för självkritik och analys - problemet får inte sopas under mattan. För om inte målen börjar komma snart är jag rädd att den börjar sticka fram sitt fula tryne igen, den där hemska och jobbiga "ängsligheten" som jag hade hoppats att vi hade begravt för gott efter förra säsongen. Men än så länge ser jag fortfarande hopp i att vi i långa perioder spelar bra och skapar en del chanser. Det bara måste vända i nästa match! Eller?
