MFF har inte tillräckligt bra spelare
Gästskribenten Tomas Erlandsson ger sin syn på sakernas tillstånd i det sjunkande skeppet Malmö FF.
Jag har sett det i tre säsonger nu. Undantaget Åkebys totala magplask så har det sett rätt mycket likadant ut sedan Rolle/Gren tog över; MFF spelar en ibland underhållande variant av possessionfotboll. Som ett Barca på Rohypnol ungefär. Ibland tar de ledningen i matchen, och i de flesta fallen förlorar de alltid sin ledning, antingen till ett oavgjort eller till en förlust. Oftast i 89-90:e minuten sådär. Väldigt ofta har de en rad klara målchanser som sumpas på ett eller annat vis, ofta är det ett individuellt misstag som gör att motståndaren får den där sista sekunden på sig att hinna måtta ett skott. I mötet med Kalmar var det Danne som missade Rasmus Elm. Två gånger dessutom. I mötet med GAIS var det Dixon och Danne som sprang ihop och därmed gav deras anfallare en chans.
Det är rätt ofta som man hör lagidrottsutövare uttrycka sig i stil med "vi är inne i en tung period just nu" eller "vi saknar det där lilla extra flytet". En av mina favoriter är "det känns som om vi får kämpa så mycket hårdare än motståndarna". Listan på floskler kan göras oändlig.
Jag vägrar dock tro att det handlar om otur, att motståndarlagen alltid har "det där lilla extra" och så vidare. Det går bara inte in att ALLT skulle gå emot ett lag, inte två säsonger i rad. I mina ögon handlar det om spelarmaterial i förhållande till förväntade krav. Spelarna och publiken har invaggats i klubbens mål, som absolut inte motsvarar verkligheten. Ungefär som i Redhawks i vintras.
När man drar på sig den himmelsblå tröjan axlar man en historia, en värdighet, ett ansvar enligt väldigt många förståsigpåare. Samma människor tittar nog, tyvärr, mer bakåt än uppåt, och har gjort så lite för länge.
Varje lags publik förväntar sig att just deras lag ska vara det bästa, mest underhållande laget i tjongfotbollens hemland, även kallat Allsvenskan. MFF:s publik är inget undantag. De, liksom klubbens styrelse verkar det som, ser romantiskt tillbaka på MFF:s framgångar på 80-talet och, i sin totala blinda kärlek för klubben, bortser från det faktum att MFF anno 2007-2009 absolut INTE är ett lag som kan hota den allsvenska toppen, ej heller ta sig ut i Europa. Spelarmaterialet är på tok för tunt. Väldigt mycket för tunt. Att man förlorar sin ledning i slutet på matcherna är en ganska bra indikation på det.
Det handlar inte om brist på motivation, mental balans eller dylikt. Det handlar bara rätt och slätt om att spelarna inte är bra nog. Tyvärr.
Hur mycket det än smärtar mitt himmelsblå hjärta att se dem förlora på det sättet de gör, eller se dem spela så stundtals, rent ut sagt, korkat som de gör är inte heller kul. Speciellt inte när man, om några månader, kan se hur fotboll egentligen kan spelas ute i Europa. När MFF har en mittback som kan slå en passning mer än 35 meter till en spelare och inte till en tom yta varenda gång. När laget har två forwards som kan dra sin spelare i stället för att bara springa i djupet eller, för den sakens skull, stå med ryggen mot mål och missa en bakåtpassning till en medspelare. När man har en nr 10 som verkligen springer, både med och utan boll. När de har en mittfältare som kan slå en passning utan att den lämnar marken i en båge. DÅ börjar de hamna på rätt köl. Först då kan man få upp den hastighet i spelet som behövs för att kunna spela possessionfotboll på riktigt och kanske till och med vinna en match eller två.
Behövs det kanske en reality check i dagens MFF? Ett erkännande om att laget inte är bättre än det man ser? Tabellen och resultaten ljuger inte, dagens MFF är inte bättre än såhär.
Varför inte erkänna det istället för att förneka?
Bryt ner, börja om, förbättra. Det börjar bli hög tid.
