Inför Malmö-Häcken
Nu säger vi hej då till botten.
Måndagens möte mot Häcken kommer förhoppningsvis att ge MFF de poäng de behöver för att avskärma sig från bottenträsket för resten av säsongen. Efter två tunga förluster mot DIF och Göteborg är chansen till medaljer och Europaspel borta. Bottenträsket står inte direkt inför dörren men vid en förlust mot Häcken blir avståndet allt för litet för att kännas bekvämt. 3 poäng och laget kan rikta in sig på nästkommande års allsvenska med Prahl vid rodret.
MFF har inte direkt rosat marknaden de senaste matcherna vad poäng beträffar men spelet har blivit bättre. Låt vara att uppryckningen skett utifrån en väldigt låg nivå men framåt har laget presterat hyfsat spel även om målen uteblivit. Vi vill dock se en hel annan stamina än det som visats i de senaste matcherna. 70 minuter fixar laget men de avslutande 20 har varit en mardröm. Med tanke på dessa genomklappningar är det märkligt att läsa om hur ofta laget tränar, 6-7 gånger per vecka. Laget tycks vilja vila i form även om det misslyckas gång efter annan.
Supportrarna efterlyser även en annan sak som i högsta grad har med träning att göra, en helt annan utdelning på fasta situationer. I matchen mot Göteborg resulterade inte en enda av de tretton hörnorna i en reell målchans. Det i ett lag som innehåller alla komponenter för ett framgångsrikt utnyttjande av sådana situationer, Brian Steens och Elangas vänsterfötter, Majstorovics och Ohlssons huvud, Olof Perssons, Erik Johanssons och Tamandis skott och inte att förglömma Ijehs hästsparkar. MFF måste utnyttja dessa tillgångar för att vara framgångsrika.
Häcken utan den avstängde Kim Källström bör vara en överkomlig uppgift med tanke på det spel MFF visat upp på sistone. Men ett lag som ligger under strecket är inte ofarligt, de har allt att spela för och kommer inte att vika ned sig. Vi ljusblåa minns med obehag matchen mot TFF där motivation definitivt slog klass. Men som sagt var, för MFF:s del står också mycket på spel, en vinst och nedflyttningsspöket är borta och klubben kan börja planera för nästa säsong, år 0.
Sin vana trogen väljer Micke Andersson att röra om i startelvan. Majstorovic är tillbaks efter sin avstängning och det ställer till märkliga problem. Jörgen Ohlsson fortsätter som mittback trots att den vakanta platsen tillsätts av Daniel. Olof Persson får ta steget ut som högerback för att vikariera för den avstängde Tamandi. Märkligt i sammanhanget är att på bänken sitter inte mindre än två naturliga högerbackar nämligen Matias Concha och Oteng Mensah men de får inte chansen från start. Micke Andersson är medveten om problemet och säger på MFF:s officiella site:
Olof får ta steget ut på kanten även om han kanske inte är en naturlig ytterback.
En lite märklig uttagning får man säga. Ijeh ratas till förmån för Lilienberg och det kanske kan försvaras med den skrala utdelningen på de givna chanserna till Ijeh men någon gång måste ett lag visa upp kontinuitet. I dagens MFF får spelarna inte många chanser att växa in i sina roller och det har definitivt inget att göra med den officiella förklaringen om att det skulle vara många skador och avstängningar. Anfallskombinationerna har varit allt för många under årets allsvenska. Dock är det mycket glädjande att Jon Jönsson återigen får chansen att spela från start. Personligen tyckte jag att han gjorde en stark debut mot Göteborg och höll emot bra trots alla hyllningar (minst sagt överdrivna) av Göteborgs dito.
Visst skall detta gå vägen! Jag ställer in mig på att få vandra från Stadion med en vinst och säkrat allsvenskt kontrakt. Jag kommer samtidigt att drömma om stora segrar redan nästa år, med Prahl vid rodret så kommer det nog en dag...
MFF:s prel. startelva:
J Fedel - O Persson, D Majstorovic, J Ohlsson, M Roth - E Johansson, J Jönsson, B Nielsen, J Elanga - M Lilienberg, N Skoog.
Häckens prel. startelva:
J Olsson - J Lind, N Svensson, I Skiljo, U Hollsten - J Henriksson, M Göransson, T Uusimäki, J Södergaard - D Johnson, P Eriksson.
