HBK - MFF 0-3
Det lutade mot ännu ett svidande poängtapp, men tack vare hala händer, en påpasslig Hamad och en rögad ål slutade det hela i glädjescener och storseger. 3-0 borta mot Halmstad.
Nästa gång. Då lossnar det. Det är en vecka sedan orden uttalades. Utfästelsen stod Roland Nilsson för efter det mållösa hemmamötet med Halmstad Bollklubb. Idag uppfylldes önskningen med råge då di himmelsblåe 3-0 vann i returmötet på Örjans vall.
Inte sedan hemmapremiären mot Örgryte IS har Malmö FF lyckats med att göra tre mål i en och samma match. Då agerade Agon Mehmeti inhoppare och blev super-sub med hela mediakåren då han senare också avgjorde i Solna med matchens enda mål. Sedan dess har det stått still i målkolumnen, men idag var det återigen dags för Malmös egen Ole-Gunnar, då han två gånger om i matchens slutskede sköt tre sköna och välbehövliga poäng hem till Malmö.
Det var två lag som kom till spel med vissa förändringar i lagdelarna. I Halmstad tog Emir Kujovic över toppositionen från Joe Sise medan Malmö mönstrade Rick Kruys och Edward Ofere från start på bekostnad av skadade Robert Åhman Persson och på bänken placerade Agon Mehmeti.
Från tränarhåll hördes positiva signaler innan match där Janne Andersson tyckte att Malmö var bäst förra veckan, men att hemmaplan skulle avgöra den här gången. Hemmatränaren som för övrigt fick följa händelserna från läktaren då viss polemik med assisterande domaren på Swedbank renderade i en plats i skamvrån. Roland Nilsson passade på att haussa de senaste träningarna där avsluten vässats ordentligt, men att det gällde att våga även under match.
Roland Nilsson kör konsekvent med sitt 4-2-3-1-system. Som en tvär, obstinat och tjurig skolpojke har han avvisat alla förslag om att det är 4-4-2 som ska gälla i Malmö FF. Och banne mig. Fick han inte rätt idag?
I och med skadan på Robert Åhman Persson fanns det inte mycket att välja på. En ny spelare skulle in och många har ropat efter Rick Kruys. Med glädje kunde konstateras att bollar i djupled med fördel kan slås och att Kruys är en av dem som behärskar momentet. Han visade även bollvinnaregenskaper då han redan i den tredje minuten roffade åt sig bollen som till slut ändade i en hörnspark. Agon Mehmeti har sprungit i ingenmansland som ensam toppforward och inte lyckats nita fast bollen på offensiv planhalva. I Edward Ofere fick laget äntligen den target laget så hett eftertraktat, och Ofere gjorde sin klart bästa match sedan AIK i april.
Halmstad med samma spelsystem kontrade med Emir Kujovic som livsfarlig toppforward, väl understödd av briljante Michael Görlitz, snabbe Emil Salomonsson och hårdskjutande Tim Sparv. Den sistnämnde som efter dryga halvtimmen bombarderade Johan Dahlin efter klack från Anel Raskaj. Men nu står det klart – Malmös värvning från Lyn kan vara årets vassaste. Det gavs ytterligare bevis på det i andra halvlek då han idioträddade på en närnick av just Emir Kujovic.
Annars var det Daniel Larssons snabbhet som firade triumfer under första halvlek. Tre praktlägen brändes dock och han sade det bäst själv i halvtid:
”I vanliga fall sätter jag två av tre lägen, men nu går det tyngre och då krävs det mer för att de ska gå in”
Men med, som det verkar, nyvunnet självförtroende och ett oerhört slit över hela banan finns ingen anledning att misströsta.
Spelmässigt jämnt första 45 och ingen halvlek som går till historien som den mest välspelade även om nerv och kampanda kan släta över det mesta av tristessen.
Halmstad försökte dra upp tempot i början på andra halvlek, och snabbare omställningar lovade Ansel Raskaj i halvtid. Det fick Jasmin Sudic erfara då han stängde Marcus Olsson väg i en farlig kontring, vilket får anses vara en välmotiverad varning. Tyvärr avstängd i kommande match mot AIK.
Edward Ofere fortsatte att stångas mot Tomas Zvirgzdauskas matchen igenom. Laget fick gång på gång chansen att flytta fram manskapet och ur ingenting slog Wilton Fígueiredo en lyra mot Magnus Bahne som i ett ögonblick av hjärnsläpp serverade Jiloan Hamad en gratismöjlighet vilken han inte var sen att utnyttja.
I kvitteringsjakten infinner sig tre möjligheter för Halmstad. Ett när Michael Görlitz med minsta möjliga marginal avvinkas för offside och ett när målsumparen för dagen, Emir Kujovic bränner ett läge mitt framför mål. Det tredje står Tim Sparv för när han träffar överliggaren på en frispark minuten innan sluttid.
Annars stod Malmö väl upp och hamnade inte alls på defensiven som i övriga jämna matcher under året. Anfall är som bekant bästa försvar och när Agon Mehmeti får göra det han för stunden är bäst på, rollen som inhoppare, frälser han inte bara alla tillresta utan ett helt län.
Tre mål är kanske något i överkant men det är inget att be om ursäkt för. En retroaktiv utdelning kan vi kalla det än så länge. En match är ingen match. Två är en vana.
Så välkomna till Malmö Stockholm…
