Jonas Thern: "Ingen kan spela på gamla meriter"
Jonas Thern förklarar för Himmelriket varför unga spelare bör få mer speltid, om att ta chansen när man får den och så berömmer han Malmös tränare. Dessutom berättar han varför han inte längtar tillbaka till en karriär som allsvensk tränare.
Malmö FF spelar en för ögat väldigt inbjudande fotboll, men gör få eller inga mål. Och det syns i tabellen, där laget huserar på en blygsam mittenplacering. Vad ska göras, vad bör förändras, bör något alls ändras på? Dessutom lider laget av att den inköpta målskytten inte levererar i den utsträckning som både han, laget och alla runt omkring hoppats på. Ska han bänkas? Eller gör man honom i så fall en björntjänst?
Det är många frågor som många vill ha svar på. En som är bättre lämpad än många andra att besvara några av dem är onekligen Jonas Thern, som tränat ett allsvenskt lag, som spelat på högsta nivå samt dessutom har sitt hjärta i Malmö FF.
När Himmelriket når honom sitter han i sin bil på väg någonstans. Han har gott om tid, säger han, och prata lite fotboll är för det mesta roligt. Det kommer att märkas. Mina intentioner var alltså att ta reda på hur han ser på Wiltons plats i laget samt 4-2-3-1, men rätt snart kom samtalet mer att handla om annat.
Malmö FF får positiv kritik för sitt sätt att spela, men gör alldeles för få mål. Hur ser du på lagets prestationer?
– Jag tycker MFF har spelat en bra fotboll. Jag tycker att passningsspelet är rappt och att, främst mot AIK senast, tempot på bollen är högt. Det kan man inte klaga på. Men däremot missas väldigt många målchanser och det är vad laget haft att kämpa emot hela säsongen. I matchen mot Halmstad tycker jag att de spelade minst lika bra som MFF, och det är ju så konstigt att när det inte riktigt fungerar till hundra procent så gör man ändå tre mål. Och vinner matchen.
Många trodde nog att det hade vänt för laget där. Eller kanske har det det?
– Svårt att säga om det har det. Man kan inte vänta en hel säsong att det ska lossna för då är det ju uppenbart att något är fel. Men jag känner, utan att veta bakgrund eller hur det sett ut med skador och liknande, att man har en väldigt duktig målskytt i Agon Mehmeti, som spelar alldeles för lite. Jag skulle hellre ha en spelare som kanske försvinner lite ibland i spelet, men när man summerar matchen så är det denne som varit framme och gjort mål. För mig vore det viktigare att ha en sådan än en spelare som är viktig i uppspelsfasen, som det är idag.
Jonas är noga med att poängtera att han sett de flesta matcherna på teve och att han inte följer några träningar. Det är enkelt att vara expert i tevesoffan, tycks han mena. Och så är det. Vi är några tiotusen som alla vet hur Malmö FF ska bli ett vinnande lag igen. Det är inget konstigt med detta. Det följer med supporterskapet att vara hängiven, ibland väldigt enögd och när det inte går bra för laget ha ett behov av att lägga skulden på någon. Fast till skillnad från de flesta andra av oss har Jonas, som sagt, varit på den här nivån och högre än så, och bör veta lite mer vad han pratar om. Jag ber honom fortsätta sin analys.
– Jo, jag skulle gärna se Agon starta fler matcher. Är han frisk och tränar regelbundet tycker jag att man ska ge honom fler chanser från start. Det känns som att han har den där känslan för var målet är, och får han bara var frisk och fortsätta utvecklas så kommer han nog att bli riktigt bra.
Men ändå är det ju så att Agons mål alla har kommit till i matcher när han blivit inbytt?
– Så är det kanske, men hur många matcher har han fått spela i rad och tillåtas att misslyckas? Får man spela kontinuerligt 6-7 matcher även om det tar emot lite så… Nu är han en egen produkt och kanske har man inte lika mycket tålamod med honom. Fast egentligen ska man ha större tålamod med egna spelare än med dem som man har köpt. Fast Agon har ju inte kostat X antal miljoner så det kan ju vara skillnaden.
Jonas anser att man ska ge de unga många chanser att slå sig in ett lag. Ge dem tre månader, säger han, så ska du få se på utveckling. De är stor skillnad på den första matchen och den sista. Med ökat självförtroende och mycket speltid och hela tiden få möta tufft motstånd så kan de explodera och bli 30-40 procent bättre.
– Så är inte fallet med äldre och etablerade spelare. Där får du det du visste redan tidigare och sällan något mer. Med en spelare, säg 26-27 år, så får du en helt annan stabilitet och en hög lägsta-nivå, men det roliga med de här unga spelarna är att när de får chansen och börjar utvecklas så kan det gå på några få månader. Helt plötsligt kan de vara landslagsaktuella från att inte ha varit mycket att ha.
Är svensk fotboll för försiktiga att släppa fram unga spelare?
– Ja, det tycker jag i allmänhet att vi är. Vi föredrar hellre de lite äldre som visat vad de kan, till skillnad från många av de länder där jag hämtar mycket inspiration. Bland annat Spanien och Barcelona. Till Fotbollsgymnasiet har jag hämtat mycket av det kreativa därifrån och vill utveckla ungdomarna i de banorna. Vi måste börja våga lite mer och tro på att många av de här unga killarna är jävligt duktiga.
Den credden får man ändå ge Roland Nilsson och Hans Gren att de satsar mycket på de unga?
– Ja, verkligen. Och de blir inte sämre av att de spelar ihop. Jag tror mycket på talesättet att ”lika barn leka bäst”. Ungdomarna idag, jämfört med när jag spelade och senare ändå, spelar en helt annan fotboll. De är skickligare individuellt än vad vi var på 80- och 90-talet och då måste man våga använda dem, för det kan lätt bli fel om man till exempel har en playmaker som är rädd för att fördela spel samtidigt som det finns tre-fyra andra som vill ha ett snabbare kortpassnings- och kombinationsspel.
Jag misstänker att Jonas Thern skulle kunna fortsätta prata unga killars rätt till allsvenskt spel många timmar till. Men tiden går och jag är nyfiken på hur han ser på MFF:s säsong. Det var där vi började samtalet för en bra stund sedan. MFF har en bred trupp som kommer att föra laget högre upp i tabellen till hösten, menar han.
– Avstängningar kommer laget inte att vara lika sårbart för som för många andra klubbar. Tyvärr har resultaten på våren förstört mycket för en riktig topplacering. Det blir svårt att reparera.
Ja, redan nu känns det som ännu en säsong som är körd.
– Det är möjligt, men jag tror att först när hela föreningen börjar tänka lite mer långsiktigt, som man gjorde förr, att inte räkna med att varje säsong blir en succé, då först tror jag att det kan bli verkligt bra för MFF. När den nya arenan blev klar kom snacket direkt om medaljer och framgångar. Men en arena löser ingenting, hur fin den än är. Man måste ha tålamod och ge de här unga spelarna, som man skaffat eller plockat fram från de egna leden, chansen. Då kommer man att få en stomme på sex-sju man och sen kan man fylla ut laget med duktiga spelare som kanske kostar lite pengar. Då är framgången given, det tror jag. För det finns så många bra spelare i dagens MFF, vilket de visar i match efter match.
På vissa platser i laget är konkurrensen i det närmaste mördande. Inte minst gäller detta yttermittfältet, där Malmö idag har Jiloan Hamad, Guillermo Molins, Jimmy Durmaz, Jeffrey Aubynn och Daniel Larsson som kämpar om två platser. Det heter att det är angenäma problem för en tränare att ha många att tillgå, men samtidigt gäller det att hålla dem som inte får spela så mycket på gott humör.
– Det är tufft, men samtidigt måste spelarna ha tålamod. Det gäller för alla att kämpa hårt på varje träning. Det kommer alltid skador och avstängningar och för ett lag är det viktigt att ha många som är beredda att ta chansen när den dyker upp. Just nu känns det som om det är dagsformen som avgör vem av de här fem som ska få spela, och det gäller för tränarna att ha fingertoppskänsla att avgöra vem som ska spela nästa match.
Den ska spela som är bäst för stunden, menar du?
– Ja. Har man så många bra spelare kan ingen spela på gamla meriter.
I senaste matchen var Jasmin Sudic avstängd och Markus Halsti fick chansen som mittback. En uppgift som han löste bra. Om man nu talar om att det gäller att ta chansen när man får den, borde då Halsti få nytt förtroende i nästa match och därmed förpassa Sudic till bänken? Som tränare borde detta onekligen skapa huvudbry, för hur motiverar man spelare som tar den berömda chansen men som sedan inte får fortsätta spela?
För att man ska kunna ge ett bra svar på den frågan, svarar Jonas, bör man veta lika mycket som Roland och Hans, som möter spelarna på varje träning. Som vet vad varje spelare är bra på och mindre bra på.
– Och ska man vara ärlig hade AIK inte ett smack i anfallsväg. Det var som någon sa på teve, det känns som konstant powerplay i hockey. Det var ju mer eller mindre spel mot ett mål hela tiden. Förutom en hörna på slutet kändes det inte som om det var farligt bakåt en enda gång för MFF. Så försvarsmässigt ställdes Malmö inte på några svåra prov. Halsti och Gabriel gjorde förvisso det de skulle göra bra, men har Sudic haft en plats och gjort det bra tycker jag inte att man ska börja mixtra där när det har fungerat. Det är ingenting som jag hade gjort.
Så en långsiktighet ska kombineras med att spelare som tar chansen ska få den?
– Ja, ungefär så. Det här visar också på att konkurrenssituationen är bra. Och det är så det ska vara i ett storlag, även om vi här talar om svenska mått. Har man en avstängd eller skadad spelare ska man förhoppningsvis inte märka så stor skillnad med ersättaren. Det hade ju varit värre om ledningen hade varit livrädd för att sätta in en spelare, som de mindre allsvenska klubbarna nog har det. Sen måste man som spelare i en större klubb också acceptera att det alltid finns andra spelare som är väldigt bra. Så bara för att man gör en bra match ska det inte vara självklart att få spela nästa.
Det går att ta på inlevelsen när den 75-faldige landslagsmannen pratar om det roligaste han vet. Jag undrar om han inte längtar tillbaka till Allsvenskan. Inte i dagsläget, säger han. Han älskar fotboll, men den fas i livet som han befinner sig i nu passar det helt enkelt inte in.
– Det tar så oerhört mycket tid att vara tränare. Innan du tackar ja till en klubb måste du fundera på om du är villig att lägga ner all din själ i det, för sen kommer det att påverka dig 24 timmar om dygnet. Det är inte bara att stå och leda träningar och matcher, utan det är planeringar, kolla på kommande motståndare och eventuella nyförvärv. Jag minns när jag var i Halmstad och hur jag upplevde det som att leva i en plastbubbla. Ibland när man träffade folk utanför fotbollen så kände man att de var helt off, men troligtvis var det man själv som var helt off. Allt snurrade runt fotbollen och inte mycket annat kändes väsentligt. Så just nu lockar det mig inte.
För tillfället har han sommarlov från skolan, och det är något som han njuter av. Detta hade annars varit den mest hektiska tiden på året med ett ständigt flackande mellan olika arenor. Nu har man tid att göra annat roligt också, berättar han. Fast, fortsätter han, man ska ta en säsong i taget.
– Jag vill inte stänga några dörrar och säga aldrig. En dag kanske suget kommer tillbaka.
********************
Del 2 kommer i morgon. Då förklarar Jonas hur han hade förändrat Malmös spel och vad han anser om att bänka Wilton Figueiredo.
