MFF kan lära av TFF
"När lyckades en allsvensk klubb med konststycket att värva ett antal spelare, träna ihop dem på försäsongen och sedan lyfta bucklan på hösten?" Gästkrönikören Fredric Carlson tycker att MFF har mycket att lära av bland annat TFF.
För oss som inte har någon speciell anknytning till Sveriges sydligaste stad är det väl två saker som vi identifierar med platsen – industrikoncernen och fotbollslaget. Och numera är det väl nästan bara på lagets tröjor som vi blir påminda om den en gång så kända gummifabriken. Trelleborgs FF är en av dessa lite märkliga, lite fantastiska klubbar från mindre städer som det alltid verkar finnas minst ett par abonnerade platser i Allsvenskan för. De säger sig inte ha resurser eller kunna attrahera de bästa spelarna, de vårdar sin underdoginställning ömt och de presterar ofta bättre än vad experter och andras fans förväntar sig. Det är imponerande och tyvärr drabbar det oss i Malmö två gånger per säsong.
Vissa matcher minns man lite bättre än andra, de kan vara båda vinster och förluster. Men om vi tar upp de tråkigare av de två, så är inget lag lika förekommande i mina minnen som TFF. Det är också ett av mycket få lag som vi har minusstatistik emot i Allsvenskan, så kanske är det inte så konstigt att ett par förluster har fastnat i hjärnan.
En av de värsta skedde på Vångavallen för en del år sedan under den korta tid Andreas Isaksson vaktade målet i TFF. Vi tryckte på, hade bollen i kanske 75 procent av tiden och Isak gjorde den ena fenomenala räddningen efter den andra. En boll släppte han förbi sig, men då hade hans lagkamrater kontrat in tre på oss så vad tröstade det? Jag tror att det var efter den matchen jag första gången lovade att aldrig åka till Vångavallen igen. Det höll inte så länge.
Förutom de tre insläppta kontringarna så påminde den matchen mycket om hur vi har kunnat se våra himmelsblå pågar spela sina matcher i år. Vi släpper inte in de enkla målen i år och det blir förhoppningsvis omöjligt för TFF att få in några kontringar på lördag. Det som oroar är att MFF får in för få bollar och Trelleborg släpper, givetvis, inte in så många heller. Sjutton stycken hittills är ett bra facit.
Men med en tränare som Tom Prahl är väl ingen förvånad. Jag har många gånger läst och hört att Tom passar bäst i mindre föreningar som just TFF eller för den delen Halmstad BK. Kraven är lägre, spelarna behöver mer individuell utveckling och det finns ett annat tålamod från klubbledningens sida. Det kanske stämmer, men varför har man inte, förutom högre krav och målsättningar, samma inställning i de större klubbarna? Det är ju det som ger segrar och titlar. När lyckades en allsvensk klubb med konststycket att värva ett antal spelare, träna ihop dem på försäsongen och sedan lyfta bucklan på hösten? Jag är inte den störste kalenderbitaren, men jag vågar nog påstå att det aldrig har hänt.
Om vi ser på de senaste årens mästare så har alla successivt byggt upp sina lag. Vissa har tagit många år på sig, andra har det gått snabbare för men alla har låtit sin framgång komma ur en satsning som har varit grundad i kontinuitet. Och som har fortsatt efter den efterlängtade seriesegern. Det var också med det sättet som MFF bärgade sitt senaste guld (och flera före det), men det är inte så vi har fortsatt.
Som jag ser det har vi en del att lära av klubbar som TFF. Vi ska alltid vara ett topplag och ha högre krav på både spel och resultat, men vi måste också kunna se att det inte bara är en stor omsättning som kommer att vara avgörande för våra möjligheter att infria förväntningarna. Det måste finnas en långsiktig plan för hur klubben ska jobba mot sina mål. Det måste finnas en tydlig idé om hur klubben, MFF, ska spela fotboll. Vi hade det i många år, men på sistone har varje tränare fått sätta sin prägel på spelet och spelare har skaffats för att realisera tränarens idéer. Kanske ska vi titta på TFF:s filosofi, lära av den och sedan vara så säkra i vårt eget spelsätt att vi kör över dem varje gång.
