Klackrader: Var är klockan?
Det var lägensen det var så roligt att vara i Trelleborg. Vi var några som bilade ner och trotsade cykelturen, själv spelade jag Nintendo Wii dagen innan och fick motion nog.
Det räckte att vi googlade en kvart sen kunde vi Trelleborg och hur man hittar till vallen. Väl framme gick vi genom Östervångsparken som var ganska lik Pildammarna. En platta, lite blommor och en fontän. Allting en miniatyr av vår egen.
Varför placeringen blev som den blev på läktaren kan ingen ha tänkt till om. En klackkärna som ställer sig på långsidan istället för bakom mål förstår jag ingenting av. Men, men.
Stråhed fick sina fem show-minutes när han sjunger hymnen. Härliga förstarader som ” Vid din sida jag står, sommar, vinter och vår”, spurten på hösten är inte deras grej. Resten hörde jag faktiskt inte, så bra var högtalarna.
Det är någonting med bortamatcherna och stämmningen. Det blir alltid lite mer ”vi mot dom” när man intar andras läktare. Man kan ju bara anta hur snacket har gått i var och varannan fabrik i Malmö om matchen. Många trelleborgare arbetar ju där. Desto skönare att sjunga om tånglukten, i den stan vill ingen vara mäklare.
Det var nog längesen Framåt Malmö – Heja di blåe gick så bra. Antagligen för att vi hade två ståplatsläktare som sjöng den. Många har nog sett tube-videon där Fjällström pratar sig varm om samma växelsång. Förhoppningsvis kom vi upp i någorlunda samma standard denna gången.
Även annars tyckte jag vi sjöng på bra även om det var osynkat. Stod man som jag bakom målet gick olika ramsor igång till vänster om mig, såväl som från långsidan. Bara att rycka på axlarna och inse att vi var ganska många. Sjunger vi mer personramsor på bortaplan än på hemmaplan, eller är det bara jag som tycker det? Visor om Ofere, Rick, Wilton, Agon och Sudic. Vi fattas visor till några. Varför sjunger vi inte om Danne, när han faktiskt gör mål? Det borde vi jobba på.
Vi stod och pratade om hur vi älskar individualisterna i klacken. De som skriker det alla
andra tänker. ”Din jävla sopa”, ”Kom igen nu klumpfot”, och så vidare.
Sen får man konstatera att ens hjärtflimmer har avtagit sen Sankan slutade spela. Jag har fortfarande men från bakåtpassningarna. Dahlin sköter det snyggt, lite som Asper, fast med bättre fötter. Tror jag såg en kass utspark som inte kom många meter, resten var cleant.
Sen måste man ju älska Gabriels rensning i första halvlek. Bundesligamaterial! Ut i havet med den, om det inte går att få den längre bort än så.
Det tog mig till slutminuterna innan jag förstod vad speakern menade med, ”Vi vänder oss mot storbildsskärmen”. Var är den? Jaha, bakom kortsidan i lagom höjd för de som står längst upp. Innan dess hörde jag ”Var är klockan?” ett tiotal gånger från personer på läktaren. Tur att man inte var 15 minuter sen till matchen. Då hade man inte haft en aning om vad det stått i matchen.
