Fem snabba efter nattsvart möte med ÖIS
Frustrerad, uppgiven och deppig skribent undrar: Nu måste väl ändå The Botten vara nådd?
1. Precison
Något som helt saknas i Malmö FF just nu. Bollen tjongas gärna iväg utan adress, även korta enkla passningar hamnar alltför ofta hos motståndarna, inlägg och hörnor når sällan någon himmelsblå och "gratischanser" i form av frisparkar rinner ut i tomma intet.
2. Stillastående...igen!
Efter hur många av säsongens 20 omgångar har vi fått höra från tränare och spelare att: "Vi blir för stillastående". Jamen se till att röra er då för f-n! Man vet om problemet, man pratar om det, man jobbar med det på träningar men ändå fortsätter vi vara stillastående... Det är för mig ofattbart! När jag nämnde det för min bror föreslog han att att man skulle testa halsband som ger el-chocker när spelarna blir stillastående. Jag är böjd att hålla med.
3. Uddlöshet
Det är bara att konstatera att vi är så ofarliga framför mål så man blir gråtfärdig. Inte ett enda skott på mål i första halvlek! Mot ett lag som ligger sist i Allsvenskan och som släppt in 33 mål på 20 omgångar. Visst blev det något bättre i andra men... ärligt talat, inte fasen är vi livsfarliga i andra heller.
4. Oförmåga
På detta ämne skulle man just nu kunna skriva en hel avhandling. Men det som gör mig mest beklämd är oförmågan till förändring. Ett exempel är redan nämnt under punkt 2 ovan, men det finns många andra. När man kör fast på plan, vad gör man då? Jo man fortsätter spela vidare på exakt samma sätt och hoppas på att det ska lösa sig. I match efter match har man pratat om att Wilton kommer för långt ner i banan och hämtar boll, på lördagens träning jobbade man (förutom på snabbt passningsspel och rörlighet) hårt på att få Wilton högre upp i banan. Lik förbannat hamnar karln alltsomoftast i knät på våra defensiva mittfältare. Osv osv. När plan A inte funkar måste det finnas en plan B och helst även C och D. Det har inte vi...
5. Himmelsblått = nattsvart
Ja, så känns det faktiskt nu. Visst kommer man säkert att repa sig igen stå där på läktaren och hoppas och drömma. Visst kommer man att kunna se fram emot derbyt om en vecka såsmåningom. Men det blir tyngre och tyngre att ta sig i den berömda kragen...
