Vad händer egentligen?
Ytterligare ett snedsteg och besvikelsen är tung. Det ser mörkt ut när det gäller att uppfylla målsättningen, men det är i dessa svåra tider äkta supportrar fortsätter att skråla.
Musiken fullkomligt dånar i mina högtalare. De glänsande ögonen stirrar rakt in i datorskärmen, fokuserar på något. På något annat. Här sitter jag, några dagar efter, och försöker skingra tankarna. Här sitter jag och försöker fokusera på andra saker, försöker ta hjälp av musikens rockiga sound för att sväva iväg till ett skönt stadium utan kontakt med den verkliga världen. Försöker tänka på något annat för att försöka glömma...
Tänk att vi inför den stundande säsongen målade upp mål och förväntningar som var glasklara – i år skulle vi vara med i toppen av allsvenskan. Tänk att vi kom med en ny mäktig borg dit ingen motståndare skulle vilja åka, en arena som skulle ge hemmasegrar som på ett löpande band och som skulle rendera ytterligare finansiell framgång. Vi stod dessutom inför vår tränarduos andra år vid rodret, vilket betydde att tiden för att svetsa samman laget delvis var avklarad. Det hela såg ju så bra ut och förhoppningar inför säsongen blev inte mindre efter storsegern i premiären.
Men istället sitter man nu här. Uppgiven. Utmattad. Förtvivlad. Vad fan har hänt egentligen? Hur blev det så här? Det skulle bli en säsong som skulle agera språngbräda till större framgångar framöver men nu ser det ut som att vi borde vara glada om vi hamnar på övre halvan av tabellen. Det faktum att vi är närmre botten än toppen får mig att tänka över mina förväntningar och krav, kan man verkligen inte förvänta sig att ekonomiskt övertag speglar sig även på planen? Är det kanske så att vi som titulerar oss anhängare till ”di himmelsblå” är alldeles för kåta på framgång att vi inte granskar spelarmaterialet med ett objektivt öga? Det är kanske helt enkelt så att våra mål och förväntningar inte är realistiska – vi har kanske fastnat i drömmen om att Malmö FF skulle vara en storklubb som plockar hem topplaceringar?
Att vara en hängiven supporter till ett fotbollslag är ett farligt sätt att leva livet. Att lägga sina känslor i händerna på ett fotbollslag bidrar till att humöret har toppar och dalar efter hur laget spelar. Det finns ingen känsla som kan mäta sig med känslan man får när Malmö FF tar en viktig, stor eller knapp seger. Att känna den där gemenskapen och samhörigheten på läktarplats samtidigt som man gör allt som står i ens makt för att elda fram krigarna på den gröna mattan framför en är också en mäktig känsla som jag som hängiven supporter fått möjligheten att bekanta mig med.
Men även denna livsstil har som sagt sin baksida. Att i motgångens hårda vindar försöka orientera sig fram är bland det svåraste som finns. Att hitta gnistan som påminner en om att man älskar sin klubb kan vara svårt och tidskrävande i tuffa tider likt de vi himmelsblå möter nu. Det är dock just i dessa svåra tider äkta supporterskap ställs på prov. Att stötta, älska och kämpa i motgång kan vara svårt men det tyder på äkta kärlek och lojalitet.
Det sportsliga, som ligger i händerna på Malmö FF, är en annan sak och det måste Malmö FF ta tag i med omedelbar verkan. För tillfället agerar Malmö FF likt två föräldrar i ett brustet äktenskap som gör allt för att leka det lyckliga familjelivet inför sina barn som naivt tror att föräldrarna är kära. Att med ett litet leende på läpparna bara arbeta vidare utan att sätta ner foten vittnar om att företaget Malmö FF, och inte fotbollsklubben, är huvudprioritet för ledningen. Det måste hända något. Och det nu.
Personligen kan jag inte göra mycket mer än att stötta mitt lag till fullo. Det är som sagt nu de riktiga supportrarna fortsätter att stå upp med skrålande halsar istället för att ge upp och skita i hela grejen. På lördag är det dags att visa stödet när laget tränar på Gamla Stadion inför derbyt på Helsingborg, ett derby som för mig är den sista utvägen att rädda den där sista hedern. Att knäppa till våra grannar från Skåneland är en sista chans att vara stolta. I alla fall för ett ögonblick. Att känna den där känslan vid seger. Snälla, ge mig den känslan.
