Vi tycker om MFF: <br>Bröderna Hjertsson bästa tifot

Vi tycker om MFF:
Bröderna Hjertsson bästa tifot

Mäktiga tifon, spelsystem och landslaget handlar det om i denna veckans Vi tycker om MFF. I panelen återfinns Henrik Zackrisson, Susanna Dzamic och Kaveh Kohshahi.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.


Susanna Dzamic
Programledare i "Morrongänget" på Mix Megapol, Malmö och Magasin 1910.


Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.

Malmö FF:s Tifosigrupp fortsätter imponera. I derbyt mot Helsingborg svarade man ännu en gång för ett mäktigt läktararrangemang. Om du ser tillbaka genom åren, vilket tifo minns du då mest?

Henrik: Först och främst: alla de som lägger ner sin själ, hjärta och tid i tifo-arrangemangen gör ett fantastiskt jobb. Jag beundrar dem, och det var väldigt pampigt hemma mot HIF nyss. Men ändock: för egen del känns det lite som när någon står och slavar vid spisen för att bjuda mig på en riktigt läcker måltid. Gott, självuppoffrande och trevligt, men lite bortkastat på just mig. Jag är ingen finsmakare. Salta en hundskit så äter jag den, liksom. Samma princip för tifos - när det gäller just mig kastar tifoisterna pärlor för svin (däremot utgår jag från att de flesta matchbesökare dessbättre förstår att uppskatta det hela). Dessutom är ju själva situationen - anspänningen inför match - sådan att jag har svårt att ta till mig hela alltet. Men, alltså, tack tifogruppen. För allt. Som de säger i The Bold and The Beautiful: It's not you, it's me.

Ett extra imponerande arrangemang jag minns var hursomhelst när de stora bilderna av bröderna Hjertsson vecklades ut för några år sedan. Jag stod visserligen så att jag inte såg det så bra live, men jag har sett bilder tagna från sittplatsläktaren. Storslaget. Intressant kuriosa är att jag hört att en av de som anordnade tifot var jättebesviken efteråt eftersom en av brödernas huvud inte vecklat ut sig på rätt sätt. Hela publiken aah:ade och ooh:ade imponerat, medan en av konstruktörerna var förkrossad. Det är sånt som gör att man förstår varför vi lever i livscoachernas tidevarv. Det ligger ju faktiskt en del sanning i devisen att man inte behöver ha så höga krav på sig själv.

Susanna: Måste börja med att hylla trollkarlarna på Norra! Blev fullständigt tagen i måndags. Kände plötsligt en klump i halsen och att underläppen började darra. Blev helt uppfylld av stolthet! Jag har av olika anledningar inte varit på plats i så många år men givetvis är MFF-familjen, Bröderna Hjertsson i HIF Derbyt 2007 svårslaget! Prislappen hamnade på 30 000 och säkert nästan lika många arbetstimmar! Vad jag har förstått så varken äter, sover eller duschar killarna förrän de är klara...Vilkorslös kärlek!

Kaveh: Det första som ploppade upp i hjärnan var Hjertsson-tifot. Det var magiskt. Vackert. Imponerande. Sedan är jag svag för kaostifon, det ser så härligt anarkistiskt och jävligt ut. Dessutom blir ett sånt tifo extra kul när man är så pass nära planen som man är på nya stadion. Plågoanden i mig fnissade härligt åt de som försökte ta ner allt som fastnat i målet innan matchen började.

I matchen mot HIF övergav Malmö FF sitt 4-2-3-1-system för att istället spela med två renodlade forwards i ett 4-4-2-system. Hur tycker du det gick och vad har du för tankar kring Malmö FF:s spelsystem?

Henrik: Mitt intryck från matchen är att man förstår varför tränare gärna mässar att spelsystem "bara är en lek med siffror". Rent principiellt tycker jag att det känns mer rätt med två anfallare än en. Och så kändes det klassiskt och på alla sätt rätt och riktigt att vi körde med en stor, stark bollmottagare och ett mindre kvicksilver. Men vi gjorde inga mål, och därmed kan man givetvis inte säga att det var nån succé. Positivt tycker jag det var att Wilton gjorde en av sina bättre matcher nu när han spelade med två man framför sig ... vilket det såklart kan ha funnits andra anledningar till. Negativt såklart att Ofere och Agon inte riktigt klickade och att vi inte lyckades sätta Agon i några heta avslutslägen.
Vi kan gärna fortsätta spela 4-4-2. Men vi får ännu hellre vinna alla matcher med 4-5-1.

Susanna: Tyckte inte det blev så stor skillnad. I nuläget föredrar jag nog ändå två renodlade forwards och att Wilton flyttas ner. Tror dock inte att spelsystemet spelar någon större roll när spelarna inte verkar hitta sina positioner. Hade glädjen att se filmen "Looking for Eric" förra veckan där Eric Cantona har en av rollerna. I en scen nämner han att det viktigaste av allt är att kunna lita på sina lagkamrater. Att veta att de gör exakt det de ska göra. "Om man inte kan lita på sina lagkamrater kan man lika bra lägga ner". Får ibland känslan av att killarna inte riktigt litar på att lagkompisarna kommer att göra det som är bestämt... och då undrar man såklart : Varför? För övrigt uppmanar jag alla att se filmen!

Kaveh: Det gick väl inte väldigt bra. Det där typiskt raka 4-4-2 som jag antar att många vill se blir omöjlig i och med att Wilton spelar innermittfältare. Trots att Wilton gjorde det helt okej så är han inte typen som spelar ett rakt, enkelt och direkt spel. Han hade nog försökt dribbla och driva boll även om han hade varit libero. Forwardssamarbetet var inte särskilt bra, men det förväntade jag mig heller inte. Ola och Ofere spelade inte särskilt bra tillsammans i början heller. Man måste spela ihop några matcher för att kunna tajma löpningar och skarvar bättre än vad man gör just nu. Men intentionerna till samarbete fanns och det är kanske det viktigaste. Förhoppningsvis så får Eddie och Agon fortsätta spela ihop. Sen tror jag inte på att spelsystemsförändringar gör någon större skillnad när ett lag är den situation som MFF är. En ny röst och nya tankesätt är det som behövs för att få igång spelare och bryta mönster. Jag tror inte att MFF kommer börja göra mål som det är just nu även om man spelar 2-2-6.

Det har gått 15 år sedan Roland Nilsson och resten av de svenska spelarna vann brons i fotbolls-VM i USA. När Sverige imorgon kvalspelar mot Ungern är seger ett absolut måste för att ens ha en chans att ta sig till VM. Vad tror du om Sveriges chanser?

Henrik: Ofta tycker jag att man ser tendenser tidigt i kval till stora mästerskap. Sverige har haft flyt - eller, om man så vill, en fruktansvärd tur - de senaste kvalen. Det är annorlunda den här gången. Det går trögt, och på nåt vis känns det som att det är dags att misslyckas. Och även om vi skulle rädda andraplatsen väntar ännu en oviss och svår kvalomgång. Jag tror inte vi förlorar mot Ungern, men ännu ett kryss (0-0 igen måhända?) förefaller troligt. Så nej, jag tror inte vi går till VM.

Tråkigt såklart, men landslaget är inte MFF. VM är en fest med glada fans och bländande spel, en månadslång karneval utan oro och ångest. Det har alltså egentligen ganska lite med riktig fotboll att göra. Och en av höjdpunkterna med slutspelen (jag syftar förstås på samlaralbumen från Panini, som jag numera använder min son som alibi för att köpa. Fast det är inte lönt att hymla: jag är mer road än han är. När bilderna kom ut till förra EM köpte jag direkt en hel låda - 100 paket - på eBay. Fast det gör jag nog inte om. Det kändes så storskaligt industriellt och blev liksom lite övermaga. Nästa vår blir det tobakshandlaren och 10-15 paket åt gången igen) kan jag uppleva oavsett om Sverige är med eller ej.

Susanna: Som när man tappar en ballong innan man har knutit en liten knut....pssssssssssssssssssssssst! Vet inte om det är jag, Lagerbäck eller Landslaget men i mina ögon ser det helt suddigt ut. Ingen skärpa alls. Lite som en hägring i Tintins Krabban med guldklorna! 94 var allt knivskarpt! Vilka spelare!! Det mesta som det skrivs om i dagsläget är Zlatans knä (som verkar vara ganska ok), Borelia och en tackling. Öppnar med spänning dagens sportbilagor. Vet inte riktigt om en måstematch plockar fram det bästa i det här laget men jag tror mig blå tills Ungern bevisar motsatsen! Och vi får inte glömma att även i morgon är bollen rund.

Kaveh: Förutom Zlatan och ett par till spelare så saknar landslaget tillräckligt bra spelare. Sverige hade sin chans 2004 men hade tyvärr lite otur i det EM-slutspelet. Nu får man vänta ett par år tills några av de yngre växt till sig och då börjar Zlatan komma till åren. Dessutom så tycker jag att Lagerbäck gjorde ett stort misstag när han inför kvalet testade ett nytt spelsystem istället för att bara inrikta sig mer på formstarka spelare och ge de offensivt lagda mittfältarna mer ansvar. Sverige är ofta starkt defensivt balanserad, men samtidigt har man spelare som kanske hade mått bättre av att bara få leka loss lite i offensiven. Och vad är det för grej Lagerbäck gillar med att skola om innermittfältare till yttermittfältare? Den enda yttern i landslaget som kan dribbla sin gubbe är Chippen och nu platsar han inte längre uppenbarligen. Men Samuel Holmén minsann.

För att svara på frågan: Nej, Sverige tar sig inte till VM. Det står jag fast vid även om vi vinner mot Ungern.

PS. Himmelrikets bilder på Hjertsson-tifot hittar ni HÄR