Vi tycker om MFF: Alltid lika kul när de stora elefanterna får sig en spark i arslet

Panelen tar inget uppehåll. Erlandsson, Byrfors och Möller levererar fredagssanningar i vanlig ordning.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.

Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.

Just nu ligger vårt kära Malmö FF på en inte särskilt smickrande tiondeplats i tabellen. Ännu värre är det för Djurgården, Hammarby och Örgryte. Tre storstadslag i botten medan lag som Mjällby, Sundsvall, Åtvidaberg och Falkenberg ligger närmst en uppflyttning från Superettan.Vad är dina tankar kring en Allsvenska med fler småstadsklubbar och större geografisk spridning? Charmigt eller förödande?

Tomas: Varken eller anser jag. Om en klubb visar sig ha kompetens att spela Allsvensk fotboll så ska de göra det, oavsett var klubben råkar vara baserad.

Jag tror bara det är en fråga om tid innan vi ser en rejäl förändring i den Svenska fotbollen där småklubbar även inom de stora städerna (infoga ditt eget FC Stadsdelsnamn här ), utan de stora finansiella musklerna, kommer upp på en hög nivå.

Jag tror det är bra, att vi får en förnyelse och en ny våg inom fotbollen där de klassiska klubbarna måste börja tänka om, eventuellt snegla på andra länder och andra klubbar och kanske, i den bästa av världar, slutligen förnya svensk fotboll.

Nils: När storklubbar tillfälligt trillar ur Allsvenskan finns det ju onekligen möjligheter för en klubb som Malmö att värva till sig bra spelare. Jag kan tänka mig att de bästa spelarna i Djurgården och Hammarby har nedflyttningsklausuler. Så man hoppas såklart att Hasse Borg är på hugget och gör något kap.

Men där slutar nog det "positiva" med större klubbar som trillar ur. Självklart är detta inte bra för svensk fotboll. Fotbollskulturen urholkas, rivalitetskänslan som är en del av tjusningen med fotbollen blir mindre, publiksnittet dalar och i förlängningen även intresset samt seriens konkurrenskraft gentemot övriga ligor.

Micke: Rent sportsligt så är det givetvis rättvist att de lag som kvalificerat sig för spel i högsta ligan också spelar i densamma, oavsett vilken håla de kommer ifrån. Jag menar, om lag som Bajen, Djurgården eller ÖIS för den delen inte håller den nivå som krävs för allsvenskt spel så har de inget i högsta serien att göra. Sen inser jag att det publikt och mediemässigt inte är lika intressant om deras ersättare är just de nämnda klubbarna. Med en presskår som i huvudsak utgår ifrån Stockholm säger det sig själv att den allsvenska bevakningen dippar och därmed intresset i allmänhet. Det har vi sett förr, och så kommer det förmodligen alltid att vara.

Men fotboll är en sport där de sportsliga kvaliteterna skall avgöra, och inte lagens attraktionskraft i övrigt. Och personligen gillar jag när det dyker upp lag som just Mjällby, Åtvidaberg, Falkenberg etc. Det visar att det fortfarande är möjligt för klubbarna i Sverige att göra en Åshöjdens BK. Det är en idé som jag är mycket tilltalad av. Sen tycker jag alltid det är lika kul när de stora elefanterna får sig en spark i arslet och trillar ner ett par pinnhål. Så länge det inte drabbar mitt lag, givetvis…

I helgen var det dags igen. Kung Z såg till att alla hade något att prata om under måndagens fikarast. Målet som kom i sista sekunden mot Ungern var kanske inte hans snyggaste, men ändå väldigt minnesvärt. Vilket Zlatan-mål är din personliga favorit?

Tomas: Utan tvekan hans "ryggen-mot-målet-slå-in-bollen-med-yttersidan"-målet mot Italien i EM. För mig är det ett mål som kommit att betyda så mycket mer än ett snyggt mål. För mig representerar det Zlatan som fenomen, en spelare som tänker utanför boxen, artisten och egocentrikern.

Det har även ett enormt symbolvärde. Det kunde lika gärna blivit ett frimärke, precis som Foppas Lillehammermål eftersom det symboliserar en ny generation svenska fotbollsspelare, en ny generation svenskar som plötsligt får en ledstjärna, någon som visar att han kan, och därmed de andra också, gå sin egen väg och lyckas. Med det målet, har jag fått för mig, presenterade Zlatan sig även för Europa på allvar.

Nils: Jag var på plats, skrek mig hes och kramade en vilt främmande man när Zlatan magade in segern på egen hand i Budapest. En fantastisk upplevelse. Jag var också på plats i Milano förra hösten när Zlatan gjorde det som korades till årets mål i Italien - en slags kickboxningsklackspark runt en försvarare. Zlatan har ju gjort en del klackmål under åren. Klacken mot Italien, klacken som innebar skytteligaseger i serie A, nyss nämnda klack mot Bologna. Och Zlatans mytomspunna akrobatikmål i La Manga som innebar vägen ut i Europa, har man ju sett på Youtube. Det är synd och skam att det målet inte finns förevigat i bättre skärpa och upplösning.

Men min personliga favorit (även om den inte har ett känslomässigt värde) är ändå dribblingsmålet mot Breda. Zlatan fintar bokstavligen av halva laget flera gånger om innan han lägger in bollen i tom bur. Det måste vara ett av fotbollshistoriens vackraste mål, alla kategorier.

Micke: Den var svår, Zlatan har satt så många tjusiga strutar genom åren… Men om jag skall välja något mål får det nog bli det han gjorde mot NAC Breda när han spelade med Ajax. Ett magiskt mål, helt enkelt. En modern klassiker och ett artisteri på en sådan nivå som om han vore utsänd av gudarna!

Efter matchen i lördags zappade undertecknad över till en annan kanal där en amerikansk filmversion av Fever Pitch visades. Drew Barrymore i all ära, men baseball? Nja... Författaren Nick Hornbys bok om kärleken till sitt Arsenal brukar alltid komma på tal när det handlar om sportslig symbios med övrig kultur. Bästa fotbollsboken enligt många, har du några egna fotbollsrelaterade tips inom litteratur, film eller musik?

Tomas: Generellt sett kan jag tycka att sport och film är svårt att få ihop. Jag har aldrig sett en film om fotboll som verkligen greppat tag i mig, inte ens Den sista matchen ( eller vad den heter ) med sådana storstjärnor som Pelé och Sly Stallone i rollerna... Mycket märklig film.

Däremot finns det en hel uppsjö av dokumentärer om i princip varenda storklubb i hela världen. De brukar oftast vara enormt sevärda, oavsett om man är supporter eller inte.

Jag tycker annars att foto är det ultimata sättet att se sport, nästefter liveupplevelsen såklart.

Nils: Nick Hornby, Max Lundgren, Mats Weman och David Peace är alla bra fotbollsförfattare, men om jag får ge ett fotbollsrelaterat tips inom litteratur, film eller musik, eller om jag får ge två, blir det:

1. Blådårar - vägen tillbaka. En fantastisk och sedan länge kultförklarad dokumentär om MFFs väg tillbaka till Allsvenskan. Ni känner alla till den.

2. VM 94-krönikan. Scenen där Ravelli räddar den avgörande straffen mot Rumänien, ackompanjerad av ett gräsligt men gåshudskittlande Clarencesaxsolo ur Bruce Springsteens Jungleland. Bättre än så blir det inte.

Micke: De flesta fotbollsböcker är skit, men som tur är finns det också mycket bra läsning. Petter Karlssons Drömelvan respektive Guds hand är två bra böcker på svenska. Det är sköna stämningar och bilder i hans berättelser och han förmår skriva om fotboll utan att det känns slitet och förutsägbart. Även Mats Wemans 1979 – När Malmö FF var näst bäst i Europa tycker jag hör hemma bland de bättre svenska fotbollsböckerna.

Gillar man huliganskildringar så är Bill Bufords Among the thugs ofrånkomlig läsning. Den höjer sig avsevärt över alla dessa banala skildringar som annars dominerar den här genren. En annan favorit är Ajax - The Dutch, The War av Simon Kuper, som är en snygg, precis och imponerande skildring av Ajax under krigsåren. Eamon Dunphys Only A Game? är kanske den bästa bok jag läst av en fotbollsspelare. Det är en rolig och helt osentimental skildring där Dunphy skriver om sina upplevelser när han spelade för Millwall. Sen finns det ett gäng kortare texter av Ecco, Birger Peitersen, Hans-Jörgen Nielsen… Och jag måste ju också nämna Eduardo Galeanos Fotbollens himmel och helvete.

Snackar vi musik så är New Orders World in motion förmodligen den bästa fotbollslåt som någonsin gjorts. Mer MFF-relaterade höjdare är Liberators Malmö FF och varför inte Lotta Wengléns Hon é blå.