Därför ska Rolle stanna!
Om MFF ska bli en toppklubb i Sverige framöver krävs det att man vågar tro på att det arbete man utför kommer ge resultat på sikt. För det finns inga genvägar till framgång!
Trots att Sverige besegrade Malta i onsdagens VM-kvalmatch så var många av mina vänner besvikna efteråt. Istället för att glädjas över det faktum att svenskarna vann matchen så förfärades man över det torftiga spel som visats upp.
Under året som gått har jag dock fått lära mig att man inte ska lägga någon vikt vid hur laget spelar, det är målen och segrarna som räknas. Om man ens skulle yppa att Malmö FF spelat en fin fotboll får man genast höra att det minsann inte spelar någon roll när man inte vinner sina matcher.
Självklart är det ju så på denna nivån att det viktigaste måste vara att vinna matcher. Men att därför helt bortse från lagets spel skulle jag inte kunna göra. Jag skulle exempelvis aldrig kunna hålla på ett lag som spelar grisfotboll á la Ljungskile. Själv är jag den typen av supporter som helst vill se att mitt lag både spelar en attraktiv fotboll och vinner sina matcher.
För två år sedan satt jag på min plats på gamla Malmö Stadion och förbannade lagets usla passningsspel. Det var väl egentligen inte så konstigt att man inte fick till det med tanke på att det fanns spelare i laget som behövde både tre och fyra tillslag för att ta emot en passning och slå den vidare. Andra var så enbenta att de var tvungna att lägga över bollen till andra foten innan de kunde slå passningen vidare. Trots dessa uppenbara brister såg man alltför sällan att det tränades på att förbättra spelarnas passningsteknik.
Sedan Roland Nilsson och Hans Gren tog över tränarsysslan i MFF inför säsongen 2008 har man arbetat målmedvetet med att förbättra lagets passningsspel. På varenda träning avsätter man tid för att nöta passningar och mottagningar i olika former. Detta har lett till att samtliga spelare förbättrat sin passningsteknik och numera är så bekväma med bollen att man spelar sig ur även trängda lägen. Malmö FF har under nuvarande tränarpars ledning utvecklats till att bli ett oerhört passningsskickligt lag. Man har stundtals under året spelat Sveriges mest attraktiva fotboll och jag kan inte minnas mig ha sett ett bättre spel sedan Frans Thijssens tid i klubben i slutet av 90-talet.
MEN, hör jag protesterna i kör framför datorskärmarna. Det hjälper väl inte att vi spelar vackert när vi inte gör mål och vinner matcherna.
Mot detta finns naturligtvis inga invändningar. Att spela fin fotboll får inte bli ett självändamål och en tiondeplats är naturligtvis ett långtifrån godkänt resultat för en klubb som Malmö FF. Ser man krasst till tabellplaceringen råder det inget tvivel om att tränarparet misslyckats i sitt arbete.
När MFF för femte gången sedan guldåret 2004 ser ut att gå mot ett sportsligt fiasko är det naturligtvis inte svårt att förstå de supportrar som kräver att alltifrån ordförande till tränare ska avgå. Men samtidigt måste man på allvar ställa sig frågan om det verkligen skulle vara lösningen på Malmö FF:s problem om man sparkade Roland Nilsson?
Klubben har under många år lidit brist på kontinuitet och långsiktiga strategier. Det har saknats en röd tråd, varit en spelarkarusell utan dess like och även på tränarfronten har det varit stor omsättning. För att komma tillrätta med detta anställde man därför inför förra året Roland Nilsson och Hans Gren på långtidsbasis och med en uttalad målsättning att bygga ett lag på sikt.
Vore det då rätt att helt omkullvälta den här satsningen bara för att resultaten låter vänta på sig?
Om anledningen till att man ligger på nedre halvan i tabellen vore att man spelat dåligt så skulle svaret tveklöst vara Ja på den frågan. Men när laget spelat en bra fotboll och dominerat i de flesta av sina matcher, ska man då slänga bort allt det här bara för att man haft problem med målproduktionen? Svar: Nej!
I en krönika jag skrev efter medlemsmötet i november förra året ifrågasatte jag om Malmö FF:s ledning skulle ha modet att stå kvar vid sin långsiktiga strategi om bollen inte rullade MFF:s väg i år. Det är en fråga som känns hetare än någonsin. Om MFF ska ha en möjlighet att bli en toppklubb i Sverige framöver så krävs det att man vågar tro på att det arbete man utför kommer ge resultat på sikt. För det finns inga genvägar till framgång i idrottens värld!
