With or without you
En klassisk dänga av U2 och Malmö FF. Har de någonting gemensamt? I alla fall för mig, Simon Pålsson.
Det är egentligen, nu när man sitter så här och funderar över det, ganska märkligt hur så många världen över aktivt väljer att gå på en stig där skogen runt omkring dem är både oberäknelig och farlig. En vandring som leder till sorg, glädje och besvikelse. Att vandra på denna stig är som att lämna ut sina känslor åt något annat, något du själv inte kan styra. Du vandrar tillsammans med många andra, en del av ansiktena du ser runt omkring dig har du aldrig ens sett skymten av. Man skulle kunna säga att ni inte har någonting tillsammans. Förutom att ni vandrar på samma stig.
Vissa dagar är det som att sväva omkring där uppe i det blå, bland molnen uppe i himmelen. Andra dagar är man irriterad, arg eller kanske rent av förbannad. Dessa dagar då man antingen för händerna mot ansiktet för att försöka gömma sig, gräva sig in i en egen mörk värld för att försöka glömma. Om det är dagar då ilskan pumpor i ådrorna vill man skrika. Skrika eller slå näven i väggen. Tömma kroppen på det negativa.
Trots att man vet att man är oförmögen att påverka fortsätter man att slungas fram och tillbaka känslomässigt, vissa dagar är man, som sagt, hög av glädje medan man andra dagar bara vill man sjunka genom jorden. Att bara kunna stå, skrika och sjunga men inte kunna göra en skillnad gnager på nerverna, frustrationen när det går dåligt blir påtagligare än någonsin och den mynnar ofta ut i ogenomtänkta anklagelser kantade av besvikelse och sorg.
Through the storm we reach the shore
You give it all but I want more
And Im waiting for you
With or without you
With or without you
I cant live
With or without you
Att vara supporter till Malmö FF är ingen dans på rosor, verkligen inte. Dock kan jag med stolthet blicka tillbaka och konstatera att vi klarat oss ur stormar flertalet gånger. Att vi kämpat oss igenom hårda tider med hopp om en bättre framtid. Det är en styrka. Det är något att vara stolta över.
Malmö FF har givit mig så mycket, med ett SM-guld som höjdpunkten under mitt supporterskap. Trots en del framgångar är jag inte nöjd, det fungerar helt enkelt inte. Det är med frustration som ivrigt kryper innanför huden jag noterar hur illa en sådan bra klubb som Malmö FF är sköts. Hur vi, med de förutsättningar vi har, inte har kyla, kunskap och tålamod nog att odla en framgångsrik klubbkultur är för mig.. obegripligt. Det är, under perioder som den vi nu befinner oss i, hopp åter väcks i hjärtat och man tror sig veta att nästa år.. ja, nästa år. Då smäller det.
Det blir aldrig perfekt. Det är naivt att ens drömma om en framtid kantad av framgångar säsong efter säsong. Trots fansens djupt innerliga och trogna kärlek kommer klubben inte alltid skörda framgångar. Men. Faktum är att det är något man får lära sig att leva med. Du får vänja dig vid säsonger som slutar i dåliga placeringar, du får göra dig van vid att guldet inte alltid hamnar i Malmö och du får helt enkelt vara klar över att allt inte är frid och fröjd när du är supporter till ett fotbollslag. Malmö FF, I can't live, with or without you. Men nock sören är jag fast ändå.
