Vinterförvaring
Nu börjar den långa, mörka och tradiga tiden krypa på oss och Thomas Lundkvist har knepen för att förvara det bästa över vintern
Nu börjar den långa, mörka och tradiga tiden krypa på oss.
Snart är det mörkt när man sticker till jobbet och mörkt när man åker hem.
Uteplatsen påbörjar sin förvandling från en oas av grillning, hängmatteläsning och samkväm långt in på småtimmarna till ett skrotupplag.
Grillen packas in, hängmattan stoppas in i sitt fordral, stolarna berövas sina dynor och ställs upp i hörnet och ser ut som ett taggtrådsstängsel utanför ett fängelse.
I vårt hem är det även den tiden då den fasansfulla ”storhandlingen” tar sin början. Från att sorglöst ha inhandlat middagen från dag till dag ska det nu handlas massiva mängder föda som ska frysas in för att tinas efter behov. Som rysarfantast kallar jag det ”The night of the living fryspåsar”.
Men men, mitt i all min självömkan över den flydda sommaren kan jag se det ytterligt praktiska i att bevara färska saker i ett fryst tillstånd över vintern för att kunna tina upp det vid behov. Jag beundrar de plastburkar som klarar extrem kyla för att sedan bli strålade med mikrovågor i hög värme.
”Det heter inte plastburkar din idiot…det är Tupperware” som min fru brukar raljera.
Nåväl, nyfiken och inte så lite ”mentally challenged” som man är tog jag mig en fundering om man inte kunde använda denna utmärkta förvaringsmetod på MFF.
How to do it and what to use:
Formen, spelartruppen, stödet, målsnittet och ”the fear factor” vi har nu ska packas in omsorgsfullt i Tupperware, kejsaren av förpackningar, och bevaras åtskiljt i frysen på det översta facket där ingen sunkig plastpåse med bär kan fördärva denna juvel.
Våra ungdomar som står och knackar på dörren till startelvan, vår superserb, Ivo, Isländska monsterbackar med mera av det fotbollsgodis som väntar packar vi in i Dukas finaste plastburkar. (Inte Tupperware men väl så nära i kvalite och gedigen bevaringskonst) Även de på översta hyllan.
Mellanfacket kan bestå av bästa sortens fryspåsar innehållande Rolle och Gren, med utsikt upp på översta hyllan, begrundande om huruvida de skulle vara i Tupperware eller om de faktiskt har tur som trots allt finns i fina fryspåsar strax under ”The untouchables”.
Rolle och Gren ska vara flankerade av kantareller. Dessa pärlor i gräddstuvning. Symboliken är tydlig även här. Är Rolle/Gren omsorgsfullt plockade skogspärlor eller flummiga röksvampar?
Så….nedersta facket. Denna ofta bortglömda del av frysen där man kan hitta moster Anitas julkaka från 1978, braxen man fiskade upp i hamnen eller en halväten Rocky Road från GB. Där ska vi ha:
Målstolpar invirade slarvigt i gladpack, en folieform utan lock innehållande Hammarbys alla ”trogna” supportrar, Henrik Larssons 63:e löfte om att sluta invirat i smörgåspapper samt en halväten fralla med ost och Oliver Cabreras heder.
Nu är allt arbete klart och vi kan luta oss tillbaka i höstmörkret med en god bok av Robert Ludlum läst för femtioelfte gången.
För när solen tittar fram, när de första tecknen på våren försiktigt stoppar upp sina knoppande huvuden, då vet vi att vi har det här:
Ett sjujävla bra fotbollslag, målskyttar som gör mål, målvakter som stoppar mål, en form som är om inte hysterisk så åtminstone snudd på, supportrar som bär fram, en idé och en plan hur vi ska spela fotboll så motståndarna gråter av vanmakt inför det övermäktiga och en väg…en väg mot guldet.
Samtidigt kan vi trött konstatera att nedersta hyllans slarvigt infrysta bottenskrap fortsätter sin eviga vandring mot att försöka störa oss i vår framgång.
Men vadå….vi bryr oss inte….Henke slutar förmodligen igen nästa år, Oliver skor sig säkert ännu en gång, fiskhandlarna flyttar både målstolpar och annat….men det gör inget.
2010 kan inget stoppa det återupptinade MFF.
Ty vi har inte bara varit bevarade i Tupperware…vi är också jävligt revanschsugna och stackars de som står i vår väg nästa år.
Men oj…vad är det som luktar surt och unket? Oh jävlar…glömde en påse i skafferiet som legat och surnat över vintern. Vad månde det vara i den?
Äsch…bara Mattias Thylanders blogg på Skånskan och Robert Lauls kalsonger.
De om något luktade ju inte precis violer redan innan vintern……
Jag heter Thomas Lundkvist, pinfärsk på Himmelriket och jag hoppas att jag ska kunna bidra med åtminstone en svag krökning av Era mungipor framledes. På forumen hittas jag som Humongos.
Mot 2010!
Eder trogne tjänare