Vi tycker om MFF: "Wilton verkar ha tagit petningen på ett strålande sätt"

Malmö FF har ryckt upp sig och Himmelrikets panel försöker att hänga med. Läs vad trion Erlandsson, Lind och Byrfors tycker och tänker om spirande höstform och offensiva lyxproblem.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.

I en tid där literpriset för bensin och folköl nästan är detsamma, potatis är onyttigt och Anna Anka är en rikskändis är det svårt att alltid hänga med. Inte blir det lättare av att följa den allsvenska fotbollen. Stockholmslagen är på väg ut, Mjällby och Åtvidaberg på väg upp... och Malmö FF har sent omsider vaknat till liv. I onsdagens Dagens Nyheter beskrevs laget som "hysteriskt formstarkt" och det kändes en smula overkligt för en exilare att läsa. Vad har hänt? Är vi inne i århundradets formtopp? Har alla taktiska åtgärder fallit på plats? Eller är det de vanliga klyschorna som proppen ur, ketchupeffekt och upplösta nervknutar som bäst beskriver höstens explosionsartade vändning?

Tomas: Jag tror det ena har gett det andra, ändringen av spelsystem blev det som fick det att vända för dem. När de väl såg att de kunde göra mål så stärktes själförtroendet. Att man dessutom hittar in i rätt löpningar osv gör ju såklart sitt till det hela.

Åsa: Med risk för att låta tråkig och klyschig så tror jag att det är en kombination. Under en period då det gått riktigt trögt har vi haft flera spelare som inte varit i form och som helt tydligt inte trivts i sina roller. Daniel Larsson har inte alls kommit till sin rätt på kanten, Eddie har inte funkat som ensam spelare på topp, och Wilton har definitivt inte levt upp till de förväntingar folk haft på honom för att ta några exempel.

Det presterades under en tid visserligen hyfsat bra spel, men vi skapade förtvivlat få farliga målchanser. Om det berodde på spelsystemet eller på de enskilda spelarnas insatser är svårt att säga men det togs alldeles för få löpningar och det var ibland risk att drabbas av torgskräck i motståndarnas straffområde. Som en negativ prick över i så hade man också en del stolpe ut. I takt med att målen och resultaten uteblev såg det helt klart ut som om det började sätta sig i huvet på spelarna. En del vågade ingenting, andra försökte göra allt själva och man gjorde inte det jobb som krävs.

Så gick man tillbaks till 4-4-2, ett tryggt spelsystem för spelarna och samtidigt en förändring när man totalt verkade ha kört fast. Och man började direkt med en seger. Spelarna började så smått att tro på sig själva igen. Eddie fick tillbaks självförtroendet efter lång tids måltorka. I matchen mot Elfsborg fick så en del "nya", hungriga spelare chansen att visa vad de gick för och visa att de ville ta en plats i startelvan. Man kämpade på ett sätt vi inte skådat på länge, löpte som vinthundar och plötsligt fungerade passningsspelet hela vägen, Eddie var inte längre ensam där framme - det fanns folk i boxen, och man öste in mål. Voila, "århundradets formtopp" hade börjat.

Vad som spelat störst roll i vändningen är såklart nästan omöjligt att svara på för en utomstående, men är något som man säkert funderar på och analyserar inom klubben och laget för att undvika att man hamnar i samma sits igen.

Nils: Jag tror att det till viss del är tillfälligheter. Vi vet att MFF har en bra trupp som ska ligga i Allsvenskans toppskikt. Jag tycker för övrigt att Malmö under våren visade detta, även om vi inte fick resultaten med oss.

När ett lag gör bra ifrån sig utan att få resultaten med sig kommer för eller senare en dipp, och det var det som hände under sommaren. Sedan kan man inte undgå att reflektera över att det hela tiden gått bra för laget när Wilton inte har spelat. Jag vet inte vad det beror på, men så är det.

Tidigare i veckan gjordes en omröstning på Himmelriket gällande vilken anfallskombination som vore den ultimata för Malmö FF. Daniel Larsson stod för ett hattrick i söndags och Ofere har spottat in mål på slutet. Wilton gjorde en av sina nyttigare insatser mot Örebro och Agon har ju både talangen i sig och framtiden för sig. Hur skulle du vilja formera MFF-offensiven inför de avslutande omgångarna?

Tomas: Jag hade gärna sett att Ofere ( trots att jag dissat honom tidigare ) startar ihop med Larsson för att sen plocka in Wilton när Ofere stångat ner motståndarförsvaret. Säga vad man vill om Eddie, men jobbig att möta, det är han. Hans fysik och hans sätt att utnytja den på gör att han tröttar ut sina motståndare rätt rejält. Att sen få in en spelare som Wilton efter det verkar som en fin variant.

Agon ser jag som ett enormt bra komplement till Larsson om ifall att han springer sig trött.

Åsa: Just denna fråga har snurrat i huvet på mig sedan matchen mot Örebro där jag tyckte Wilton gjorde sin bästa insats (hittills) i MFF-tröjan och jag har velat en del fram och tillbaks. I Örebromatchen jobbade Wilton hårt, men framför allt fick vi se prov på ett riktigt bra passningsspel från hans sida, de frustrerande dribblingsorgierna där han fastnar i motståndarnas gap och skotten ur omöjliga lägen var borta.

Men trots allt vill jag nog hellre se Eddie och Daniel Larsson på topp. De funkar riktigt bra ihop spelmässigt, med Eddies tyngd som target och Daniel Larssons speed. Dessutom är ju båda två i rejäl målform. Som spelet från MFF:s sida ser ut just nu bör Wilton kunna komma till sin rätt även på mittfältet. Då dyker dock ett annat dilemma upp - en hel och frisk Kruys i matchform är också någon jag vill se i en startelva... Men kan man på ett bra sätt få in alla fyra i startelvan? Sen hänger såklart en hel del på dagsform och mycket kan ju hända under landskampsuppehållet med enskilda spelares formkurva och det kan (gud förbjude) dyka upp skador och sjukdomar etc som spelar roll för laguttagningen.

Nils: Wilton var en av planens bästa mot Örebro. Framför allt gjorde han det betydligt enklare för sig än tidigare, genom spela enkelt, och då ökar ju dessutom möjligheterna att göra det där lite svårare. Jag tycker överhuvudtaget att Wilton verkar ha tagit petningen på ett strålande sätt, och jag är övertygad om att han kommer vara betydelsefull för MFF i sinom tid.

Med detta sagt hade jag utan minsta tvekan kört vidare med Daniel Larsson och Eddie Ofere.

Årets viktigaste landskamp äger rum på lördag. Den är viktig för alla oss som unnar Zlatan Ibrahimovic att få delta i ett fotbolls-VM medan han är i sina bästa fotbollsår. Många förväntningar och förhoppningar vilar på hans axlar och att han är truppens i särklass starkast lysande stjärna behöver inte diskuteras. Men lagkapten, det blir han inte. Bindeln går istället tillbaka den nu skadefrie Henrik Larsson. Rätt eller fel? Passar kaptensskapet inte Zlatan eller skulle ett sådant förtroende kunna lyfta honom ytterligare? Eller är frågan onödig, har lagkaptenen någon större betydelse än ansvaret för slantsinglingen i dagens fotboll?

Tomas: Jag tycker generellt det är fel att ta in en anfallare som är 38 år. Vad sänder det för signaler till yngre förmågor? Förhoppningsvis ser Lagerbäck något i Larsson som jag inte gör, trots att jag håller honom som en av de största idrottspersonerna i Sverige genom tiderna.

Jag tycker definitivt att kaptensskapet passar Zlatan. Jag tror dock att de väljer Larsson då han är en aningens mer balanserad person, både på och utanför planen. Kan ju också vara så att Zlatan och Henke har haft ett snack och kommit överens om skiftet. Det är möjligt att det inte är svårare än så?

Åsa: I vissa situationer och för vissa spelare tror jag visst att det kan spela roll att de får dra på sig lagkaptensbindeln, att den lilla extra äran och ansvaret kan ge ett lyft på plan. Sen finns det vissa som har det där i sig naturligt, som Daniel Andersson - han är en ledartyp på plan och skulle nog vara det även utan bindeln på armen. Men i just det här fallen tror jag faktiskt inte att det spelar någon större roll. Både Zlatans och Henkes roller i landslagstruppen bör vid det här laget vara väl inarbetade och jag är övertygad om att båda tar sitt ansvar som "ledartyper" oavsett.

Tror att Zlatan tog emot kaptensbindeln med en känsla av stolthet, men tror inte heller att han har några problem med att lämna ifrån sig den till just Henke.

Nils: Jag inbillar mig att många inte är riktigt medvetna om vilken ledargestalt Zlatan är. Han är en ansvarsfull person som har en medfödd förmåga att leda en grupp. Han växer dessutom med bindeln, så i mina ögon borde han vara landslagets ordinarie kapten. Inte för att han är den största stjärnan, utan för att han är den störste ledaren.

Och ja, kaptensrollen har betydelse. Jag tror att en grupp behöver en uttalad ledare, och i dialogen med domaren har lagkaptenen en stor och viktig roll.