Inför Malmö FF - Brommapojkarna
Den sista matchen för året står för dörren. Vem vinner Allsvenskan? Matchen mellan MFF och BP avgör inte guldstriden i alla fall. Läs Pontus Kroons införrapport här
Dagen efter en bättre sittning hos en gammal kompis är känslan av eftertankens kranka blekhet rätt påtaglig och det är nog rättvist att säsongens sista införrapport skrivs i just den stämningen. Nu när årsbokslut över föreningens sportsliga prestation snart skall skrivas kan vi tyvärr för femte året i rad konstatera att misslyckandet är ett faktum. Än en gång spelas den sista matchen helt utan nerv och ärligt talat är det nog endast MFF:s generösa biljettutdelning som gör att publiksiffran i morgon blir anständig.
Det har varit ett märkligt år. Länge invaggades man i föreställningen att vi hade ”stolpe ut”, otur och domarna mot oss. Efterhand insåg vi att det fanns ett mönster av impotens inbyggt i Roland Nilssons 4-2-3-1-system. Possessionspelet i kombination med en ensam forward havererade slutligen när vi även slutade spela ”vackert” och föll i en patetisk ursäkt match mot jumbon Örgryte på Gamla Ullevi. Ordförande Madsen röt till, Rollegren fick krypa till korset och ur detta föddes succéparet Ofere-Larsson. Ett från toppen avsågat MFF kunde avslappnat spela ut och äntligen hade vi ett anfallsspel värt namnet. Men, som sagt vi var avsågade och efter fem matchers winningstreak som tog oss nära målet topp-4 visade vi än en gång, trots fortsatt bra anfallsspel, att vinnarskallarna i laget är alldeles för få och nu är vi där vi förtjänar. I mittens rike.
I matchen mot BP finns egentligen ingenting att bevisa, mer än att visa hemmapubliken den respekten att avsluta snyggt. Formen är nog rätt god, offensivt såg det väldigt bra ut mot Kalmar och Ofere-Larsson gav Ijeh-Skoog-vibbar. Tyvärr hade försvaret en bedrövlig dag, men sett till säsongens samlade försvarsspel får man faktiskt se det som ett olycksfall i arbetet. Jag är rätt övertygad om att MFF:s kvalitet i en avslappnad betydelselös match av söndagens karaktär kommer till sin rätt. För kvalitet finns. Den hårt kritiserade avgående sportchefen Hasse Borg lämnar föreningen med en kull fina talanger och en hel del spetskompetens i truppen. Guillermo Molins, Jasmin Sudic, Jiloan Hamad och Daniel Larsson är några av ungdomarna som tagit steget och för rutinerad spets står bland andra Daniel Andersson och Ricardinho. Värvningarna de senaste åren har åtminstone individuellt börjat bära frukt och den dagen man får ihop komponenterna rätt tror jag att vi har en slagkraftig trupp.
Tyvärr är Hasse Borgs slutbetyg solkat av att tränarna efter Tom Prahl konsekvent har misslyckats. Efter fiaskot Åkeby, tillträdde ambitiösa duon Roland Nilsson och Hans Gren och efter två års experimenterande kan de inte få godkänt. Allt är inte mörker, passningsspelet har förbättrats markant och försvarsspelet har tidvis varit en fröjd att skåda. Dessvärre har anfallsspelet varit genant dåligt under stora delar av säsongen och det känns närmast skrämmande att en gammal pingispamp skall behöva påpeka det uppenbara för tränarparet att vi faktiskt måste spela med två forwards för att bryta impotensen. Envisheten med en formsvag Wilton kändes otajmad och dessutom är jag förmodligen inte den enda som oroar sig för nya possession-experiment under 2010. MFF 2009 är ett lysande exempel på icke tillvaratagen potential och ansvaret är tränarnas.
Jag tror inte på några överraskningar i morgondagens match och mot ett överraskande starkt BP kommer Rolle med all sannolikhet spela safe med de två defensiva innermittfältarna Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson. Förhoppningen att kvicke tvåvägsspelaren Rick Kruys skall få spela från start kommer knappast att infrias, men om matchen tidigt faller över i MFF-favör kommer förmodligen åtminstone publikfriaren Jimmy Durmaz få en stund på plan.
MFF ställer troligen upp enligt följande:
Melicharek
Vinzents, Gabriel, Sudic, Ricardinho
Molins, Andersson, Åhman-Persson, Hamad
Ofere, Larsson
Tack för i år pågar, låt oss hoppas på ett bättre 2010!
