Vad var det egentligen vi fick?
Humongos funderar kring tränarna.
Jag har funderat en längre tid på våra tränare och vilka roller de har.
Först vill jag bestämt hävda att MFF av idag har ett delat ledarskap a´la Djurgårdens ack icke så framgångsrika mardrömssaga med Jeglertz/Lukic/Galloway/Wass/Fan och hans moster.
Hans-Rolands, som några av forumtrollen så oerhört kul skaldade om, är icke bara ett möjligt dansband från Svedala utan även en realitet i MFF.
Lite historik:
Hans Gren började sin Gaiskarriär -93 som assisterande tränare till Bengt-Arne Strömberg.
1997 – 1998 var han huvudtränare. 2004 – 2007 var han assisterande till Roland Nilsson……hehe….nääää. I realiteten var han 2004 – 2006 huvudtränare och hade Rolle som lärling och vänsterback. Allt annat är en pappersprodukt. 2007 hade han Rolle vid sin sida men skötte matchträning, coachning, taktik med mera i väldigt hög grad.
I den stora avtackningen stod följande att läsa:
” Om Roland Nilsson sa man att han var ”GAIS bästa värvning någonsin”. Det är möjligt, men att resultat totalt sett blivit så lyckat beror också på den kemi som växte fram ihop med Hans Gren. Gren som fått alldeles för lite uppmärksamhet och kredit för sin del i detta samarbete. Hans som kanske var lite av en hård machokille i sina tidigare år i GAIS hade utvecklats och nu fått en mer mjukare framtoning än tidigare. Han hade blivit mer inlyssnande. När man ser hur viss media rapporterar kan man tro att mycket av framgångarna enbart var Rolands förtjänst, men Hans var alltså den som operativt höll i mycket. Matchgenomgångar, träningsgenomförande men då med att ”Rolle” gick in och pekade mer på detaljer.”
Så…vi värvade alltså Hans Gren. Vi värvade också Roland Nilsson som Grens spännande ”unge” tränarkollega som formats av Grens stora kunnande och erfarenhet. Missförstå mig nu inte här, jag har den största respekt för Hans Gren och hans tränarkarriär, jag vill bara förtydliga min idé lite.
Detsamma gäller givetvis även Rolle och hans karriär.
Jag vill ändå stoppa ut hakan här och påstå att vi inte värvat unikt och ”flashigt” med Rolle.
HG började redan 2006 med att köra ”possession” och 4-2-3-1 i Gais. Resultaten av det kanske ni känner igen? Första året var det lite svårt med positionerna, andra året blev de stabilare bakåt och fick ordning på anfallsspelet men hade svårt att göra mål trots fint spel……
Deja vú……
Intervju med Rolle 29/10-2007 när han och Hans var på väg till Malmö i bil för att träffa Dahan och Bergwall om träningen:
Är du nöjd med säsongen i GAIS?
- Nja, det kan jag inte säga. Vi hade som mål att bli bättre än förra året, och det blev vi inte. Vi har varit stabilare som lag i år, men vi har haft problem med målskyttet och inte klarat av att göra så många mål.
I GAIS har du spelat med en 4-2-3-1-uppställning under de två allsvenska säsongerna 2006 och 2007. Vad blir det i MFF?
- Det är materialet som styr. När vi tog fram 4-2-3-1-modellen inför förra säsongen var det med utgångspunkt i det material vi hade. Vi saknade två riktiga forwards, samtidigt som vi hade flera väldigt offensiva mittfältare. I MFF blir det två forwards - eftersom det finns så pass bra forwards i Malmö.
Med facit i hand kan jag konstatera följande:
Fråga 1 och dess svar kan man bara köra repeat på när det gäller tiden i MFF.
Fråga 2 får ni själva fundera på. Och vad som hände/gick fel etc.
För att återgå till det delade ledarskapet, som ni kanske till och med börjar hålla med om är en realitet, så får jag hela tiden små frågor som poppar upp i huvudet.
Finns det verkligen något ”spännande” och framtidstro-aktigt med Rolle som tränare för MFF?
Hur hade Rolle fungerat som tränare om inte Hans Gren följt med på resan?
Visste Madsen och Co redan när dom värvade Rolle att HG var oumbärlig men körde på Rolle för att det var något alla supportrar kunde tycka var ”nyskapande” och en frisk och kritikhämmande värvning efter bedrövelsen Åkeby?
Om jag ska vara riktigt rälig och ifrågasättande lyssna på dessa då:
Vem av de två hade gjort bäst ifrån sig som ensam tränare?
Den trygge och kompetente, men ganska slätstrukne, Hans Gren med sin gedigna mellanmjölkskunskap eller den faktiskt väldigt oerfarne Rolle Nilsson som endast tränat fotbollslag med Hans Gren vid sin sida? (Nej jag räknar inte den hyfsat korta sejouren i England som tränande)
Är mitt kära MFF i trygga händer med detta delade ledarskap och kan jag ha förhoppningen om att de två utvecklar inte bara laget utan sig själva nästkommande år?
Kan de två vända denna djävulska kräftgång som gnagt i mitt sinne sedan 2004 och guldet?
Kan jag se tecken på att de två inte gör som i Gais och kör exakt samma race här? Utvecklingen dessa två åren tyder ju på att de gör i minsta detalj exakt samma. Eller missar jag något?
Jag vill så gärna tro att Hans-Roland är ett band som spelar exakt min melodi, som släpper guldplattor varje år och vinner dansbandskampen med mera.
Min värsta mardröm är att de visar sig vara Runar och Carola. Och att allt det som jag troget, med knäppta bedjande händer lyssnat på hela tiden, är ännu en av de där sorgliga sekterna med sitt tungomålstalande.
Till slut måste jag få ur mig den sista lilla funderingen.
Rolle Nilsson kom till Gais som spännande tränare/vänsterback. Han fick Hans Gren som mentor. HG med sitt Gaishjärta och onekligen massiva kunskap om Gais och dess sätt att leva och spela.
Varför tog vi då inte Rolle till MFF och gav honom samma mentor här nere? En person med MFFhjärta, kunskap om spelet, historien, kaxigheten och mentaliteten.
Tapper, Enqvist….eller varför inte min favorit Schwarz?
Hade vi stått här just nu om vi gjort så?
Ja det vet ju tyvärr bara Gud och hans vapendragare hövdingen i himlen.
Men jag vill ändå så det lilla fröet att det kunde sett annorlunda ut med en annan konstellation.
All heder till Hans Gren. Du är en ikon i Gais. Du är en ohyggligt bra tränare. Du ÄR Gais.
Kanske du skulle stannat där…..för din….och för vår skull.
För som ni kanske upptäckt, kära Rolle och Hasse, MFF är inte Gais. Vi är, på gott och ont, i vått och torrt, Sveriges finaste och bästa fotbollsklubb. Vi är också en rälig, tjurskallig pöbel med krav på framgång.
Om ni lovar att plocka fram den där räliga, tjurskalliga, malmöitiska viljan att sätta alla jävlar på plats som ska sno det guld som tillhör oss varje år…..ja då ska jag stå där bakom er och stötta med allt jag kan.
Jag lovar också att inte mer få dessa tankar om att ni inte är rätt för mitt lag.
Jag begär inte en brinnande buske….men kanske ett litet litet tecken i alla fall.
Ett litet tecken på att ni asar hem den där fula jävla pokalen nästa år.
För nu är det, om man ska ta en flipperspelsmetafor, tiden då alla frispel är slut och sista kulan ligger redo att skjutas ut.
Go for it!
Thomas Lundkvist
