Lagbanner
Skakad, inte störd

Skakad, inte störd

I Malmös hemliga tjänst.



***********

Prolog

Mannen gick in genom dörren till den exklusiva baren och såg sig omkring.
Han letade efter ett tecken från en av agenterna. Längre bort i en soffa satt agenten i sällskap med en okänd man. Både agenten och mannen såg sig nervöst omkring och höll utkik efter misstänkta angivare. Han närmade sig soffan där de satt med ett självsäkert leende i mungipan.

Hans namn var Harry Castle.
I fler år än han kunde minnas hade han agerat mellanhand åt avhoppare från de flesta länder i världen. Numera var det bara rutinjobb för honom.
I yngre dagar hade han själv varit ute på fältet och gjort ”dirty jobs” åt sin nuvarande arbetsgivare.
Det var dock som mellanhand han numera var ansedd som en legend.

Hans hårda nypor och iskalla temperament gav honom fördelar redan från början i förhandlingar.
Det i kombination med allas vetskap om hans mästerverk, affären med den bångstyrige operatören från Balkan, fick motparten att vara defensiv och osäker.

I den obskyra undre värld han opererade var han endast känd som ”HC”.

Världsvant vinkade han till den unga flickan i baren som genast nickade bifall och skyndsamt blandade till hans drink. Vodka Martini…skakad….inte störd.
- Tack Baby; sa han och blinkade åt den unga skönheten.
Flickan suckade djupt och drömde sig bort samtidigt som hon sneglade på Harrys bakdel.

Omedveten om att det fanns en kollaboratör för motståndarsidan utanför, utrustad med en spionkamera, närmade sig Harry bordet……


Kapitel 1


- Din täckmantel är röjd, Harry; sa den rundlagde mannen bakom skrivbordet.
Det mörka rummet luktade cigarr och malkulor. Harry hade varit inne hos chefen, kallad ”Big B” tusentals gånger men kunde aldrig förmå sig till att vänja sig vid doftblandningen.
Det var dock ett mindre problem då mannens utstrålning av oförfalskad makt luktade mycket fränare och mer skrämmande än någon cigarr kunde framkalla.
Harry var, trots sin iskalla hårdkokthet, lite intimiderad av den gamle mannens aura.

- Du börjar bli slarvig, Harry ; sa Big B.
- Det handlar inte om slarv boss, det blir bara allt svårare att undvika dom jävlarna ; sa Harry.
- Vad hände egentligen?
- Jag tror dom fick ett tips från insidan, boss.
-VA?? Tror du vi är infiltrerade?
- Jag vet inte, boss…den där nye kanske…
-Menar du Pier Van Der Welinde??

Den nyaste agenten på ”firman” var den sydafrikanske agenten Pier Van Der Welinde….en så kallad ”Smooth talker” som skötte alla kontakter utåt.

- Nej boss, den nykomlingen har inte nerver nog att röja mig.
- I vilket fall som helst måste vi ta tag i problemet Harry.
- Vad föreslår du, boss?
- Jag har en plan…: flinade den gamle mannen förnöjt.


Kapitel 2


Ute på gatorna och i mörka gränder började blodhundarna få upp spåret.
Mer eller mindre hemliga organisationer hade fått ett gemensamt mål. Målet var Harry Castle.
Från att ha varit i stort sett orörbar och blott en skugga av mystisk kraft som agerade bakom alla kulisser var nu den store Castle röjd. Han hade blivit sedd, han hade blivit avslöjad som ”main man” och helt plötsligt en levande måltavla nåbar för alla.

Kraftsamlingar över även tidigare gränser ansedda som tabu hade startats.
Samverkan och snabb attack var ledorden för dagen. Nu skulle han nedläggas. Den onde. Harry Castle.

Veckorna hade varit bra för motståndet. Sprickor i fasaden hos ”firman” kunde anas och blottläggas.
Ledare knäcktes en efter en….även lägre tjänstemän yttrade svag kritik mot Castle.
Blod vittrades tydligt. ”ANSVAR!” var det starkast utropade kravet.

Ekot av pensioneringen skallade över hela världen, ledare för alla möjliga organisationer gnuggade sina händer i förtjusning. Till och med den grymmaste av de alla, den Persiske mediemogulen med bas i Paris Kavelh Kohageh, hade så svårt att dölja sin förtjusning att han glömde kasta fikonkärnor på sina haremsdamer.

På högkvarteret för ”Blueboys” mottogs dagens nyhet med både stor förvåning och skepsis.
Harry Castle hade personligen gått ut i media och sagt att han pensionerade sig.
Capo Raul Ollia kunde knappt tro sina öron.
Han hastade iväg för att meddela sina löjtnanter nyheten via sin privata telexmaskin.
”Blue Boys” var dock inte motståndare. De var en organisation skapad av allmänheten för nyhetsspridning. Ordet ”boys” var även det vilseledande då flera ledande personer var kvinnor.
Som till exempel ryskan Jelena Johanovich, organisationens Mata Hari.

Bulletiner skrevs, budkavlar skickades….Harry Castle var ute ur leken.


Kapitel 3


-Jag måste bara säga att du är kusligt effektiv, boss ; sa Harry.

Harry befann sig inne hos chefen. I det mörka rummet befann sig även två andra personer förutom Harry och Big B.
En kraftigt byggd man med ett förbindligt leende satt i en öronlappsfåtölj. Det var Big B´s hitman.
Ingen visste hans riktiga namn. Han kallades bara PS. Harry fick alltid gåshud i hans närvaro. Han visste så väl vad som doldes bakom det där glada Edward Persson-ansiktet….en kall torped.

Den andre mannen fick först Harry att bli svarslös. Vad i hela friden gjorde han där? Harry visste självklart vem han var, det visste alla. Mer berömd än så kunde man knappast bli. Men varför?

-Tack, Harry: sa Big B.
-PS känner du förstås och jag tror att du vet vem min andre vän härinne är; fortsatte han.
-Ja absolut boss, en ära att få träffa er personligen min herre; sa Harry.

Den andre mannen muttrade tyst ”likewise” och satte sig bredvid PS.
-Ditt officiella uttalande om din pensionering var perfekt, Harry; sa PS.
-Ja nu har vi fått blodhundarna att tappa vittringen; sa Big B.
-Nu ska vi fortsätta vår krigslist så här….

Harry lyssnade till Big B och PS i över tre timmar när de redogjorde för sin diaboliska plan.
Förbluffad började han inse exakt hur genialisk deras plan var. Den var felfri.
Själv kunde han operera i total sekretess utan blodhundar samtidigt som den kände mannen i en snar framtid skulle presenteras som hans efterträdare.

Det enda som fortfarande inte kunde sjunka in var hur i hela världen de kunde lyckats övertala den kände att arbeta för ”firman”. Han var ju en levande legend. Nåväl, det var inte Harrys bekymmer.
Nu var det bara att utföra alla moment i planen till perfektion för att sedan återgå till det han levde för och behärskade så bra….att vara undercover mellanhand.

Först på agendan stod en intervju med den förföriska Jelena Johanovich för Blue Boys imorgon.
Harry såg fram emot intervjun både för planens skull så väl som njutningen att vara i samma rum som den eldiga ryskan.

The wheels are set in motion…….


Epilog


Nutid.

Telefonen ringde envetet på det skumma hotellrummet i Sao Paulo, Brasilien.
Mannen reste sig från sängen, hans fortfarande välbyggda kropp utstrålade kraft och respekt.
Med rörelsen hos en panter på jakt gick han fram mot nattduksbordet, tittade nöjt på nummerpresentatören och konstaterade att offret nappat. –Ännu en till samlingen; tänkte han och lyfte luren…..

- Det är Harry Castle; svarade han.


*********


Jag heter Thomas Lundkvist och detta är mitt sätt att hylla en av de stora hjältarna i MFF.
Tack för allt, Harry Castle. Jag hoppas få skriva fortsatta spionhistorier om dig.


Thomas Lundkvist2009-12-02 19:40:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF