Vi tycker om MFF: Jaha, ytterligare ett Skatteverket-vs-Idrottsförening-ärende

Om skattesmällar, tränarkompetens och landslagsspelare handlar det denna vecka. I panelen: Tomas Erlandsson, Simon Pålsson och Henrik Zackrisson.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.

Det mesta snacket kring Malmö FF har senaste veckan handlat om Skatteverket och ett kostsamt omprövningsbeslut. Jag reagerar som en vuxen, partisk och subjektiv man ska göra. Jag förnekar. Jag blundar medan jag visslar på en melodi från en bortglömd TV-serie. Jag slår dövörat till och låtsas som om ingenting hänt. Dels på grund av att jag är helt vilse när det handlar om ekonomi och siffror, men mest för att det känns lite pinsamt om man ska behöva äta upp alla gånger man klankat ner på IFK Göteborgs sätt att sköta sina affärer. Vilken är din kommentar till nyheten om skattesmällen?

Tomas: Jag frågar mig mest varför det ska behöva hända?? Vem har kixat, eller har nån fuskat till och med? Jag blev inte direkt illa berörd eller började skämmas, faktum är att jag inte ens blev överraskad. Jag tror att det skulle vara möjligt i vilken klubb som helst. Med viss ironi frågar jag mig om det är för invecklat att redovisa pengar inom idrottsverksamheten idag...

Simon: Vad ska man egentligen säga? Är alldeles för dåligt insatt för att kunna bedöma det hela, men om i medvedet fuskat a lá Göteborg kräver jag alla inblandades ingång. Jag vill ha det rent, prydligt och snyggt. Och ja, jag skäms. Som fan.

Henrik: Min respons på detta kan delas upp i tre faser.

Först reagerar jag likt en mor vars tonåring just avslöjats som haschrökare. Min vrede riktas mot anklagaren. Mitt skötebarn försvarar jag med näbbar och klor; inget fel har begåtts av den jag älskar. Det är djupt orättvist av Skatteverket att ge sig på just Malmö FF.

Jag inser att detta är en utomordentligt barnslig hållning. Men icke desto mindre har jag svårt att helt släppa den. Det känns lite som polisens cykellyse-razzior. Hur en organisation som ständigt gnäller över sina bristande resurser kan finna det befogat att prioritera sånt övergår mitt förstånd. Så på samma vis som jag stilla undrar varför polisen jagar alla oss stackare med trasiga dynamos frågar jag mig om inte Skatteverket har några riktiga skattesmitarskurkar att sätta efter. Idrottsföreningar i allmänhet och Malmö FF i synnerhet handlar inte för personlig vinning. MFF har i sin strävan att skapa ett slagkraftigt lag försökt agera för allas bästa, de har tänjt på reglerna för att främja en hel stadsbefolknings väl och ve.

I nästa fas tänker jag att det är väl satan rent att Malmö FF:s juridiska rådgivare chansar på det här viset. För nåt annat än en chansning har jag svårt att se att det är. Se till att hålla allting odiskutabelt kritvitt - hur svårt kan det vara, om man nu har juridiska spörsmål som sitt jobb?

Och slutligen till den tredje fasen. Där befinner jag mig nu. Här rycker jag på axlarna och tänker jaha, ytterligare ett Skatteverket-vs-Idrottsförening-ärende. Härnäst på agendan står överklagande och diverse annat gafflande. Till sist väntar (förhoppningsvis) ett friande eller en restskatt motsvarande övergångssumman för en hyfsad ytterback.

Vi överlever.

Det har blivit klart att Henrik Larsson tar över som huvudtränare för Landskrona BoIS från och med nästa säsong. Larssons meriter som spelare känner väl alla till, men som tränare är han purfärsk. Inte illa för en nybörjare att inleda karriären på Sveriges näst högsta klubblagsnivå. Samtidigt åkte Larssons gamla klubb Helsingborg på en näsknäpp när det uppdagades att nye tränaren Conny Karlsson saknar tillräcklig utbildning för att räknas som godkänd allsvensk tränare. Vad tycker du, är utbildningskraven på svenska tränare för höga? Eller är det snarare naivt att tro att bra spelare automatiskt är bra tränare? Vad borde smälla högst, egna internationella erfarenheter eller en gedigen teoretisk instudering av taktik och statistik?

Tomas: Jag tycker det verkar vara rätt höga krav på utbildningen, däremot är det inte sagt att man passar som tränare bara för att man klarat av en utbildning. I många fall tror jag att en outbildad spelare som varit aktiv på hög nivå ( Allsvenskan borträknat då alltså ) kan bidra med precis lika mycket som en tränare som inte spelat på nån nämnvärd nivå. Det handlar om personen lika mycket som kunskaperna med andra ord

Simon: Jag har alltid tyckt att det här är ett konstigt system fotbollen lämpar. Enligt mitt tycke borde klubben själv ansvara för att anställa en tränare som duger - vad är det som säger att en med utbildning gör mer "rätt" än vad en som inte har någon utbildning gör? Givetvis skall man ha kunskap kring regler och hur man ska uppträda och så vidare, men varför en sådan djup "steg-modell" som används idag? Personligen tror jag att en utbildning är klokt, men att det ska vara ett krav känns fel. Klubben får gärna satsa på en outbildad tränare om de så vill.

När det gäller Henke och hans orutin så ser jag honom som en blivande supersuccé eller en megaflopp. Antingen blir han "one of the greatest" eller helt enkelt bara en pinsam flopp. Landskrona BoIS känns som en lämplig start. En start mot något riktigt stort?

Henrik: Regeringens förslag från häromdan känns lite som en pendang till det här. Jag pratar om det där att endast utbildade, behöriga lärare ska erbjudas fast tjänst i skolan. Låter rimligt i teorin, men jag kan också se att det lätt blir fånigt om regeln efterföljs till varje pris. Jag tror visst att man kan funka finfint som lärare fast man saknar några högskolepoäng här eller där. Samtidigt som säkert de flesta av oss undrar hur några av de tomtar som stod i katedern när vi själva gick i skolan nånsin lyckades traggla sig genom lärarutbildningen. Och varför de sen stannade kvar i ett yrke som de så uppenbart hatade. Jag tror alltså inte på nåt likhetstecken mellan utbildning och lämplighet.

Så även om det är festligt varje gång HIF ser lite småkorkade ut i media har jag, i just det här fallet, svårt att betrakta dem som grova regelöverträdare. Conny Karlsson har trots allt tränat allsvenskt förut. Eftersom en tränare bedöms på sina resultat hoppas jag givetvis att Conny K lyckas illa i sin nya befattning, men detta grundar sig inte på personligt agg. Argumentet om att de hårdare kraven är en anpassning till Europa känns lite löjligt. Utbildningarna är uppenbarligen inte identiska ändå. Det sades ju till exempel att Henke ville göra sin i Skottland eftersom den är kortare där.

Säkert har man som tidigare elitspelare en hel del värdefullt i bagaget när man inleder sin tränargärning. Titta bara hur snabbt det gick för Pep Guardiola att bli världsbäst. Men man verkar kunna klara sig fint utan att ha spelat på absolut världsnivå (tänk Mourinho och Ferguson).

Johan Dahlin, Daniel Larsson och Guillermo Molins blev alla uttagna till landslagets januariturné. Denna vintertrupp består endast av spelare från de skandinaviska ligorna och lär inte ha så många namn gemensamt med den som tas ut när det så småningom drar ihop sig till viktiga kvalmatcher. Vem av dessa tre MFF-spelare tror du har störst chans att etablera sig i landslaget?

Tomas: Svår fråga, i nuvarande situation; ingen. Om de utvecklas ytterligare, vilket man ju får hoppas, och förhoppningsvis hamnar i en bättre liga så är det nog ganska jämnt skägg mellan de tre. Om jag måstge nämna en av dem så tror jag på Guille. Jag hoppas däremot se både Jasmin och Jille i blågults A-lag i framtiden, precis som jag hade velat se Labbe där. OM han bara blivit lite kvickare...

Simon: Johan Dahlin är en talangfull rackare och Sverige behöver definitivit en stabilare målvakt. Det känns som att han kan ha chans, i alla fall i framtiden. Tror dessutom att Daniel Larsson har spetskompetensen för ett landslag. Om hans utveckling fortsätter framåt. Gische i all ära, men de två förstnämnda känns mer troliga.

Henrik: Självklart handlar det en del om vem av de tre som bäst omsätter sin utvecklingspotential. Men eftersom frågan är ställd som den är svarar jag Johan Dahlin. Då tänker jag främst på honom som ordinarie i landslagstruppen - Isaksson är säkert förstemålvakt för all överskådlig framtid. Men bakom honom är det tunt. Dahlin har sin U21-bakgrund, och varken Wiland, Alvbåge eller Eddie Gustafsson känns särskilt fast cementerade.

Vad gäller de båda utespelarna tror jag att Gische har en något kortare väg att vandra. Jag utgår trots allt ifrån att Zlatan snart tackar ja till landslaget igen, och även om vi bakom honom mest finner ett antal bänknötare eller spelare med tveksam form känns det tufft för "nya" forwards att slå in en kil här. Lite mer öppet - läs: mindre konkurrens - för renodlade yttermittfältare är det allt, även om Bajrami förmodligen står före Molins i kön.

Dock: som alltid är jag kluven till landslaget. Roligt för spelarna, visst. Men jag gillar inte att de riskerar att bli skadade, eller helt enkelt bara slitna, av sådant som i jämförelse kan kategoriseras som oväsentligt trams. Som vi alla vet har MFF-spelare viktigare saker att ägna sig åt.