Decenniets bästa - Bästa målet

Himmelrikets summering av första decenniet går vidare och nu avhandlas decenniets bästa mål.

För att utse Decenniets bästa har Himmelrikets redaktion haft en sluten omröstning där varje redaktionsmedlem valt och rangordnat sina fem bästa alternativ.
Därefter har vi tittat på röstningen och då kunnat plocka fram det alternativ som redaktionen röstat fram. I dag: Bästa målet. Notera att det inte behöver vara det vackraste målet.

Bästa målet: Jon Inge Höiland 1-0 mot Elfsborg 30 oktober 2004
- Jag skulle ju egentligen inte vara där framme.

Så förklarade Jon Inge Höiland i efterhand målet som röstats fram som decenniets bästa av Himmelrikets redaktionen, och hur man än vrider och vänder på det kan man inte annat än vara extremt tacksam över att den norske guldgutten faktiskt var där uppe när det behövdes. Det mesta har redan skrivits om Höilands mål (inte minst i artikeln om Decenniets match), men vi tar det från början.

Under 2002 började Jon Inge Höiland känna att det var dags att prova något nytt, och under hösten började det bli tydligt att det stod mellan två klubbar för den kommande säsongen: brittiska Portsmouth och Malmö FF. "Pompey" var bara intresserat att ge Höiland ett korttidskontrakt och det kan vi tacka gudarna för eftersom det troligen var den stora anledningen till att vi lyckades värva den norske potatisen (vi återkommer till det).

Efter en viss kamp inledningsvis med Matias Concha gjorde snart Jon Inge Höiland högerbacksplatsen till sin i Tom Prahls backlinje och han var en nyckelspelare från dag ett. Under sina år i MFF var han främst just högerback, men han kunde vikariera lite här och var. Det gjorde att han blev kallad potatis av Tom Prahl eftersom man kunde ha honom till allt (Inte att förväxla med Jörgen Ohlsson som fick epitetet binjtepotatis - dock av samma anledning som ovan).

Knappt två år efter Höiland skrivit på kontraktet med MFF var det han som lämnade sin egentliga plats i backlinjen och kom springande samtidigt som Niklas Skoogs straff räddades av Elfsborg av Johan Wiland. Just eftersom Höiland kom springande bakifrån hade han farten uppe när straffen räddades, vilket starkt bidrog till att han kunde vara först på returen och slå in decenniets mål. Knappast det vackraste, men definitivt det enskilt viktigaste.

Efter den misslyckade säsongen 2005 gjorde Höiland en kortare sejour i tyska Kaiserslautern, men vände hem igen efter ett halvår sedan FCK trillat ur. Höilands andra period i MFF blev inte lika lyckad och han lämnade oss för gott (?) 2007 för att i stället hjälpa Stabaek till guld.

Även om det sista året i den himmelsblå tröjan starkt påverkades negativt av skador och en inte lika fin form gör inte bilden av Guld Inge sämre. Vi minns perioden 2003 till 2005 då han utan tvivel var en av seriens bästa spelare och vi minns framförallt vad han gjorde för oss 53 minuter in i matchen mot Elfsborg den 30 oktober.

----------------------------
Övriga mål värda att nämnas:
Zlatans 2-0 mot AIK 2001
Att Zlatan var något extra visste de flesta tidigt. Visserligen fanns det folk som hävdade att till exempel AIK:s Stefan Ishizaki skulle bli enormt mycket bättre "divan från Rosengård", men det blev tydligt ganska snabbt att så inte var fallet. När MFF var tillbaka i Allsvenskan 2001 var Zlatan redan klar för större uppdrag, men han skulle hinna visa upp sig lite på den svenska toppnivån först. I premiären 2001 gjorde Zlatan första 1-0 i första halvlek innan han oerhört läckert slog in 2-0 från högerkanten i andra halvlek. Kanske var det ett inlägg, kanske var det ett skott - med Zlatan vet man aldrig.

Zlatans 3-0 mot Djurgården 2001
Inför matchen mot Djurgården var Zlatan ordentligt uppskriven och det var många som ville plocka ner honom från piedestalen vissa menade att han placerats på. I en kvällstidning gick DIF:s backlinje ut (givetvis påverkade av journalisten) och förklarade att "Här kommer du inte fram Zlatan"). Efter matchen var nog försvararna fortfarande så uppsnurrade att de visste var de var. MFF vann med förkrossande 4-0 och Zlatans 3-0 var en makalös uppvisning där han lekte med den ena DIF-aren efter den andre innan han placerade in bollen. Zlatan spelade inte i MFF så länge, men vilka mål han hann med.

Peter Abelssons 2-2 mot Maccabi Haifa 2005
Efter den fina segern hemma med 3-2 var Malmö riktigt illa ute i Israel. Shlomi Arbitman satte 2-1 efter 60 minuter, men samtidigt blev firande lite väl och han drog på sig sin andra korkade varning på kort tid och fick lämna planen. MFF var en man mer helt plötsligt och in byttes dessutom Jari Litmanen, men trots att man började trycka tillbaka hemmalaget och dessutom skapa en rad farliga chanser vägrade bollen hitta nätmaskorna och tiden började rinna ut. Med några minuter kvar av matchen satsade Tom Prahl på att byta in Peter Abelsson på topp och det skulle bli ett genidrag. I den 88:e minuten slog Joseph Elanga ett enastående inlägg som Abelsson mötte perfekt och knoppa in 2-2 på. Målet tog MFF vidare i Europa och gav många himmelsblå supportrar glädjefnatt hemma framför TVn.

Peter Ijehs 1-1 mot Halmstad 2003
Efter sanslösa 24 mål 2002 skulle Peter Ijeh leda oss till guld 2003. I stället bröt nigerianen ett ben i foten i februari och det pratades om att han skulle kunna missa stora delar av säsongen. Stöttningen från fansen var dock enorm under hela konvalesensperioden och i juni var han tillbaka. Ijeh började matchen hemma mot HBK på Stadion på bänken, men stämningen på läktaren gick inte att ta miste på och när han stod på plan redo att sparka igång den andra halvleken var stämningen elektrisk. I mitten av halvleken gick klacken nästan i upplösningstillstånd när han till och med gjorde mål i comebacken. Ijeh stod för en fin prestation får bollen ungefär mitt på Halmstads planhalva, rörde sig framåt, tog sig förbi en försvarare innan han lade över bollen på högerfoten och sköt ett perfekt skott som smiter in vid den bortre stolpen. Stämningen där och då på Stadion har mycket få gånger upplevts förr eller senare.

Jörgen Ohlssons 2-1 mot Elfsborg 2001
Efter Zlatans flytt till Holland började MFF dala oroväckande i tabellen och inför sista hemmamatchen kändes helt plötsligt Superettan som en möjlig verklighet igen. När Elfsborg dessutom kvitterade Niklas Skoogs ledningsmål såg det dystert ut. Mannen, myten och legenden Jörgen Ohlsson ville annat och hans 2-1 ordnade det allsvenska kontraktet för säsongen 2002. JO gick in med fullständig kompromisslöshet mitt på plan och vann en tuff duell i den 88:e minuten. Vinsten i duellen gav Jörgen helt plötsligt ett friläge, som han utnyttjade genom att iskallt runda målvakten och rulla in bollen. Det var ett mål som bara skrek inställning och klass - I Malmö stavas denna kombination J-Ö-R-G-E-N O-H-L-S-S-O-N.