Vi tycker om MFF: Vilken drivkraft kan vara ädlare än nostalgi?

Panelen är tillbaka och ger sin syn på Bengt Madsen och Joseph Elanga. Denna vecka: Åsa Lind, Henrik Zackrisson och Tomas Erlandsson.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.

Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.

Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.

Det har varit en händelserik vecka i och kring Malmö FF. Största nyheten var när Bengt Madsen meddelade att han inte ställer upp för omval. Många andas ut, däribland de som länge menat att det är dags för förnyelse. Ännu fler drar en lättnadens suck över att en förväntad hård och upprivande maktkamp uteblir. Flera tackar Bengt för den tiden som varit. Lägst odds är det idag på att Håkan Jeppson blir den som efterträder. Vad tror du kommer att bli de viktigaste uppgifterna för Malmö FFs nye ordförande?

Åsa: En svår uppgift blir nog att få alla oss runtomkring att förstå att saker och ting inte kommer att ändras över en natt, så enkelt är det inte att förändra i en organisation. Som jag ser det behöver Malmö FF nu få så mycket arbetsro som möjligt, slippa bråk, turbulens och svarta rubriker. Bästa sättet vore såklart att MFF blir mer framgångsrikt på planen vilket självklart också blir nye ordförandens slutgiltiga mål. Men på vägen dit tror jag, utan att veta speciellt mycket om hur arbetet i MFF fungerar bakom kulisserna, att man måste bli mer samspelta. Man måste ha tydliga mål inom organisationen, både långsiktigt och kortsiktigt, men framför allt måste man se till att alla jobbar mot dessa på samma sätt och verkligen tänka på hur man kommunicerar detta utåt. Visst har man blivit bättre på det här med kommunikation men det finns fortfarande en del kvar att önska. Som för nån vecka sedan när Rolle och Pelle Svensson kom med totalt motsatta uttalnden kring värvningar och andretränare - såna enkla saker måste man kunna prata ihop sig om. Som situationen är nu, med flera år av sportsliga misslyckanden får man vara medveten om att alla "fel" kommer att snappas upp, analyseras och användas emot en. Detta kanske man kan se som självklarheter och floskler, men närmre insyn på hur man jobbar inom MFF är det vad jag spontant har att komma med.

Henrik: Det finns många konstiga förväntningar på chefer och ledningspersoner. De ska orka hur mycket som helst, alltid vara tillgängliga, alltid ha ett svar redo och en strategi färdiguttänkt. Jag gillar det inte. För mig är en chef eller en styrelsemedlem någon som råkat hamna där hon eller han hamnat av en slump, eller möjligen för att de haft nåt att säga. Inte för att de är övermänskliga.

En styrelse har saker att sköta och inte ett obegränsat handlingsutrymme. Jag väntar mig alltså inte att den ska utföra mirakel. Jag tror inte vi kommer att märka så värst mycket av den. Man skulle säkert kunna hävda att överst på agendan borde utmejslingen av nya framtidsvisioner stå – ”2014 ska vi spela i Champions League” till exempel – men sånt tycker jag är förlamande meningslöst. Lätt hopskrynklade, till intet förpliktigande pappersprodukter klarar vi oss utan. Av alla visioner och framtidsplaner som finns är för övrigt ”vi kan väl se lite” den helt överlägsna.

Däremot tror jag att en viktig uppgift blir att arbeta med andan i föreningen. Stoltheten, glädjen, vetskapen om att vi är lite bättre än alla andra klubbar. Att tron, hoppet och kärleken finns där. Jag begär kanske inte så lite, men åtminstone inget konkret.

Tomas: Först och främst tror jag hans huvudsakliga uppgift blir att upprätthålla MFFs varumärke, att få det att generera samma inkomster som det gjort de senaste 9 åren.

Jag hoppas innerligen att den blivande ordföranden ser att den absolut viktigaste uppgiften ( som jag ser det ) blir att skapa sportsliga framgångar på A-Lags nivå. Att han startar en förändring i klimatet i klubben, i tänket på planen och i hur man behandlar spelarna utanför plan.

Huruvida det är på tiden eller ej att Madsen nu lämnar sitt uppdrag har redan diskuterats och kommer att fortsätta diskuteras. Under sina elva år som ordförande har han bidragit till en allsvensk comeback, ett SM-guld och, kanske allra främst, en modern arena. Detta kommer han alltid bli ihågkommen och uppskattad för. Men han kommer också finnas i svenska fotbollsminnen för sin inte alltid så finkänsliga stil gentemot domare, medier och supportrar. Ofta har han fått kritik för sin rättframhet, men handen på hjärtat, lika ofta har MFF:are myst innerst inne när vulkanen har mullrat. Vilken är din favorit bland Buffalo-anekdoterna?

Åsa: Med risk för att framstå som tråkig så har jag ingen favorit "Buffalo-anekdot", även om jag såklart minns saker som när han skällde ut Frisk i gamla Stadions innandömen etc. Är man ordförande i MFF får man vara medveten om att varje ord man säger kan vridas, vinklas och användas som tidningsrubrik. Det kanske Bengt inte alltid gjort vilket ibland varit till nackdel för klubben. Men precis som alla vi andra har Bengt Madsen positiva och negativa egenskaper, och jag minns hellre det jobb han gjort för klubben genom åren. Har en känsla av att han kommer att fortsätta finnas med nånstans där i periferin och engagera sig även i framtiden.

Henrik: Visst är det jättetråkigt att domare utsätts för så mycket obehag att de icke längre kan bli vid sin läst. Därför var det ju direkt olämpligt när Madsen i pausen mot Hammarby 2002 sprang ner till Anders Frisk och skällde ut honom, helt enkelt för att han var så satans usel. Bakgrunden var att Peter Ijeh hade blivit provocerad en hel halvlek. Domarpipan hade förblivit tyst. Men när vår nigerian råkade vifta till med armen stöp Suleyman Sleyman likt en statist i ett Jackie Chan-slagsmål, då halade Frisk upp det röda kortet direkt.

Anders Frisk var en ofta utmärkt internationell domare. I intervjuer gav han alltid ett mycket trevligt och intelligent intryck, och jag har hört sägas att han åtnjöt stor respekt bland spelarna. På Malmö Stadion var han däremot ibland så bottenlöst dålig att vi besökare frågade oss om matchen vi bevittnade möjligen dömdes av Anders Frisks onda tvilling. Det var obegripligt. Han blundade för de mest flagranta överfall och visade ut folk för att de fanns.

Som sagt, tråkigt att Frisk kände sig manad att sluta i förtid. Men att Madsen gormade på honom den där sensommardagen 2002 måste man ändå se det roliga – kanske rentutav rättfärdiga – i.

Tomas: Med risk för att låta väldigt o-Himmelsblå så måste jag erkänna att jag aldrig nånsin brytt mig om varken Madsens uttalanden eller sensationsjournalistiska rubriker gällande eventuella uttalanden som han gjort. Jag kan tyvärr inte ge nåt vidare svar här dessvärre.

Joseph Elanga är tillbaka i stan. Mannen som för evigt kommer att kommas ihåg för sina vänsterruscher, bananinlägg och sin illröda mästerskapskavaj under 2000-talets första hälft provtränar under veckan med förhoppningen om att fylla upp luckan bakom skakade Ricardinho. Men trots guldglansen från 2004 har Elanga idag en del strulhistorier och mindre lyckade fotbollssäsonger bakom sig. Vad anser du om Josephs återkomst?

Åsa: Jag gillade verkligen Elanga under hans tid i MFF, och har många goda minnen av hans samarbete med Yngvesson på vänsterkanten. Jag har funderat en del kring vad jag tycker om hans vara eller inte vara i Malmö FF, men jag tvekar fortfarande. Visst behöver vi förstärkning på backsidan, särkilt nu i och med Ricardinhos skada. Jag har sett i träningsrapporter från veckan att han har fått gott omdöme, däremot har jag inte följt vad Elanga har preseterat på plan under sin tid i Danmark så nån större koll på hans dagsform har jag inte.

Min tveksamhet grundar sig egentligen mer på Elangas historia som "strul-Pelle". Kommer han tillbaks till MFF kommer allt han gör att synas med lupp och minsta tendens till snedsteg kommer att blåsas upp till stora svarta rubriker vilket är det sista MFF behöver. Men kanske har Joseph lärt av sina misstag och lugnat ner sig, man ska väl egentligen inte döma någon på förhand...

Henrik: Jag har ett favoritminne av Joseph. Lite märkligt är det, för jag kommer inte ihåg vilken match det var – men jag tror det var året innan han lämnade oss. Det fanns konkreta proffsrykten kring honom, och det såg ut som om han skulle försvinna. Det trodde han själv också. Efter slutsignalen i matchen jag inte minns tackade spelarna för stödet och gick in i omklädningsrummet. Men Joseph kom ut igen. Ensam. Han vinkade till oss, och så satte han sig i sätet till den lilla bilen som hämtar skadade spelare, log med hela huvudet och formade båda sina händer till såna där allt-är-OK-tecken (tummen bildar en liten ring med pekfingret) som dykare använder. Det var en varm kväll som avslutades på det härligaste av vis.

Ska han då erbjudas kontrakt? Jag vill inte kategoriskt döma ut honom på grund av det som varit, och jag vill helst inte att han tas tillbaks av nostalgiska skäl (eller: det vill jag förresten visst. Vilken drivkraft kan väl vara ädlare än nostalgi och viljan att återskapa det som varit – helt enkelt: vad är vackrare än att inte blicka framåt?). Jag läser att han gjort bra ifrån sig på träning, och han har ju givetvis en helt okej grundkapacitet. Vi får väl se på lördag, tänker jag.

Tomas: Nej, nej, nej och åter nej. Jag gillar inte Elanga. Definitivt inte efter det han höll på med innan han stack och ABSOLUT inte efter den berömda passningen i det smått pinsamma europaspelkvalet. Han är alldeles för instabil i mina ögon, en jäkla knickedick helt enkelt.