Måndag morgon: Malmö FF spelar fotboll - också
"Men i lördags kunde vi se att FF efter Malmö står för fotboll och förening. Första matchen för säsongen och fotbollen fick äntligen stå i fokus."
Slog man upp ordet TURBULENS i ett lexikon för någon vecka sen fann man ett långt kapitel om Malmö FF. Det kan väl inte ha undgått någon hur mycket annat än spelet fotboll det har handlat om den senaste tiden. Nåja, senaste tiden är en sanning med modifikation. Turbulensen startade inte i vintras, utan den har nu endast eskalerat efter att ha varit en ständig följeslagare sen några år tillbaka.
Det har varit supporterkritik, styrelsekritik, avskedad andretränare, vi-mot-dem-mentalitet inom den himmelsblå supportergruppen, uttalanden från alla som sett något som ens liknat en mikrofon, pajkastning, en supporterförening som tappat medlemmar, en avgående ordförande, divergerande uttalanden från VD och tränare, (framför allt) äldre kvällstidningsjournalister som inte missat chansen att misskreditera allt och alla som inte ingår i Malmö FF:s styrelse, en gammal spelarhjälte som stått i en kritikorkan; och då talar jag bara om de senaste tre veckorna
Man kan lätt få känslan av att Malmö FF har varit en norénsk pjäs skriven med så mycket svärta att Fru Norén (om hon existerar) tog med sig Barnen Norén (om de existerar) och flydde landet under tiden Herr Norén (han existerar) skrev ner sin prosa. Men i lördags kunde vi se att FF efter Malmö står för fotboll och förening. Första matchen för säsongen och fotbollen fick äntligen stå i fokus.
Även om Köge med danskt ö inte luktar på en Champions Leaguefinal om man säger så (å andra sidan, vilket nordiskt lag gör det?) var det en imponerande insats från de himmelsblå. Med mängder av spelare borta av olika anledningar gick man ut och körde över Själlandslaget. Målen gladde naturligtvis, men än mer glädjande var det att se att possession inte längre tycks vara den heliga graalen man jagar. Ändamålen helgar medlen tycktes man ha bestämt sig för och gick rakare på mål. I stället för att ha högst passningskvot ville man göra fler mål än motståndarna.
Det var roligt att se. Det var positivt att se.
Jag tror att vi är rätt många som är hejdlöst trötta på allt det andra, tjafset, även om det har varit oundvikligt sett till hur det har sett ut de senaste åren. Jag tror att vi är rätt många som hade längtat till i lördags, och som längtar än mer till 15 mars. Till fotbollen. Jag ska inte överdriva och påstå att det var en livsavgörande seger. Däremot var det en nyttig seger, en viktig seger. En förlust hade skapat ett hårt tryck på laget och tränare Nilsson. På hela MFF.
Det är lätt att springa iväg och ropa på guld redan nu, och i den fällan ska vi inte gå, men det måste gå att säga att det såg väldigt hoppingivande ut, utan att för den skull avslöja sig som en komplett tok.
Lägg till det att valberedningen har lagt fram namn till en styrelse, som de flesta verkar vara nöjda med, och det känns idag som om det har infunnit sig ett lugn över MFF.
Så kanske har det vänt, kanske kan vi få uppleva med- i stället för motgångar framöver. På alla plan. Jag slog precis upp ordet TURBULENS igen och hittade inget annat än texter om luftströmmar, flygplan och flödesdynamik. Jag hoppas att det fortsätter så. Det hade vi alla, spelare, ledare och supportrar, varit betjänta av.
