Träningsrapport: Agon & Co

Kaveh Kohshahi, som normalt bloggar för Eurosport, gästspelar hos Himmelriket och leverera träningsrapporter mest varje vardag denna vecka. Varje träning så specialstuderas en spelare. Idag är det Agon Mehmeti som är under luppen.

Jag anlände till kombihallen strax efter klockan tio och såg laget värma upp som vanligt under John Phillips ledning. Det var enkla passningsövningar som mixades med lite styrkeövningar. Jag lade också märke till att Johan Dahlin, Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic och Daniel Larsson var tillbaka i träning samtidigt som Dusan Melicharek, Ricardinho, Pontus Jansson, Niklas Hansson och Robin "Tomelilla" Nilsson inte var friska nog att delta. Joseph Elanga är i Borås och hälsar på familjen (samtidigt som man kanske förhandlar kontrakt med honom?) och Rasmus Lindqvist är i Göteborg och provspelar för GAIS.

De spelare som varit borta i Arabien med landslaget körde alla för fullt, även stackars Johan Dahlin som kanske valde sämsta möjliga tidpunkt för att göra en dundertabbe. Ur MFF-ögon sett så ska man kanske vara glad att han gjorde sin tabbe för året när han spelade i landslaget och inte i MFF. Nu får han kämpa extra hårt under säsongens gång om han vill vara aktuell för landslaget igen.

Efter de inledande övningarna lämnar Phillips över spelarna till Rolle och Leif som nu sätter igång lite mer rejäla passningsövningar. Spelarna delar upp sig i trianglar och sätter först igång med lite enkla mottagningar och sidledspassningar innan man skiftar om till andra sorters övningar så som att vända upp med boll och driva den innan man passar. MFF tränar väldigt mycket på olika former av passningar och passningssituationer, något som väl gav resultat redan förra året. Man fortsätter nöta passningar varje träning och man lägger nog ner en stor del av sin totala träningstid på att träna passningar.

Till en början när övningarna är enkla gör spelarna också ganska få fel och missar inte så många passningar. Däremot när svårighetsnivån trissas upp ser man vilka spelare som är bra passningsspelare och vilka som inte är riktigt lika bra. Ett exempel är till exempel Rick Kruys som aldrig har problem med passningarna. Även när han måste ta emot en lös boll i smalbenshöjd lyckas han med ett tillslag få till hårda och precisionssäkra passningar längs marken.

Efter passningsövningarna delar man upp sig i tre lag för att spela lite tvåmålsmatcher. Miljan går nu av träningen och lagen ser då ut som följande:

Röda:
Rick Kruys, Jeffrey Aubynn, Filip Stenström, Jasmin Sudic, Jiloan Hamad och Wilton Figueiredo.Orange: Daniel Larsson, Alex Nilsson, Muamet Asanovski, Ivo Pekalski, Markus Halsti, Jimmy Durmaz.

Svarta:
Agon Mehmeti, Daniel Andersson, Guillermo Molins, Ulrich Vinzents, Robert Åhman Persson, Edward Ofere.

Till en början försökte jag hålla reda på målskyttar, vinnare och ställning i turneringen, men när man valde att köra dubbelmatcher gav jag upp och bara lät spelarintrycken ta över istället. Jag fokuserade främst på Agon Mehmeti och jag ska komma till honom, men jag vill först nämna några som gjorde bra insatser. Först och främst så imponerade Molins genom att vara väldigt produktiv, rörlig och engagerad. Markus Halsti visade med sitt fina passningsspel och säkra positionsspel varför han inte tänker vika sig hur lätt som helst för Daniel Andersson (som såg ganska rostig och osäker ut idag) och Jasmin Sudic.

Agon har inlett försäsongen bra om man kollar på hans träningar. Förhoppningsvis får han vara frisk hela försäsongen vilket han ju som bekant inte var förra året. Ljumskproblem kan vara efterhängsna och jobbiga, och att just få vara hel är viktigt när man är så ung som Agon är. Idag var Agon ännu en gång en av de bättre spelarna på träningen. Han gjorde några mål, sprang väldigt mycket och främst så så gav hans rörlighet resultat. Det är ganska enkelt att springa på allt som forward, men desto svårare att springa rätt och tajma rätt. Det gör Agon allt bättre och dagens träning var inget undantag. Han fick flera gånger beröm av Rolle för sitt spel och självklart också när han gjorde mål.

Ett mål står ut lite extra och det är när han tar emot en långboll med bröstet och placera bollen intill bortre stolpen. Det låter kanske inte särskilt speciellt, men Agon gör det med sådan självklarhet att man kan inte låta bli att imponeras. Det är liksom inget snack om saken, han bara tar ner och placerar. Problemet som jag ser med Agon är dock att så fort han hamnar lite längre från mål blir han väldigt anonym. Han försvinner ur spelet och verkar lite vilsen. Detta behöver inte vara något problem så länge han får vara anfallare och spela så nära motståndarens mål som möjligt, men samtidigt så är dilemmat att vi redan har två anfallare som gör mål på det mesta just nu och som erbjuder lite mer till spelet i övrigt. Så Agon blir då ganska rättvist utkonkurrerad. Däremot så är Agon en så pass vass målskytt och straffområdesspelare att man i framtiden kan bygga spelet kring att just sätta honom i spel nära motståndarens mål.

Det är fullt möjligt att vårt ordinare anfallspar spelar i holländska/ tyska/franska bottenklubbar redan till sommaren och då vet vi att vi har en spelare som bara väntar på att få dra på sig lite ansvar och vara en viktig kugge. Jag tror att Agon är redo att ta över nu, han är redo för att bli den största stjärnan och viktigast av allt så så har han kvaliteten nog för att blir det. Frågan är om och när?

---------------------------------------------------
Länk till bloggen:
KAVEH KOHSHAHI - EUROSPORT