Decenniets bästa - Bästa anfallaren "Att gå till Blåvitt var kanske inte det bästa"

Sista positionen i decenniets bästa går givetvis till bästa anfallaren - men sen går vi vidare med bästa spelare och favoritspelaren nummer ett.

För att utse Decenniets bästa har Himmelrikets redaktion haft en sluten omröstning där varje redaktionsmedlem valt och rangordnat sina fem bästa alternativ.
Därefter har vi tittat på röstningen och då kunnat plocka fram det alternativ som redaktionen röstat fram. I dag: Bästa anfallare.

Bästa anfallare: Niklas Skoog
Under 2000-talet har Malmö inte direkt haft några större problem med att få fram profiler i anfallet. Vi började med Zlatan Ibrahimovic och Niklas Kindvall, och därefter har vi haft bland annat spelare som Afonso Alves, Markus Rosenberg, Ola Toivonen och numera återfinns ju framförallt Eddie Ofere och Daniel Larsson där framme för att ge supportrarna det nätrassel som vi förtjänar (eller hur Åkeby?). Allra bäst anfall hade vi nog dock 2002-2003 då Niklas Skoog och Peter Ijeh öste in mål under två magiska säsonger. När Ijeh sedan lämnade stannade Skoog och tog bland annat guld åt MFF därefter. När Himmelriket berättar för honom att han utnämnts till decenniets bästa anfallare råder det inga tvivel om att det betyder mycket för honom.
- Det var en stor komplimang, säger Niklas till Himmelriket efter en stunds tystnad. Det är otroligt.

Under samtalets gång återkommer vi flera gånger till hur mycket Niklas betytt för MFF och för oss supportrar. Själv verkar han inte riktigt ha förstått det här, men han är väldigt stolt över vad han lyckades med i den himmelsblå tröjan - med skytteligavinst och SM-guld som de kanske tydligaste meriterna. Men vi hoppar tillbaka lite i tiden - till 2001 då Niklas värvades från Örebro för att ersätta en påg som flyttat söderut.
- Det var en stor övergång och det var mitt under säsongen. Det var lite konstigt, men Zlatan släpptes till Ajax då ju och då ville de ha in en ny spelare. Då kändes det väldigt roligt att komma till Malmö, men att ersätta Zlatan betydde väl inte så mycket. Han var ju duktig, men han var ju inte precis den spelaren han är i dag. Sett hur det blev var det ju väldigt, väldigt bra att man fick komma och efterträda Zlatan.

Niklas stannade i MFF hela vägen fram till början av 2009, men det går inte att komma i från att det var i början han var som allra hetast. Efter det första halvåret spelade Niklas upp sig som en av Allsvenskans i särklass bästa spelare framförallt kanske under 2002-2003, och han medger att det var under denna period han var som bäst.
- Ja, och även under guldåret tyckte jag att det gick bra. 05 började bra, men sen blev jag ju skadad i maj någonting. Men de åren (02-04) var de bästa - då spelade jag kontinuerligt och presterade väl ganska bra också både med mål, assist och var även till lagets fördel.

Hur nära var det att du flyttade från Malmö när du presterade på den här nivån? Fanns det inget intresse från utlandet?
- Jo, det fanns det väl. Jag trivdes väldigt bra, och det gick väldigt bra även socialt så jag förlängde första gången inför 03 tror jag. Sen fanns det ju anbud, helt klart, men Malmö ville behålla mig inför 04 och det var inget jag satte mig emot. Jag kände att jag hade mer att ge i Malmö.

- Jag är väldigt nöjd med hur det blev och jag stannade ju ganska länge, och vi kommer stanna här nere i framtiden också.

Tittar man på de här åren är det svårt att komma i från Niklas fullständigt fenomenala samspel med Peter Ijeh. En duo vars framfart i offensiven nästan saknar motstycke i såväl Allsvenskans som MFF:s historia. I den himmelsblå tröjan har inget anfallspar imponerat lika mycket sedan Martin Dahlin och Håkan Lindman - möjligen får man gå tillbaka ända till Bosse Larsson och Lasse Granströms insatser för att hitta ett lika framgångsrikt offensivt partnerskap,
- Det gick väldigt bra de två åren. Vi jobbade mycket ihop och vi lade ner mycket träning och fick hjälp av både Tom (Prahl) och Anders Palmér. De gav oss tid att arbeta ihop och sen hittade vi lösningar tillsammans på planen. Sen var vi ju två olika sorters spelare: Peter var ju enormt duktig på att hitta djupledslöpningar och en otroligt duktig målskytt. Det var ganska enkelt att spela med honom.

- Sen hade vi ju ett väldigt bra lag bakom oss. Vi fick väldigt mycket tryck i matcherna och skapade en hel del chanser.

I slutet av 2003 kom sen beskedet att Peter Ijeh skulle flytta till IFK Göteborg, och den ändlösa kärlek som hade visats mot nigerianen förbyttes mot ett hat som egentligen bara Mattias Thylander sett maken till innan. Från spelarnas sida blev det dock inte alls lika upprörda miner och i samband med den klassiska matchen på Ullevi 2004 kramade flera spelare om Ijeh.
- Det är lite fotbollens värld, men för er supportrar är det ju väldigt lätt att skapa en klubbkänsla. Det är svårt (för spelarna) när det är så många olika spelare hela tiden. Vi skapar en lagkänsla, men det är ju lite annorlunda. Det är ju inte så ofta en spelare stannar så länge som jag gör i dagens fotboll

- Så vi hade inte den känslan för Peter som ni hade. Sen var det givetvis tråkigt att han gick, men det var ju hans chans att tjäna pengar.

- Men att gå till Blåvitt var kanske inte det bästa, skrattar Niklas.

Efter Ijeh kom i stället Afonso Alves in och med honom tillsammans med Niklas på topp kom äntligen guldet hem till Malmö igen. Samspelet anfallarna emellan var dock inte alls lika lysande som de två tidigare åren.
- Det var svårare. Afonso hade ett större bredd i sitt fotbollskunnande än Peter, och individuellt var han otroligt skicklig. Däremot hade vi inte lika bra samarbete, och jag fick mer anpassa mig till Afonso än att vi anpassade oss till varandra. Jag och Peter arbetade mer ihop - det var den stora skillnaden. Det gjorde väl också att jag inte gjorde lika många mål det året, eftersom jag fick lägga om lite min strategi.

Just att det inte blev lika många mål gjorde att Niklas under perioder fick bära hundhuvudet för de gångerna det inte slutade med segrarna under 2004, och han fick både det ena och det andra öknamnet, trots att laget totalt sett spelade bra och till slut ändå tog hem guldet och trots att Niklas faktiskt gjorde en absolut godkänd säsong med åtta mål.
- Ja, det gjorde jag väl. Men jag hade en period där jag inte gjorde mål på rätt så många matcher under sommaren. Man får väl kalla det en måltorka, men jag spelade ändå alla matcher under 04 med cuper, träningsmatcher och annat så jag var ju ändå med. Sen lossnade det lite på hösten igen.

Var det tungt när fansen var kritiska?
- Ja, de var det ju, men så är det. Det vet man om och det får man leva med. Det är aldrig roligt, men det tillhör väl. Jag hade fortfarande ett stort förtroende från föreningen så jag grävde inte ner mig.

Efter 04 förändrades sedan Niklas roll i MFF - framförallt på grund av en lång rad skador som höll honom utanför laget.
- Ja, jag bröt ju först nyckelbenet. Sen direkt efter rök korsbandet och säsongen var borta. sen hade jag problem med knäet efter det och gjorde två meniskoperationer under 06.

- Det var aldrig roligt och man ville ju tillbaka så fort som möjligt. Jag hade ett stort stöd från föreningen måste jag säga, och de hade stort tålamod. Det hjälpte mig oerhört mycket eftersom jag inte behövde känna någon press när jag var skadad, och det har också bidragit till de stora känslorna man har för MFF i dag.

Är MFF den förening som du följer mest i dag?
- Ja, det är det absolut.

Framtiden för Niklas står skriven i stjärnorna, men vår gamle anfallare ser gärna sig själv som tränare, och han berättar att han har fått steg 1 och steg 2 - Nu väntar han bara på en öppning.
- Intresset finns helt klart. Det skall vara något jag känner mig trygg i. Man vill inte hoppa på något bara för att man ska, förklarar han och säger att han absolut kan tänka sig en roll inom MFF i framtiden och då kanske framförallt med lite äldre juniorer inledningsvis.

- Det skulle vara kul.

************

Övriga värda att nämnas:
Afonso Alves
Kom 2004 och tog guld direkt. Kanske den spelaren i MFF under 2000-talet som hade högsta topparna. Under sin sejour i MFF kunde han, och gjorde också, avgöra matcher på helt egen hand. Problem med att hitta en roll till honom inledningsvis är nu glömda för den ende MFF-aren som sedermera spelat i brasilianska landslaget.

Zlatan Ibrahimovic
Hans tid i Allsvenskan under 2000-talet blev inte lång, men vilka matcher han bjöd på där och även i Superettan. Han var inte med om storhetstiden, men utan tvivel var han med om att lägga grunden. Vår Rosengårdspåg visade var skåpet skulle stå från första början och sänkte AIK med två mål i premiären 2001. Zlatans tid i MFF summeras bäst med hans egna ord "Showtime".

Peter Ijeh
Stod rimligen för det största sveket under decenniet (med viss konkurrens från Lolo Chanko), men var också en fantastisk fotbollsspelare. Samarbetet med Niklas Skoog är legendariskt och han är utan tvivel en av de allra bästa anfallarna vi någonsin haft. Synd att 30 silvermynt förstörde historien.

Ola Toivonen
Inledde med en tung säsong som dock räddades av segermålet på Olympia. Därefter blommade han ut och vips var han försvunnen. Hade en kort tid i MFF men under alla omständigheter gjorde han ett stort avtryck och under 2008 var han stundtals en av seriens absolut bästa spelare.

Jonatan Johansson
Lyckades visserligen inte riktigt hålla uppe målsnittet från första hösten, men totalt sett var JJ en succé i den himmelsblå tröjan. Slet hårt under samtliga 90 minuter och var en spelare med internationell rutin som betydde mycket. Fick tyvärr inte vara med om några direkta framgångar, men kunde i motsats till en viss landsman både spela i klubb- och landslaget - Bara det!