Camp Cojones: La fiesta no ha terminado
Kan man ha roligt fast man är gammal? Klart man kan. Och massör Greger är nöjd med livet.
Jag har en god vän som sitter i rullstol. Han önskar naturligtvis att han inte gjorde det, men faktum är att han gör det, och hanterar det som man kan förvänta sig. Han beklagar sig inte, utan ser lika ljust på tillvaron som jag (fast det kanske inte säger så mycket).
Här på vårt hotell, Sol Andalusí, säljer de sig som ett spa- och rehabcenter. De tillgodoser alla behov, heter det. Det är fint. Vem som helst är välkommen. Unga och gamla, friska och sjuka, fotbollsspelare och supportrar. Men någon måste ha tänkt fel.
Just i detta nu sitter ett antal pensionärer och dricker sig påverkade av vin, öl och cava. De sitter runt omkring oss vid vårt mediacenter (jaja, låt oss hållas) och lever loppan. Medelåldern ligger på 105 och kanske är det detta faktum som gör att de festar som om det inte fanns någon morgondag. För vissa av dem är det nog en bister sanning, det här med morgondagens existens. Jag räknar in dem nu och sen får vi se hur många som dyker upp till frukosten. I natt kan hotellets medicin-ansvariga få jobba hårt.
En kvinna bör särskilt nämnas. Hon halvligger i en fåtölj med ett glas rött i handen och bredvid henne sitter vad jag misstänker är hennes man och skrattar så att löständerna spelar en melodi jag inte känner igen. Hon har på sig ett par glasögon. Det i sig är väl inte så märkvärdigt, om det inte hade varit för att de blinkar i otakt. 4 små lampor ger ifrån sig blå punktljus och alla runt bordet har väldigt roligt åt detta.
Särskilt hennes man. Och en annan kvinna i rullstol bredvid.
Jag avundas dem lite. Ålderdomen är kommen, ändå; inga större problem tycks de se vid horisonten och morgondagen är ännu långt borta. Jag tror inte att någon av dem äger bilen som ni ser här ovan. Jag tror att det är en hotellbil, men vi har aldrig sett den användas. För vem vill sätta sig i den när man leker livet.
***********
Dagens…
... klädsel: Till frukosten kom massör Greger ner iförd en Manchester United-tröja, sådär lite lagom nöjd med gårdagens seger. Vet att många andra i truppen hade rätt svårt för den, vilket bara gjorde honom än mer nöjd.
… oväntade: När Agon ropades till bänken för att bytas ut kom högerbacken Filip Stenström in i hans ställe. Efter en halv minut gick han upp i en nickduell med en dubbelt så lång mittback och var sånär att vinna den och nicka bollen i mål. Från övriga i MFF-truppen hördes skratt och glada tillrop.
… stöd: Himmelrikets utsända stod vi ena långsidan och där huserade en energisk linjeman. Vid några tillfällen blåste han av för offside, varvid de ukrainska spelarna blev som tokiga. Vi gav honom våra glada tillrop och detta höjde helt klart hans självkänsla. Till slut vände han sig om och visade oss med armarna hur mycket det var offside. Vi vet inte om han hade rätt men vi ropade ”bravo” och ”claro” och han fortsatte sen att vinka åt rätt håll. Ibland kan lite stöd vara exakt vad en människa behöver.