Camp Cojones: Ofere på väg tillbaka
Vi fick en pratstund med skadade Edward Ofere.
Malmö FF är som bekant på träningsläger. Det nöts speluppbyggnader. Det övas kontringar. Fasta situationer finputsas. Det spelas tuffa träningsmatcher. Detta sker dessvärre utan Edward Oferes medverkan.
- Nej, jag håller till i gymmet under tiden och jobbar med att bli återställd efter min ljumskskada. Det går framåt, och Rickard Dahan gör ett väldigt bra jobb. Det är väl egentligen ganska tråkigt ägna sig åt styrketräning. Det är viktigt att verkligen koncentrera sig så att alla övningar görs rätt och musklerna får exakt den träning de kräver.
Det måste vara frustrerande att flyga ner tillsammans med de övriga i laget, umgås dygnet runt och ändå stå utanför det som är mest väsentligt, själva fotbollsspelandet.
- Ja, men så är det att vara skadad. Det är bara att acceptera och lägga ner det arbete som krävs för att komma tillbaka. När jag så småningom är spelduglig, så kommer det fler matcher.
Det märks att Ofere är vid gott mod trots att han saknar att kunna träna som vanligt. Han verkar övertygad om att han snart kan snöra på sig fotbollsskorna.
- Förhoppningsvis kan jag börja träna med boll om två veckor. Men det beror på hur rehab-träningen fortlöper. Jag måste lyssna på kroppen, och inte stressa. Men om det fortsätter som hittills, så är jag snart där.
Onsdagens match följde Eddie från bänken. Liksom oss supportrar på plats, är han nöjd med vad han såg.
- Vi spelade bra. Första 10-15 minuterna var väldigt intensiva, eftersom ingen riktigt visste hur det andra laget förväntades spela. Därför blev det mycket kämpande på plan. Efterhand tycker jag att vi fick kontroll och skapade flera chanser. En bra match av oss.
Det glädjer mig när Edward gång på gång säger vi när han pratar om det lag som matchades igår. Antagligen så pass glad att jag glömmer ställa frågan om hans kontrakt och en eventuell förlängning. Istället kommer vi in på hans starka säsongsavslutning där målen och assisten avlöste varandra.
- Det är svårt att förklarade varför det plötsligt lossnade. Kanske var jag i bättre form under hösten, kanske var jag mer stabil och effektiv. Men det känns mer som att jag inte riktigt hittade min roll förrän en bit in på säsongen. Det är svårt att förklara varför man plötsligt sätter sina chanser, men det är såklart väldigt skönt när det börjar fungera.
Livet som fotbollsspelare kan verka väldigt enkelt när man, som jag, får iaktta deras vardag under en vecka. Det mesta kretsar ring att äta, träna och vila. Äta, träna och vila. Äta, träna och vila. Vad gör man utöver just äta, träna och vila?
- Det blir helt klart en del tid där man bara slappar framför TV:n på rummet. Här har det kanske varit lite trist med en massa kanaler där det bara talas spanska. Men jag och Joseph ligger och snackar en del och lyssnar på afrikansk musik. Det är okej.
Jag tackar för den korta pratstunden och Edward skyndar iväg för att äta middag. Sedan ska han antagligen vila. Imorgon ska han träna. Därefter ska han vila. Eller äta.
