Camp Cojones: Querido Malcolm
Wilton och Ricardinho gömmer sig för Magnus Johansson, men han hittade i stället Edie från Brighton. Och så är det tävlingsdags.
Igår skrev jag om pensionärsfesten här på hotellet. Jag hade inte tänkt kommentera det vidare, mer än att ingen av dem har dykt upp i kväll. Förutom en kvinna med hund. Mer om detta senare, det finns en anledning till att hon medverkar i dagens avslutande text.
Har ni följt firma marschmusikkännare Böréns & solbadare Österlinds blogg har ni sett att jag har försökt få till ett samtal med Ricardinho och Wilton. Det har visat sig vara det svåraste jag någonsin fått i uppdrag att utföra för Himmelriket.
Redan första kvällen pratade jag med den förstnämnda som pratade med den sistnämnda och vi bestämde måndag eftermiddag. Då drog träningen över tiden och snart blev klockan 19.00 och då var intervjutiden ute enligt mediapolicyn här nere.
Nåväl, veckan är lång. Tisdag var de förbjudet villebråd, onsdag efter matchen var inte aktuellt men idag är det torsdag och dags igen. Intervjueftermiddag! Syntes de till? Nej, direkt efter träningen åkte de till Malaga eftersom eftermiddagen var fri för de flesta av spelarna.
Tiden gick och gick väldigt fort och jag satt hela eftermiddagen vid hissen och väntade. Förgäves. Strax innan 19.00 ropade Marschmusikern på bottenvåningen att nu är de i hissen på andra våningen. Jag sprang fram och vinkade, och artiga som de är vinkade de tillbaka. Samtidigt som de fortsatte uppåt till tredje våningen. Uppenbarligen hade de lagt intervjustunden i glömskans arkiv. En timme senare var de nere hos oss men då var det ju så dags.
Fast skam den som ger sig. Jag ska jaga vidare och försöka få till stånd ett samtal med dem. Det får ta den tid det tar.
Så jag hamnade hos Edie och Goldie. Kvinnan och hunden på bilden. Någon ska man ju prata med. Hon var jättetrevlig. Hörde lite dåligt och trodde jag heter Malcolm så det var Malcolm hit och Malcolm dit. Hon berättade om gårdagskvällen som var ”pleasant”, men när jag undrade över hennes kamrater på tillställningen tittade hon frågande på mig. ”Who?”
Så jag frågade om hunden i stället. ”His name is Goldie, because he is good as gold”. Det fick mig att tänka på Joseph Heller, men det slog inte an några strängar hos den förtjusande damen från Brighton. I stället skålade hon med mig och sa vilken förtjusande ung man jag var, ”you are indeed a sweetie, dear Malcolm”. Jag fann det bäst att lämna henne i fred med hennes glas vita och en tallrik pommes frites modell gigantisk
Jag förväntar mig inga liknande epitet från Ricardinho och Wilton, men jag har mina intervjufrågor i bakfickan, precis som jag har haft sen i söndags kväll. Jag hoppas de kommer till användning. Vi får se.
*****************
Dagens…
… tävling: Depeche Mode eller Dire Straits är kanske Himmelrikets mest klassiska fråga, och lika aktuell som alltid. Jag ställde övriga Himmelrikare mot väggen och till min oerhörda besvikelse och fasa blev det jämnt lopp, 4-4. Som redaktör funderar jag över straffexercis. I stället utlyser jag en tävling. Den läsare som hittar de fyra quislingarna (DS:arna) vinner ett av en spelare signerat vykort som levereras vid hemkomst via svensk postgång. Svaren skrivs nedan i kommentarsfältet. Vilka vi är här? Peter, John, Helen, Ulf, Alexandra, Martin, Henrik och så jag Magnus. Ni har fram till fredag klockan 13 på er.
… ordförande: Håkan Jeppsson. Ny ordförande för Malmö FF. Jag tror det blir väldigt bra.
… förhoppning: Nu när den nya styrelsen är utsedd hoppas många av oss att vi åter kan lägga kraften på fotbollen. Det har varit en nödvändig process, och det har varit en både livlig och givanden debatt. Men nu börjar snart Allsvenskan. Det ska bli väldigt skönt att helt och hållet lägga koncentrationen på laget.