Lagbanner
Malmö FF 100 år: Nummer 1 är nummer 15

Malmö FF 100 år: Nummer 1 är nummer 15

Himmelriket har, naturligtvis på själva födelsedagen, kommit till Malmö FF:s största händelse genom historien. Vi började nedräkningen andra dagen i januari med matchen Malmö FF - Inter 1989 på plats 27. Idag minns vi en annan seger.

14 allsvenska guld har Malmö FF vunnit. Det första kom 1944, det senaste för hela 16 år sen, 1988. En eon när det gäller den himmelsblå klubben. Idag kan det femtonde guldet bli klart. Malmö FF har det i egna händer, om man vill se positivt på saken; man måste ta minst en poäng mer i dagens match mot Elfsborg än vad HBK samtidigt gör i Halmstad mot IFK Göteborg. Eller göra sex mål fler än hallänningarna för att gå om på målskillnad.

Det är bara det att det ser rätt mörkt ut.

Fem dagar tidigare har MFF vunnit borta mot IFK Göteborg och på så vis spelat bort de blåvitrandiga från guldet. Samtidigt har Halmstad BK besegrat Helsingborg på Olympia. Inför den sista omgången står både HBK och MFF på 49 poäng, bägge har att möta lag som inte har något att spela för och det är lördagen den 30 oktober, 2004.

När första halvleken är spelad och det alltjämt står 0-0 på Malmö Stadion går jag för att ta en lugnande cigarett och en kopp kaffe. Vi har just fått reda på att HBK har tagit ledningen i Halmstad med 1-0. Det kommer fram en för mig okänd man och ber om eld. Vi ställer oss och tittar ut, bort mot Pildammarna. Klockan är inte mycket mer än kvart över 2 på eftermiddagen, men det verkar som om mörkret kommer tidigt idag. Mannen säger något om att man inte kan förvänta sig att IFK Göteborg ska gå för fullt och hjälpa oss. Jag muttrar i medhåll och går upp till min plats på Norra igen.

I MFF:s omklädningsrum är spelare och ledare på det klara med att den första halvleken inte var särskilt bra. De vet också att MFF är ett bättre lag än Elfsborg. Den insikten gör att stämningen trots det allt mindre ljusa läget (man har fått reda på att HBK leder med 1-0) är rätt lugn. Det finns ingen stress, laget har 45 minuter på sig att göra mål. Dessutom har det inför matchen mest fokuserats på att HBK måste tappa poäng, inte så mycket på att Malmö FF måste vinna sin egen match.

Nu när HBK leder på sin hemmaplan finns där inte så mycket att förlora, det är bara att gå ut och köra. Precis som vanligt alltså, tänker Niklas Skoog där han sitter och pustar ut bland sina lagkamrater. Sen får det gå som det går.

Malmö FF har den här dagen ställt upp med följande lag: Mattias Asper – Jon Inge Höiland, Olof Persson, Peter Abelsson, Joseph Elanga – Lolo Chanko, Daniel Andersson, Thomas Olsson, Andreas Yngvesson – Niklas Skoog, Afonso Alves. Tom Prahl väljer att låta samma elva springa ut till den andra halvleken.

Matchklockan på Malmö Stadion har med någon enstaka minut passerat 50 när det hörs ett sorl. Sen, några jublar, men inte så många. Vi andra undrar och hoppas. Har Göteborg gjort mål? Det är svårt att koncentrera sig på matchen som pågår nere på planen när det uppenbarligen hänt något som väckt uppmärksamhet på läktaren. Det når mig likt en viskning som kryper fram mot mitt öra; IFK har fått straff mot HBK. Ska lyckan äntligen vända?

Kvitteringen i Halmstad är ett faktum när IFK:s Magnus Johansson gör sin plikt – och 27 000 människor ställer sig mangrant upp cirka 14 mil söderut och jublar. För en man eller kvinna ute för att rasta sin hund en bit bort från Malmö Stadion måste det framstå som att det är MFF som just gjort mål.

Det är som om vi i publiken med detta mål i Halmstad och vårt efterföljande jubel skapar en kraft som inte går att stoppa, en orkan av längtan efter mål, för nere på Malmö Stadions gräsmatta faller en man i straffområdet. Domaren blåser i sin pipa.

Niklas Skoog har gjort åtta mål i årets allsvenska. Med det är han tredje bästa himmelsblå spelare, efter den till HBK utlånade Markus Rosenberg och sin egen kedjekamrat Afonso Alves. Av de åtta målen är två straffar. Att det är han som har blivit fälld av två elfsborgare spelar ingen roll, han är lagets straffexekutor och går därför och lägger bollen tillrätta på straffpunkten.

Emellertid märker han av en lätt nervositet som han inte känner igen från liknande situationer. Inte så konstigt, oerhört mycket står på spel. Han vet att detta kanske är chansen som aldrig återkommer i matchen. Han stänger av alla intryck utifrån och han är trots den förhöjda pulsen helt övertygad om att det kommer att bli mål. Han tar sats och springer fram mot bollen.

Vid mittlinjen står Jon Inge Høiland och småpratar med Elfsborgs Hasse Berggren. Inte om något särskilt, mest för att låta munnen gå. Plötsligt blir han övertygad om att hans gode vän Niklas kommer att missa straffen. Han vet inte varifrån insikten kommer, och det är ointressant att försöka ta reda på i det läget. I stället gör han en rusch mot motståndarnas straffområde där han ser Niklas Skoog träffa bollen. Det är egentligen ingen jättedålig straff, men Elfsborgs Johan Wiland slänger sig åt rätt håll och lyckas rädda.

Niklas Skoog hinner aldrig bli besviken över att straffen inte går i mål, för bakom honom dyker lagets norska högerback upp och skjuter Elfsborgsmålvaktens retur säkert i mål. Där de någon sekund senare ligger i en allt växande hög av MFF-spelare vid sidan av målet känner de bara obeskrivlig glädje. Malmö har tagit den ledning som krävs.

En stund senare, när matchen har återupptagits, får även spelarna reda på det som de anat och hoppats på - att matchen i Halmstad står 1-1. Malmö FF är för stunden mästare, men det är ändå runt 35 minuter kvar att spela. På läktarna har det fram tills nu varit en fantastisk stämning med sånger som avlöst varandra. Nu lägger alla in ännu en växel och höjer nivån till det yttersta. Det här är helt galet, tänker Jon Inge Høiland, innan han åter måste koncentrera sig på matchen.

Den gråmulna dagen övergår så småningom i regn. Det är inte många plusgrader i luften. Ingen på Malmö Stadion, möjligtvis med undantag för de enstaka guliganerna, bryr sig. Tiden vägrar springa framåt, i stället bromsar den in som för att försöka visa vem som bestämmer den här dagen. Spelet på planen fortsätter naturligtvis men både spelare, ledare och supportrar är nästan mer intresserade av vad som händer i Halmstad. Eller rättare, alla är mer intresserade av att ingenting händer i Halmstad.

Till slut kan inte ens tiden stå emot trycket från betonggrytan utan måste inse att även den här matchen måste ha ett slut. Från högtalarna hörs en röst: ”Det är absolut förbjudet att gå in på gräsmattan”.

När domare Jonas Eriksson äntligen blåser av bryr sig många inte om den uppmaningen. Från läktarna rusar hundra, två hundra, fem hundra, ett tusen människor, kanske ännu fler, in på Malmö Stadions inte längre så gröna gräsmatta för att fira guldet, det femtonde guldet.

Niklas Skoog vet att matchen i Halmstad inte är slut än, men när han ser alla lyckliga och saliga människor komma emot sig upplever han ändå en gränslös lycka. Han kramar om sina lagkamrater och han blir själv omkramad av supportrar. Strax får alla veta att IFK Göteborg hållit 1-1 och att även den matchen är slut. Malmö FF är mästare!

På läktaren, rätt långt upp på Norra, bildar tårar spår i mitt ansikte. Vi är rätt många som gråter och jublar samtidigt. I bröstet bubblar det. Vi omfamnar både kända och okända människor i ett gemensamt rus; och jag tänker att bättre än så här blir det inte. Större än så här kan det inte bli.

Den gråa och fuktiga dagen denna den 30 oktober 2004, blev till slut allt annat än grå. Den är tvärtom lika himmelsblå som den vackraste sommardag. Det kommer att bli en dag att minnas för evigt, säger en vän bredvid mig. Jag nickar, svårt att prata. 

Nere på planen ser man inte längre någon gräsmatta. I stället är det ett hav av flaggor, halsdukar och mössor, himmelsblå. Det är ett hav av spelare och supportrar. Det är ett hav av lycka, av eufori.

**********************

”Jag har träffat så många män och kvinnor som upplevt tidigare guld, men som hävdar att detta var deras roligaste. Detta var alltså inget vanligt guld, vill jag påstå, utan en milstolpe i MFF:s historia.” (Peter Åhlander)

**********************

Tack till Niklas, Jon Inge, Ulf, John och Henrik som har delat med sig av sina minnen. Tack till alla som har skickat in bidrag och röstat fram denna lista. Och slutligen, tack Malmö FF för att du finns. Hundra gratulationer från oss på Himmelriket på denna din födelsedag.

Magnus Johansson2010-02-24 19:10:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten