Vi tycker om MFF: Sämsta köpet sedan Litmanen?
Panelen är tillbaka och har ett jubileumsfirande, ett årsmöte och ett gäng träningsmatcher att behandla. Denna vecka: Kaveh Kohshahi, Simon Pålsson samt Nils Byrfors.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF. Bloggar på www.simonpalsson.wordpress.com
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Producerade även dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sändes på SVT.
Det beskrevs av många som det viktigaste årsmötet i klubbens historia. Förra torsdagen avverkades det. Vad anser du om årsmötet 2010 och dess utgång?
Kaveh: Den största framgången utöver den gedigna föreningsdemokratiska processen var hur många yngre medlemmar som dök upp. Det spelar ingen roll om de hade mobiliserats dit eller om de "misslyckades" med vad de kom dit för. Månader av uppmaningar från diverse grupper gav resultat och har gjort nya generationer intresserade av föreningsdemokrati och föreningsarbete. Detta kan visa sig bli enormt viktigt i framtiden när vi alldeles säkerligen kommer att möta bolagiseringshotet. Det kändes stort att få vara med om årsmötet som säkerligen kommer att gå till historien som ett av de mest välbesökta och viktiga årsmöten föreningen haft.
Simon: Det är svårt att vara annat än nöjd med både utgången och strukturen på själva mötet. När nu Malmö FF andas en annorlunda sorts föreningsdemokrati, den mer engagerade, känns det förträffligt att också grytan rördes om en aning. Med en ny fräsch styrelse och en ännu mer engagerade (i alla fall engagerat strukturerad) supporterskara stormar vi nu in i 2010 för att ta guld. Årsmötet kändes faktiskt som ett perfekt första steg mot en guldkantad säsong. Eller är man bara löjligt optimistisk?
Nils: Jag var tyvärr inte där, men har naturligtvis tagit del av rapporterna. Jag är glad över att det blev mindre turbulent än vad man kanske befarade från början. Det känns som att man i slutändan samarbetat konstruktivt och effektivt inom MFF-familjen. Det ska bli spännande att se hur förändringarna inom styrelsen påverkar klubben. Jag känner dock att jag vet för lite om nytillskotten för att uttala mig om dem.
Försäsongen har hittillls bjudit på ett par träningsmatcher med spridda resultat mot skandinaviska lag. Seger mot Köge, klara förluster mot både Elfsborg och Nordsjälland och en oavgjord match mot GAIS. Lägg därtill två matcher på spansk mark, där motståndet var betydligt mer internationellt namnkunnigt. Dessa två matcher genomförde MFF med hedern i behåll även om det inte gjordes några mål. Hur summerar du februari månads resultat?
Kaveh: Jag har varit och är fortfarande ganska optimistisk gällande den kommande säsongen. Men orosmolnen hopar definitivt ihop sig. Det orosmoment jag haft sedan Gabriel försvann och som inte heller försvann när Daniel Andersson utnämndes som hans ersättare har ännu inte försvunnit. Det ser väldigt instabilt ut i backlinjen. Rapporter från Malaga pekar på att det sett bra ut försvarsmässigt, men video ljuger inte och vi släppte in billiga mål även i Spanien. Lägg därtill den förvirrade insatsen mot Elfsborg. Men det orosmolnet har funnits sedan länge. Andra nya orosmoln som uppenbarat sig på himlen är mittfältet, skadorna och planerna.
Mittfältets kanter ser bra ut. Där kan man inte önska sig så mycket mer nu när till och med Jeffrey Aubynn verkar vara i form. Innermittfältet däremot verkar dock bli precis så osäkert som man trodde att det kunde bli utan Daniel. Rick Kruys gör det mesta rätt men gör det för sällan. Robert Åhman Persson är lika pålitlig som SJ. Miljan Mutavdzic är så långt ifrån matchform man kan komma och Ivo Pekalski är ungefär precis som Rick Kruys. Med Daniel kvar på mittfältet hade chansen att få till ett fungerande innermittfält ökat drastiskt samtidigt som den enda osäkra lagdelen i MFF hade varit innerbacksparet. Nu är plötsligt både innermittfält och innerförsvaret rena rama farsen stundtals. De bitar av laget har till och med varit högst mediokra när MFF spelat bra. Till och med när vi inte förlorat på hemmaplan har innermittfält och försvar varit tveksamt.
Skadorna oroar också. Jag vet inte om det är planerna, otur eller träningen som ligger bakom skadorna, men de börjar bli många. Mest av allt oroar Johan Dahlins jävla rygg. Ska vi dras med den det här året igen? Fortsätter det som förra året kan vi ha gjort det sämsta köpet sedan Jari Litmanen. En fantastisk spelare som vi dock bara får använda då och då. Så fixa hans jävla rygg. Som om det inte vore nog så är även Melicharek skadad. Sedan har vi Garaca som är talangfull och något för framtiden, men det finns en anledning till varför han är tredjemålvakt.
Och planerna. Just året då allsvenskan ska starta tidigare och samma år som man ska försöka fixa klimatproblemet så bestämmer sig någon rolig Gud uppe någonstans för att jävlas med Tellus och ställa till med den värsta jävla vintern sedan Ice Age och Day After Tomorrow spelades in. Nu har dock alla lag i allsvenskan som inte är etta efter vårsäsongen något att skylla sina misslyckanden på.
Så jag summerar februari som skit och uselt, ungefär som Kent Hanssons blogg. Man får tacka födelsedagen och Camp Cojones, Utan dessa vore den här månaden faktiskt helt och hållet bortkastad på skador, inställda matcher, snö och regn.
Simon: Resultatmässigt är det väldigt svårt att vara nöjd. Att säga att jag är orolig är att överdriva en aning, men givetvis hade jag hoppats på något bättre resultat. Hade det inte varit för matcherna i Spanien, som både spelare, ledare och Himmelrikets folk på plats har öst beröm över, kunde jag antagligen titulera mig själv som en "orolig supporter". Nu väljer jag dock att blicka fram med optimism på 2010. De här sista veckorna innan seriestarten skall laget trimmas ihop ytterligare och när det väl vankas start av Allsvenskan är vi laddade till tusen. Jag låter i alla fall inte lågan dö för ett par bottennapp på försäsongen...
Nils: Jag håller med spelare som säger att det är den 15 mars som allt ska stämma, att det inte är någon anledning att oroa sig nu, att nu ska vi inte vara i toppform. Men samtidigt tror jag att det är viktigt för ett så pass ungt lag att ha lite medvind, lite enkla mål och lätta vinster. Det känns som att vi är tillbaka där vi återigen måste kämpa så mycket för ett mål, för en pinne eller för en vinst. MFF har inte övertygat här under försäsongen. Det behöver inte säga något om allsvenskans utgång, men det hade som sagt känts betydligt bättre med ett par enkla målrika vinster i ryggen inför premiären.
I onsdags fyllde vår himmelsblå fotbollförening 100 år. Hur firade du?
Kaveh: Genom att försöka bli frisk. Jag har haft vinterkräksjuka så jag följde en del av matchen mot Elfsborg via Sydsvenskans stream. I övrigt så var man mest så extremt jävla stolt över att kunna berätta för sina barnbarn, barnbarnsbarn och, beroende på den medicinska utvecklingen, barnsbarnbarnsbarn om att man fick vara med när Malmö FF fyllde hundra år.
Simon: På ett väldigt enkelt, men i mitt tycke hedersamt sätt. Det blev att titta på matchen (via nätet p.g.a kollektivtrafiken), att unna mig lite onyttigt (fick passa på) samt att sjunga sånger som hör hemma på Stadion lite varstans. Sjöng för övrigt just dessa sånger väldigt ljudligt för att heja fram svenskarna i OS - och visst, det blev guldjubel tack vare mig. Det svenska stafettlaget lekte som bekant med motståndet och tog en stabil seger i onsdagens 4x10km-stafett. Varsågod för mitt stöd.
Nils: Jag dokumenterade MFF:s Nätverkskickoff. En mycket trevlig sådan. God mat. Bra scenframträdande. En jättefin presentation av hela truppen som Rolle höll i. Ett varmt och underhållande tacktal till Madsen och Borg som Ulf Adamsson höll i. Under desserten satt jag och Hasse Borg med Svt-play på en Iphone framför oss på bordet och en annan mobil med radiosporten på högsta volym och vrålade fram Markus Hellner till guldet i stafetten. Det var en lyckad födelsedag.