Gefle - Brommapojkarna1 - 3
Matchrapport: MFF – Halmstad 1-1
Ett Halmstad med ibland 11 man på egen planhalva och en gräsmatta som hindrade snabbt spel gjorde att Malmö endast fick oavgjort.
Jaha, då var vi tillbaka i samma tristess som i fjol. Lag som kommer till Malmö för att få med en poäng, spelar defensivt och försöker kontra. Och ett Malmö som inte förmår att luckra upp försvarsmuren.
Halmstad var inget lätt lag att möta. De backade hem, höll laget tätt och kontrade. Vilket lyckades bra. Malmö fick aldrig upp tempot i spelet, mycket beroende på gräsmattans beskaffenhet. Visst, den är bra med tanke på årstiden men den är ändå så pass tovig att spelarna måste titta en gång extra på bollen. Och då är det svårt att få upp farten. Lägg till det att rörelsen i laget inte var så bra som den kunde vara.
Det kändes redan under de första minuterna att det inte skulle bli en klang- och jubelföreställning den här kvällen. Bollarna gick fel och det såg trögt ut. Värst var det för Molins, som inte hade många rätt under matchen. Synd för honom med tanke på de spioner som påstods vara på plats. Hade jag varit Rolle hade jag bytt honom redan i halvtid. En annan som fått gå av tidigare om jag varit tränare är Agon. Han syntes tyvärr inte alls i den här matchen, så klart en eloge till Halmstads försvar. Jimmy Durmaz hade inte heller han någon av sina större dagar men till hans försvar ska sägas att den kant han sprang på i första halvlek var i ganska dåligt skick.
Första halvlek bjöd på en enda bra Malmö-chans och det var när Daniel Larsson sköt ett skott som träffade en Halmstadback och ändrade riktning. Där gjorde Hbk:s målvakt en rejält svettig räddning när han fläkte sig åt vänster och styrde ut bollen till hörna. På en av våra hörnor såg det ut som om bollen var på väg in i mål när Halsti vid motståndarens ena stolpe gör ett akrobatiskt nummer, nästan en bicykleta, och lyckas slå undan bollen på mållinjen. Så såg det i alla fall ut från den vinkel där jag satt.
Bästa chansen hade Halmstad när en av deras forwards fick en lång boll som han tog med sig på bröstet, som det såg ut, och gjorde mål. Dock blåste domaren av och dömde bort målet. Antingen för hands eller offside. Det gick inte att se därifrån jag satt. Men repriserna visade att det i alla fall inte var hands.
I andra halvlek hann det gå tre minuter innan Halmstad tar ledningen efter en hörna där vårt försvar får undan bollen, till höger i vårt straffområde. Molins och Daniel Larsson går dit, Molins en aning halvhjärtat och Michael Görlitz skjuter ett markskott som går i mål.
Därefter backar Halmstad hem ännu mer och vi försöker få saker och ting uträttade. Under halvleken vaskas det ändå fram ett par chanser, bland annat har Wilton två skott i virket. Ett stenhårt från 30-35 meter där han löper med bollen i djupet och skjuter så det sjunger i stolpen. Den andra är en frispark som träffar andra stolpen, målvaktens vänstra den här gången. Efter visst klydd får Åhman-Persson tag i den och gör mål. Det trodde man inte innan säsongen, att han skulle leda den interna skytteligan.
Idag blev han också vald till matchens lirare. En titel som lika bra kunde ha gått till Wilton. Nu börjar man förstå varför Rolle ville ha honom i fjol. Han fördelade bollar, sköt två bra skott i stolparna, slet föredömligt och visade sig från sin mest osjälviska sida. Så pass att han i ett läge fick skäll av publiken för att han inte sköt. Något han borde gjort för han var helt ren i vänstra delen av straffområdet men valde att passa, till ingen nytta.
När Ofere kom in i andra halvlek istället för Agon blev det lite bättre fart. På högerkanten hade då redan Molins bytts mot Jiloan Hamad, som hade lite bättre lycka i sina dribblingar. Tyvärr hjälpte det inte.
I ärlighetens namn måste sägas att spelet inte var bra. Det var mycket felpass, inlägg bakom spelarna, bollar ut på tomma ytor och löpningar som inte togs. Samtidigt är det trist när motståndarna inte vill spela fotboll, men det är tillåtet – så länge man inte tar med händerna…
Kalmar nästa.