IFK Värnamo - Norrby IF
Inför Kalmar-MFF: Statistiken talar för "Di blåe"
Öppet spel, revanschlust och statistiken! Det är alla faktorer som talar för "di blåe" i bortamötet mot brasse-kolonin Kalmar FF. Med RÅP i hysterisk målform och Lill-Kaiserns styrande i backlinjen hoppas vi slippa något liknande fjolårets smärtsamma Bayern-vändning...
Knappt har besvikelsen lagt sig efter bara en pinne mot Halmstad innan det är dags att åka till Kalmar för att bärga tre poäng! Ja, jag vet att Kalmar FF är ett alldeles förträffligt lag och ja, jag vet att MFF förlorat där de senaste gångerna. Men några saker säger mig att MFF den här gången kan sätta Nannes röd-vita pågar på plats. Och det av tre skäl:
1. Kalmar är inte HBK, Gefle eller GAIS. Dvs Kalmar spelar inte en extremt defensivt när de möter MFF. Faktum är att Kalmar är ett av två lag (Elfsborg är det andra) som vågat spela sitt eget offensiva spel även som gäster på Swedbank stadion. Anfallsviljan hos båda lagen gör att spelet blir öppnare och det passar MFFs fina passningsspel perfekt.
2. Revanschlusta och MFFs defensiva kvaliteter. Oktoberförlusten (4-5) svider i skinnet hos ”Di blåe”, samtidigt har Kalmar fortfarande vissa defensiva luckor. Man försvarar inte lika bra över hela planen som för ett par år sedan. Lyckas MFF bara variera sitt anfallsspel och komma fram både på kanterna och centralt går det bra.
3. Statistiken! Hittills har det visat sig att de lag som MFF mött har spelat mot Åtvidaberg i omgången innan, i alla de fallen har de lagen sedan förlorat poäng mot MFF.
Internationellt spel
Hur som helst är det alltid kul numera att möta Kalmar (kul är kanske fel ord men det är i alla fall trevligt spel). De spelar en modern och internationell fotboll och har kanske egentligen allsvenskans bästa grundspel. Dock har de senaste årens åderlåtning av truppen gjort att kontinuiteten blivit lidande. Att t ex ersätta en av Elm-bröderna är väl okej, kanske även två, men att ersätta tre är lite för tufft. Lägg därtill att man även förlorat skyttekungarna Patrik Ingelsten, Cesar Santin och backklippan Patrik Rosengren sedan det allsvenska guldåret 2008, då är det inte så konstigt om spelet gått lite grann på kryckor just nu.
Sin vana trogen har Nanne fyndat ersättare i Brasilien och Jael är nog ännu en av många bra spelare. Men det tar tid att anpassa sig till den allsvenska lunken, där du alltid är påpassad när du har bollen. Det ges sällan tid till några längre excesser med lädret och för spelare utifrån är det ofta en svår omställning, se lex Wilton.
MFF måste vinna mittfältet, alltså hålla bollen så långt borta från Rydström som möjligt, annars snor han den. Samtidigt måste man nog främst försöka rulla upp Kalmars försvar på kanterna.
Se upp för kontringar
Bakåt måste Wilton och RÅP hjälpa Lill-Kaiser & co att hålla reda på KFFs snabba och smarta omställningar (eller kontringar som det hette förr i tiden). Och för allt i världen får vi inte bjuda på några onödiga hörnor, inkast eller frisparkar i närheten av det egna straffområdet.
MFF har inte vunnit på Fredriksskans sedan 2005 (2-0) då Yksel och Afonso visade var skåpet skulle stå. Ifjol var vi visserligen nära, men några fatala misstag förvandlade den efter en halvtimme (3-1) så säkra segern till en retfull förlust i slutminuterna.
Den här gången sätter vi främst hoppet till vår nya skyttekung, RÅP. Nja, skämt åsido, så vore det kanske mer välkommet om Daniel Larsson och Ofere kunde hitta tillbaka till höstens hysteriska målform. Fast å andra sidan bryr jag mig inte om vem eller hur målen görs, bara MFF vinner!
Alla till TV-soffan!
Resultat: Kalmar-MFF de senaste fem säsongerna:
2009: 5-4
2008: 3-2
2007: 2-0
2006: 0-0
2005: 0-2
