Fem snabba efter segern i Kalmar
En del finne, en skopa brasse och ett visst mått av musik är ingredienser i "Fem snabba" efter 2-3 segern mot smålänningarna!
99 Luftballons
Av någon anledning kom jag att tänka på denna gamla 80-tals hit av Nena i första halvlek. Det slogs nästan sanslöst mycket lång- och höjdbollar från vår backlinje mot Eddie och Larsson därframme, och de flesta av dessa tog KFF-spelarna relativt lätt hand om. Anledningarna till detta spel kan man i alla fall delvis också koppla till gamla kända låtar: Green green grass of home - fasen vad man längtar efter planen på Swedbank Stadion när man ser dessa hemska planer på nästan alla (?) andra arenor. Blowin' in the wind - det blåste enligt uppgift enormt mycket på Fredriksans vilket såklart försvårade för spelarna. Men inför andra sa Rolle: "Vi måste börja spela mer fotboll" - och det gjorde man. Med bollen mer fast förankrad på banan så kom:
Vändningen
Vi hamnar i underläge inte en utan två gånger i matchen. Ändå syns inte spår av hängande huvuden, ängslighet, desperation eller andra hämmande tillstånd hos spelarna. Istället verkar man taggas av motgångarna och börjar spela bättre när man fått mål emot sig. Det tyder på mental styrka vilket kan visa sig vara mycket värdefullt i längden.
Nummer 12
Vår spelare nummer tolv på läktaren var totalt överlägsen hemmapubliken och hjälpte, som vanligt, till med att lyfta laget. Nästa lika överlägsen på plan var KFF:s nummer 12 Sobralense i första halvlek. Malmöspelarna hade väldigt svårt att få stopp på honom och han låg bakom det mesta av Kalmars chanser och mål i första.
Wilton Figueiredo
Vi har fått se en annan Wilton iår än vi såg 2009. Vi har lära känna lagspelaren Wilton, som inte drar sig för ett hårt jobb bakåt och som är betydligt mindre fokuserad på sig själv. Men fast det inte varit lika krampaktiga försök som i fjol så har man ändå tydligt sett att Wilton, såklart, längtat efter att göra mål. Han har varit nära i tidigare matcher men idag gjorde han det och som han gjorde det! Jag är ganska säker på att detta var ett förlösande mål för Wilton som kommer att göra honom till en än mer nyttig lagspelare framöver.
Markus Halsti
Det finns spelare som gnäller i motgång och som som snabbt börjar prata om klubbyte när de hamnar i frysboxen en period. Sen finns det de som tiger still, knyter näven och ger sig fan på att komma igen. Halsti är en sådan. Under sin första säsong fick han finna sig i att vara hackkyckling och under flera perioder av sin tid i MFF har han stått helt utanför truppen. Men Markus har kommit igen och har gjort det med den äran. Rollen som hjälpgumma i backlinjen ger sällan rubriker och hjältegloria utan består mest av hårt jobb i det tysta och de flesta pratar redan om när, inte om, Ricardinho ska ta tillbaks "sin" plats. Därför är jag extra glad att det var just Markus som fick sätta dit det avgörande målet idag. Det är han väl värd!
