Vi tycker om MFF: Krya på er, ungdomar!
Panelen summerar en vecka ganska fri från glädjeämnen. Martin Johansson gör debut. Övriga tyckare heter Ola Solér och Henrik Zackrisson.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Ola Solér
Ordförande i MFF Support
Martin Johansson
Är varken född i Malmö eller boendes där. MFF hann få honom i sitt grepp under de sex år som han bodde där. Ett av hans starkaste minnen från MFF är när alla sprang in på planen efter senaste guldet och de stora karlarnas tårar. Är teaterproducent på Byteatern i Kalmar och trivs bra med det även om han ibland längtar ”him” till Malmö!
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Årets första förlust var ett faktum efter ett blytungt nederlag på Olympia. Inte ens den mest mest inskränkte MFF:are kan väl hävda att Helsingborgs seger var annat än rättvis. Många pratar om den förlorade mittfältskampen, att coachningen ströps av de framtvingade bytena och att domarinsatsen inte var helt klanderfri. Vad tycker du, varför gick det så snett?
Ola: Till att börja med... HIF är ett bra lag. De har många duktiga rutinerade spelare och deras yngre förmågor har redan hunnit vara med ett tag. De har sin spelidé där de sätter en hög och rejäl press. Motståndarna tvingas ofta slå långbollar. Då blir det enkelt för deras fyrtorn i försvaret att nicka undan.
När Ofere skadades efter en vårdslös tackling blev vi av med vår targetplayer. Där tappade vi en hel del. Den fula tacklingen på Ricardinho gjorde att vi tvingades till ytterligare ett byte. Joseph gör det bra men han känns inte lika komfortabel som brassen. Våra anfall startar redan i backlinjen.
Jag tror att vi hade fått se en annan andra halvlek om vi hade sluppit skadorna. Både Durmaz och Hamad hade säkert kommit in och då hade HIF fått det svårare. HIF orkar inte köra samma hårda press hela matchen och det måste man utnyttja. Tyvärr klarade vi inte det.
Martin: Helsingborg var tyvärr hårdare, snabbare och mer peppade Malmö. Spelarna i MFF såg i det närmaste chockade ut av HIFs tempo efter ledningsmålet. Naturligtvis var det oerhört olyckligt med skadorna och jag tror att det var en stor del av förlusten, vi hade behövt Eddies kroppshydda där framme. Min upplevelse var också att HIF spelade på gränsen till ojuste och där kanske domaren borde stävjat lite mer.
Sen måste jag ändå säga till MFFs fördel att jag såg Kalmar - AIK häromsistens, Om man jämför spel och laginsats så ser Malmö ungefär 100 gånger bättre ut än de två lagen!
Henrik: Ja, hur kunde det egentligen gå så illa, när vi för första gången sen HIF gick upp hösten '92 äntligen fick njuta av ett målgivande domarmisstag? Den feldömda straffen kändes som skönt plåster på såren för alla de oförrätter som begåtts mot oss genom åren. Minns bara Patrik Sundströms uppenbara hands '93, tiometersoffsiden på Wibrån '96, den ohyggligt billiga straffen året efter; den som Rolle så svekfullt satte ... ja, som ni märker kan listan göras hur lång som helst. Frågan är om något av de 40 mål (jag har räknat efter) HIF gjort på oss i allsvenskan sedan 1993 INTE har föregåtts av flagranta domarmissar eller grovt fusk? Nej. Inte som jag minns det i alla fall.
Utifrån tisdagsmatchen vill jag inte göra några djupare analyser. Jag var inte på plats. Min känsla är att vi inte riktigt orkade stå emot HIF:s aggressivitet och tyngd. Vi visste att Marcus Lantz skulle tillåtas gå fram som en slåttermaskin på mittfältet. Visst, han fick en varning
men skulle förmodligen haft fyra eller fem - men vi hade inget motvapen.
Frågeformuleringen inkluderar rättvisebegreppet. Jag vet inte riktigt, att använda det upplever jag lite som att säga att det var rättvist att Tyskland besegrade Polen i september '39. Visst var tyskarna mer välorganiserade, starkare och bättre rustade, men ni känner själva: det blir djupt olustigt och principiellt fel att ta orden "rättvis seger" i sin mun.
I helgen nåddes vi av det dystra beskedet att Jasmin Sudic missar resten av säsongen. En olycka kommer sällan ensam brukar det heta och mycket riktigt, efter Skånderbyt stod det klart att vi får klara oss utan Edward Ofere fram till sommaren. Hur mycket kommer Malmö FF att sakna dessa två?
Ola: Även om Jasmin Sudic är duktig så tror jag att Ofere blir svårare att ersätta. Vi har helt enkelt inte fler av den typen.
Jag vill passa på och skicka lite beröm till Pontus Jansson. Han gör det mycket bra!
Martin: Det är fruktansvärt tråkigt för MFF i allmänhet och för spelarna i synnerhet. Sudic är på gång att visa att han verkligen kan ta kommandot som vår store mittback inför framtiden. Tror dock inte att skadan kommer sätta allt för stora käppar i hjulet för det men vi hade nog behövt honom framöver. Pontus såg bra ut i matchen, behöver dock mer rutin och träning.
Att få Ofere skadad igen var inte bra helt enkelt. Frågan är hur det kommer att bli med honom framöver? Han verkar ju vilja gå vidare och en halvskadad spelare får vi inte så mycket för i sommar. Vore synd om han gick gratis efter säsongen men om han hjälpt oss till guld så är det väl helt ok ändå!
Henrik: Först och främst tycker jag synd om dem. Framförallt om Jasmin, som ju helt garanterat missar hela 2010. Och detta en säsong som lovade att bli hans stora genombrottsår. Kan bara hoppas att hans konvalescens blir så kort som möjligt. Och, såklart, att det inte är värre än befarat med Eddie.
Förutom att de är att betrakta som ordinarie och att vår trupp rent generellt blir tunnare och känsligare, tycker jag att vi framförallt förlorar tyngddimensionen i vårt anfallsspel. Visst kan det funka finfint med Agon och Daniel Larsson, det bevisade de under de inledande omgångarna. Men när de kör fast/välts över ända är det fint att kunna sätta in nåt riktigt kraftfullt och bastant. Som Eddie.
Krya på er, ungdomar!
Insatsen mot Helsingborg får flera malmöiter att sucka och ställa in sig på ett ras i tabellen. Det var det, liksom. Samtidigt, blott en förlust på sju matcher och laget ligger tvåa i serien... Hur mår du idag, optimist eller pessimist inför matchen mot Djurgården?
Ola: Hur jag mår idag? Skit.
Men, den här inställningen att direkt börja sucka och bli pessimistisk har vi haft nog av. Tidigare år har vi lagt oss ner och dött efter bara några matcher. Vi efterfrågar ofta vinnarskallar. En sådan skakar av sig en förlust, även om den är blytung och överjävlig, och sätter fokus på nästa match. Allsvenskan är långt ifrån körd.
Martin: Den kommer vi att vinna trots den här insatsen och skadorna! Vi får bara se till att hålla den där glädjen kvar som varit så rolig att se inledningsvis på säsongen. Om vi släpper lös unghingstarna Gische och Durmaz på kanterna så hinner inte Kaminerna med. Alltså Rolle, ut med Aubynn och in med Jimmy, tack!
Henrik: Vänta dig det värsta, så blir du aldrig besviken. Det är min devis. Inte bara inför fotbollsmatcher, utan vad gäller livet i stort. Så självklart är jag pessimist. Detta har emellertid absolut ingenting att göra med skador, förlusten mot HIF eller nån annan tendens jag tycker mig se. Jag har bara svårt att omfamna lyckan; att tro att världen kan vara så rättvist inrättad att jag föräras fler segrar.
Fast allvarligt talat, vissa orosmoln skönjes. Efter Djurgården väntar två tuffa bortamatcher - Göteborg och Elfsborg - och däremellan Trelleborg. Även om TFF har etter värre skadeproblem än vad vi har går det liksom aldrig att spela ordentligt mot dem. Kvittar om de är reservbetonade, det blir ändå stökigt, hafsigt och allmänt uselt spel. Vidare: Göteborg har sett fruktansvärt torftiga ut i år, men jag tror tyvärr ändå att vi får problem med deras tjongande och stångande. Och Elfsborg är alltid starka hemma på plastgräset sitt.
Bottenlöst svart vill jag nog ändå inte säga att det ser ut. Jag tycker att inledningen sammantaget varit alltför positiv för det. Tar vi fyra poäng på de fyra nästa matcherna är jag relativt nöjd. Det skulle ge tabellraden 5-3-3. Inte så tokigt.
