Fem snabba: MFF-DIF
En seger som inte var flärdfull men en seger. Initiativ som gavs bort och två snygga mål. Det är några av punkterna i Ulf Österlinds fem snabba.
Nöd och näppe
Ska man behöva sitta med andan i halsen efter den inledning Malmö FF hade? Mål efter elva minuter, därefter två bra lägen som Daniel Larsson brände, ett Djurgården som knappt rörde på sig och enbart slog långbollar. Självklart inte! Det här var svagt. Innermittfältet fungerade inte och det märktes att Wilton saknades. Det kändes skumt att skriva det faktiskt, men idag var det ingen som kom ner och hämtade boll och inte heller någon som stötte framåt. Dahlin kändes darrigt och vad gör han på deras mål. Hade han stannat kvar hade Daniel A tagit hand om situationen.
Daniel Larsson
Två snygga där det första var av riktigt hög klass. Det andra var inte dumt det heller. Vald till matchens spelare efter en stark insats. Nu har alla anfallarna gjort mål. Det känns bra inför fortsättningen av serien.
Missade straffar
Fyra straffar i årets allsvenska varav två brända. En av Wilton och en av Daniel Andersson. Min sittplatsgranne var tvärsäker när Daniel tog straffen. ”Han bränner aldrig”. Det gjorde han. Frågan är vem som tar nästa?
Initiativet
Vad jag inte förstår är hur vi kan släppa initiativet ifrån oss på det här viset. Efter femton bra minuter lät vi Djurgården ta kommandot, rulla boll, få självförtroende och börja hota. Även om det aldrig blev riktigt farligt förrän i andra halvlek så kändes det onödigt. Varför ska de ha bollen och styra spelet mot oss? Vi ska ju kriga i toppen.
Segern
Det kändes skönt med en seger trots en rätt tveksam insats. Det är såhär topplag gör. Spelar mindre förtroendeingivande men tar ändå tre poäng. Det tackar vi för.
Molins
Jag vet. Det ska bara vara fem men Molins måste nämnas. Idag var han åter sitt rätta jag. Tog dribblingarna, löpte ifrån sin back och spelade fram. Hade inte Daniel Larsson gjort två mål hade Molins blivit bästa Malmöspelare. I alla fall i min bok.
